Braveheart

Ja det är ju som vanligt när vi i vår familj ska göra någonting, det blir liksom aldrig riktigt som man har tänkt sig som man brukar säga. Efter den, enligt mig, briljanta iden att vi på söndagsförmiddagen skulle ut och plocka svamp i de smålandska skogarna så drog jag, mamma och mormor på oss gummistövlar och långbyxor och satte oss i bilen. Efter två minuter bestämmer sig mormor att vi har åkt tillräckligt långt. Vi är nu i Applerums By. Mormor bor i Applerum. Efter att en annan supersvampsniffare (nytt ord, måste nog ringa Horrace Engdahl) hittat både flugsvamp och nån apelsinsopp så började de andra två tröttna på mitt supersinne (eller rättare sagt så blev mamma fikasugen och mormor var två sekunder från att gå vilse) så vi gav upp den skogen. När vi då är på våg tillbaka till bilen så får mitt nya supersinne sig en ordentlig törn. Där stöter vi på en kvinna med en häst som tror vi är helt knäppa när vi säger att vi inte hittat svamp av den ätbara sorten i den stora skogen. Kvinnan böjer sig sedan lätt ner och hittar en liten kantarellfamilj. Precis där vi står och har gått förbi två gånger. Pinsamt. Smått nedslagna åker vi vidare till en annan skog i en annan postkod faktiskt och efter att mamma tappat bort mormor en sisådär tre gånger efter att ha sagt "Vägen är nog hitåt" och gått åt fel håll så hittar jag dagens största och egentligen enda riktiga "fångst" som här skall demonstreras på bild. Lite big ass motherfucker varning på den ändå?