Braveheart

Har idag varit på den årliga utflykten med familjen Andersson/Eriksson/Johansson. Efter att ha fått något som skulle kunna liknad vid en chokladkalender (minus chokladen) av morfar så träffades Johanssons och Erikssons klockan 09.47 utanför det tredjedelsfärdiga huset på Långgatan 8. Första luckan öppnades och utan spänning fick vi veta att vi skulle till Öland. Anledningen till att första lucköppningen var totalt ointressant var att mormor ett par dagar tidigare redan avslöjat att The Island-Land skulle vara målet. Hemligheter funkar inte riktigt i vår familj? Efter några lucköppningar till och otaliga mer eller mindre kryptiska meddelanden från både morfar och Jonas (konvoj=cowboy?????) så var vi fram.. eller nej vi körde fel egentligen så vi var NÄSTAN framme vid vårt slutmål. Efter en mycket bra hawk eye (Svenne) så hittade vi tillslut till platsen i solen. Och vilket smultronställe det var. Mitt ute i ingenstans ligger det ett litet paradis på jorden. Två bröder som i sin stillhet har arbetat med en trädgård full av pumpor, blommor, gurkor and you name it har skapat en idyll likt inget man sett förut. Här stannar hela familjen och fikar och insuper atmosfären tills man inte orkar se det vackra mer. Efter en mycket trivsam fikastund beger vi oss av mot nästa mål på resan. Efter pappa gått in i brödernas bil och förstört en backspegel backar morfar in i ett träd och sedan är vi på g! Vid en atejlé och en kvinna som kallas Sonia stannar konvojen och alla kliver ut, Jonas och Anton är bakfulla och detta märks tydligt på deras humor. Sonia däremot lägger inte märke till mycket i världen skulle jag vilja påstå och efter en mycket speciell rundtur i hennes atelje/svinstia har vi nog hört ordet "möte" 7834753208472308743651 gånger. Men inte hänger vi läpp för det, medan killarna sätter sig i hennes trädgård och börjar skråla på någon usel allsångslåt så letar vi kvinnor keramikgubbar i den enorma grönskan. Över 35 små och stora (mer eller mindre läskiga) hittade vi gömda i bäckar och buskar. Sen var vi hungriga. Vidare mot Eksgården där mormor dukade upp världens största picknick. Vi åt så det stod härliga till där i solen. Det gjorde också en stor spindel som medan vi iakttog den noga gjorde en kokong runt en geting och käkade lunch på någon minut. Kan vara något av det mest faschinerande jag någonsin har sett? I alla fall så kollar vi lite inne i Eksgården och när alla är klara så träffas vi runt bilarna för att åka hem. Men var är mormor frågar Mia? Jo hon är nog kvar där inne själv svarar jag. UTAN VÅRDARE?! Skriker Mia och rusar in efter mormor. Så mycket tilltro hade vi till henne. Efter en mycket lyckad utflykt är man ganska sliten. I öronen. Jag fattar inte hur 10 personer kan snacka så jävla mycket hela tiden. Men det är väl som de säger "Ni hörs innan ni syns"