Braveheart

2011-07-11
18:21:47

Semester
Ja jag vet ju inte hur ni andra känner, men jag har väl en ganska stadig känsla av att jag håller på att bli vuxen här? Den egentligen enda anledningen stavas S.E.M.E.S.T.E.R. För första gången i mitt 22-åriga liv har jag 4 veckors fantastisk semester. Nu är dessa veckor snart tillända, men dom har gjort gott ska ni veta! Får väl göra lite sammanfattning.

Vecka 1 20-26/6: Redan klockan kvart i fem på morgonen på lördag den 18/6 beger sig tre trötta människor ner mot Köpenhamn för att komma med planet mot Zagreb och slutligen Pula. Ja det gick ganska smärtfritt för att vara jag, mamma och pappa tycker jag. Problemen börjar inte förrän vi sitter på första planet faktiskt. Vi har ett flygbyte i Zagreb för att ta oss ner till vårt slutmål Pula som sagt, och väl i Zagreb har vi endast 30 minuter på oss innan nästa flyg går. För tre turister som aldrig varit i Zagreb är det kanske lite svårt att veta hur stort eller litet det är på just denna flygplats. Med tanke på detta så bestämmer jag mig för att fråga en flygvärdinna hur bråttom vi faktiskt har när vi landar. Svaret blev "No no no, no problem! Smaaaaall airport. You go through the passportcontrol and to the leeeeft". Inget Arlanda här alltså tänkte vi. Nu är det ju bara såhär att jag vet inte om ni märkt det, men människor som sitter i passkontroller har en tendens att liksom inte stressa. Alls. Inte ens när en vakt får leda oss som har anknytningsflyg längst fram för att vi ska hinna med. Nej eftersom Kroatien inte är med i EU så tar det typ trekvart för varje människa att få passet skannat och stämplat. Tack för det. Som de tre sista på planet trillar vi in precis innan de stänger, låser och lyfter. Nu är vi i alla fall nere i Pula tänker ni. Nej nej, vi ska ha en sån där fin "teknisk mellanlandning" till, i Zadar. Efter typ 8 miljoner år kommer vi i alla fall ner till Pula. Men det gör inte min väska. Tre dygn senare dyker den upp, mörbultad men med fina dekaler där det står "URGENT" och "SHORT TRANSFER" och sånt fint på. I alla fall så var själva semestern sen helt underbar, varmt och gott alla 11 dagar och vi hann även med ett stopp i det skitiga Venedig innan vi åkte hem igen, denna gång fick vi med oss alla väskor i alla fall...



Vecka 2 27/6-3/7: Kommer hem från utlandet på tisdag eftermiddag och blir bemött med en gammal hederlig filmkväll, ett bra sätt att komma in i den svenska ruljansen igen. Resten av veckan går egentligen ut på att träffa så många vänner som möjligt på så kort tid som möjligt. Ganska kul det där, så länge man har så pass mycket tid att man inte känner att man måste stressa ihjäl sig mellan dejterna. Teza och Mikael var här på fredagen och blev fulla (ja Mikael, du var lite tipsy när ni åkte hem!) och spelade sällskapsspel. Jag vann inte. Sen var det ju såklart Kattis avskedsfest på lördagen också! Som vanligt när man är med det "gänget" så får man liksom lite kramp i skrattmusklerna efter ett tag. Det är ju såklart superroligt, men lite lite jobbigt dagen efter när man vaknar upp med baksmälla och träningsvärk i kinderna... I alla fall var det lite sorgligt att hon åker ifrån oss så länge. Hallå vad har Australien som inte Sverige kan erbjuda liksom? Hoppas att du fick med dig din nya fina gröna hatt så du inte bränner dig i solen i alla fall så ses vi till vintern.


Vecka 3 4-10/7: Jaaaa veckan började ju bra i alla fall när man blev bortbjuden på mat och film en gammel måndagskväll. Sen vet jag inte vad jag ska säga om slutet riktigt, men vi kan ju ta mittemellan så länge. Onsdagen bjöd nämligen på både det ena och det andra. Först stod bilbingo på schemat! Söta Teza och Ida (och såklart Kitty) har nog aldrig sett så mycket bönder och penisionärer på en och samma gång. Eftersom jag är från Torsås och då har gått på torsås marknad så har jag sett det förr. Vi rullar in på Kalmartravet, lika osäkra som en en isbjörn i Uganda, och får liksom kryssa och fråga oss fram innan vi fattar vart vi ska stå och vart man köper bingobrickor? "Ta två av varje" säger tanten framför oss när vi undrar hur man gör (vi var ju stolta bilbingo-oskulder alla tre) ja men taaaack vad snällt av dig, svarar vi. Dumt. Jättedumt. Eftersom vi var såna rookies så missar vi i princip en hel bricka bara för att vi inte fattar hur i h*vete vi ska kunna hitta numren så snabbt, ohc då dessutom på TVÅ brickor. Det började liksom redan äta på oss. Tacka vet jag snälla gubbar och tanter i bilar bredvid som kan hjälpa till. Fast det hjälpte inte Ida. När alla andra på Kalmartravet skulle ha två rader tyckte hon att det räckte med en och slängde sig på tutan. Aj aj. Det blev skrattfest på vår del av parkeringen när fru Goldstrand insåg sitt misstag och skamset sänkte den lila duttpennan mot brickan igen. Vi vann inte en krona, och så vidarevärst skoj var själva bingon inte heller, men jag drack vin och hade picknick hela tre timmarna så jag hade kul i alla fall. Sedan bar det av till Krögers med pojkarna och Josse. Fast den där Josse vet jag inte vart hon tog vägen? Och sen skulle ju pojkarna gå och ragga lammkött på vallen. Då gav jag upp och ringde skjuts och åkte hem. Var så rekordelig så jag var hemma strax efter ett. Det ni! Vaknar helt okej tidigt eftersom jag nu har en dejt med självaste Lina. Detta innebär då att jag ska ut i den stora farliga Trekantenskogen... Men oj, den var ju faktiskt inte alls otäck och mörk som jag trodde. Efter en stund i solen höll vi på att få solsting båda två och gick in och åt varsinn pariserbulle. Det blev många ljuva timmar i skogen och välbehövliga råd från en sann vän. Sen träffade jag ju ponny-Susse på fredagen såklart (innan jag blev dålig) och vi satt i fyra timmar på O'learys och pratade. Och pratade. Och pratade. Har ni också kompisar ni träffar sällan där det känns som att tiden stått tilla när ni väl ses? Jag ÄLSKAR den känslan!


Vecka 4 11-17/7: Är nu inne i sista semesterveckan och den börjar ju helt fantastiskt. Halsfluss, 39 graders feber och sängliggande. Var hos farbror doktorn i morse och fick: Kåvepenin, Diklofenak och Andolex. Eftersom sambo vägrar vara hemma och bli smittad så sitter jag i min ensamhet och kollar upp mina nya mediciner på fass. Jag har nu därför kommit fram till att jag älskar Andolex. Första gången jag tog den så domnar hela halsen bort, smärtan är borta (om så bara för någon timme) och jag kan, hör och häpna, ÄTA! Det här med lokalbedövande munskölj är nog min grej alltså. Plus att den är lika grön som piggelin, hur awesome är inte det?? Diklofenak var tråkigt, smärtstillande och febernedsättande (låter som panodil men starkare typ) och Kåvepenin var visst mot själva halsflussinfektionen. Dom smakade jätteäckligt båda två. Doktorn sa till mig att jag inte fick pussa på någon på tre dagar innan medicinerna hade hunnit verka. Inga problem sa jag. Jag ser ungefär lika miffig ut som Cher. Helt sné och ofresch. Blir inget pussande för mig inte. På fredag åker jag i alla fall till Lund på tal om ingenting, och då har jag lovat att vara frisk. Saknar Binis och Em lite för mycket för att missa detta...


Semesterns stora fråga: Var i helvete tog solen vägen i Sverige?!
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: