2010-12-13
20:26:42
Som ett enda stort plockepinn
75 minuter in i samtalet med fröken Adrian känns huvudet fortfarande som ett enda stort plockepinn. Problemet är att jag saknar den där helfärgade pinnen man ska ha och plocka bort alla andra pinnar med tills det inte är något trassel kvar. Den pinnen har någon använt som apportpinne åt en elak rottweiler. Jag blir liksom inte riktigt klok på hur jag hamnade där jag hamnade, jag som är så rationell? Jag som är så försiktig? Fan. Inget av det jag just sa att jag var stämde ju. Kanske just därför jag sitter i den här sjukande jävla båten? Den läcker ju in vatten snabbare än en källare längs Ljungbyån. Men vem ska rädda mig från båten då? Vem ska komma med en brandgul flytväst med visselpipa och sätta mig i en lyxyacht som bara seglar förbi alla i de sjunkande båtarna? Jag börjar sakta men säkert inse att det nog är jag själv som får rädda mig? Jag får ge mig ut i det där kalla vattnet och simma till min egen räddning. Jag kanske förlorar en tå eller tre men so be it, eller hur? Livet ska inte vara smärtfritt har jag fått veta och när folk inte direkt gör det lättare för en så ligger det på en själv att ta kampen med rottweilern och reda ut plockepinnet. Men någon kanske kan ge mig en skyddshanske åtminstone?
Kommentarer:
#2:
Fröken G
Underbart skrivet om nåt som inte är så kul vad det verkar. Kom igen tjejen. Jag har latexhanskar på jobbet. Räcker det med ett par?
Kommentera inlägget här:
Har ingen orange men däremot en gul reflexväst om det hjälper. Rottisen kan du ta med dig till oss nästa gång så kan vi släppa den verkstaden o få lite fart där nere.