2010-05-19
23:58:05
Släkt
Som man säger, släkten är värst men familjen är värre. I mitt fall stämmer inte det riktigt, i mitt fall är det så att alla är precis helt jävla galna. Fast alla är inte sådär "titta-jag-kan-ta-ut-ena-ögat-och-lägga-det-på-axeln" galna, det är typ bara jag som är det. Och kanske min bror... De flesta som kommer hem till mina föräldrar får inte bara träffa mina föräldrar och min bror som faktiskt bor där. Varför nöja sig med bara det menar jag? Nej vi drar på med lite släktingar till när vi ändå är på g. De som oftast frekventerar hos "familjen i vaniljen" som Erikssons/Anderssons kallas internt. Förklaringen till detta är att under vår uppväxt har min mamma haft STORA problem med att välja färg på huset och har just nu bestämt sig för att det ska vara vaniljvitt (som egentligen är mer gult, därav det sarkastiska med familjen i vaniljen). Och efter denna senaste ommålning av villan så signeras nu alla etiketter på julklapparna alltså "Från Familjen i Vaniljen". För att återgå till flanörerna i mina föräldrars hus tänkte jag att ni kunde få en liten inblick i hur min underbart helt galna crazy (som Hemglass-hunden hade sagt) familj på mammas sida ser ut:
Moster - Troligtvis den som frekventerar Hamngatan mest av alla. Min moster är en sådär lagom bohemisk lärarinna med en förkärlek för mycket små portmonäer och sjalar. Kan också ha en släng av shoppingberoende (mest när det gäller kjolar) och saknar både ordningssinne och sinnet för att bry sig om att hon saknar ordningssinne. Också min mamma i "stödfamiljen" som jag kallar min backup familj (som jag oftast besöker när min egen inte har någon mat i kylskåpet)
Kusin J den äldre - Näst mest frekvent på vår gata, tillhör "extrafamiljen" vilket innebär att han är en av barnen som byts ut när det vankas familjeutflykter. Ofta är det han och min bror som byter plats så han ska få känna på hur det är att ha en syster och min bror ska få känna på hur det är att ha en mamma som vågar säga till på skarpen. J har en konstig relation till sin plattång och är bästa kompis med en tjej som tror man är cool för man slutar äta.
Mormor - Jag vet inte riktigt hur jag ska börja med att beskriva min mormor. Ska jag säga att hon är kvinnan som kommer fram till mig och mina kompisar på en parkeringsplats i centrala Kalmar och det som händer är följande:
Mormor- Heeej tjejer, är ni i stan?
Sanna - Hej mormor, ja vi ska precis åka nu. Vad har du gjort i stan?
Mormor- Jo jag har köpt en ny sjal, vill ni se? (mormor tar nu upp en nyinköpt sjal och lindar den runt huvudet)
Mormor- Haha titta nu kan jag leka muslim, men nu ska jag gå. Ha det så bra.
Sannas kompis - Var det där din mormor? Rolig...
Sanna - Jätte.
Eller ska jag beskriva henne som kvinnan som ALLTID kommenterar hur tjocka folk är. Exempel, mormor tittar på så ska det låta. Sarah Dawn Finer kommer ut. Inte nog med att mormor alltid propsat på att alla dricker sig fulla för att "släppa loss" innan programmet, utan nu kommer också kommentaren "Men guud är hon inte väldigt tjock den där?". Alla ignorerar henne. Peter Settman kommer ut "Men guuud har inte han lagt på sig?" och man får höra en uppgiven suck från min sida medan jag intalar mig själv att det är en sjukdom och hon inte kan hjälpa det (fastän jag vet att det inte är så).
Morbror (mosters man) - Kommer oftast och hälsar på när det finns snickerijobb att utföra på eller omkring fastigheten. Han brukar själv säga att han är världens största gratisjobbare men mamma säger att hon betalar honom i raggmunk senare och då brukar det gå bra. Annars ses mormor mest på fiket i byn där han som han själv menar, "vilar" under en dag full av arbete. Kusin J har egentligen sagt allt man behöver säga om morbror "Ja han jobbar på en söndag, men när man bara jobbar två veckor om året kan man inte vara kräsen med vilken dag det är".
Kusin J den yngre - Lillen i familjen har länge varit lite utsatt för han faktiskt är lillen, men tyvärr har nu den satan växt förbi mig så får väl hitta på någonting nytt. Den enda i familjen som egentligen har morfars gener både utseendemässigt och beteendemässigt. Rödtott med fräknar och ett djupt rotat behov av ensamhet kan han stoltsera med.
Morfar - Vet inte om man kan ha så mycket bättre morfar egentligen? Troligtvis inte. Min morfar går inte riktigt att beskriva, han är som en födelsedagspresent. Ser alltid fin och välvårdad ut på utsidan men kan innehålla precis vad fan som helst. Har alltid ett ess eller fem i rockärmen och även om han börjar bli ganska plågad av sjukdomar nu så har han levt ett sjuhelvetes liv med två böcker utgivna om det som bara är nöje att läsa men ännu roligare att höra live.
Min omgivning säger alltid en sak om min familj. Ni hörs innan ni syns. Och det stämmer ALLTID, inga undantag. Vi skulle förmodligen bli världens sämsta indianer eftersom vi omöjligt kan hålla käften.
Jag säger alltid en sak om min familj, Om du inte har en stor käft så dör du. Men jag älskar dom ändå.
//:Sanna
Kommentera inlägget här:
