2011-03-16
20:50:31
Stöten
För att göra detta inlägg så komprimerat och smärtfritt som möjligt för alla inblandade så tar vi the short version.
Onsdag
Torsdag
Lördag
Söndag
Onsdag
Efter ett försök att vara uppe till tre (kastade in handduken kvart över två) på tisdagsnatten, i hoppet om att vara tillräckligt trött på onsdagskvällen för att gå och lägga mig tidigt, så segnar jag inte ner förrän 23.00 på onsdagen ändå. Efter en knapp halvtimmes "sömn" ringer väckarklockan. Dags att dra till fjällen. Packar ut skidor, pjäxor, vantar, pluntan och diverse attiraljer i den lånade bilen och hämtar upp de två ovanligt fresha brudarna på Sagovägens parkering. Off we go. Det dunkas på rejält med den nybrända skivan "Stöten 2011" mellan Kalmar och Oskarshamn. Efter det någon gång blev det frukost (klockan är väl nu runt halv två?) men gott var det! En rökpaus senare är vi på g igen. Eller med vi menar jag såklart jag. De andra två somnade in som grisar så fort vi var ute på vägen igen. 10 mil innan Stockholm känner jag på mig att vi måste svänga inåt landet för att liksom komma dit vi ska. Efter en snabb överläggning med Elin "Potatis" Hansson bestämmer vi oss för att svänga av i västlig riktning så snart vi kan. Efter ett par mil kommer vår räddning när vår GPS visar en tvär vänstersväng. Lycka! Efter otaliga mil rakt in i skogen, på en väg som inte kan liknas vid annat än Gullabovägen börjar motorlampan på den lånade bilen lysa. När klockan är halv fyra på morgonen och man inte har en aning om vart man befinner sig eller vart närmsta hjälp kan finnas så får samtliga i bilen lite smått panik (med samtliga menar jag såklart jag) så ett samtal till pappsen låg väldigt nära till hands. Efter att jag fått ur honom att det inte var någon fara så länge lampan inte lyste rött så kunde vi åka vidare mot vårt öde. Trots hjälpsamma ord från fru Adrian som innehöll "låse sig styrningen" vågade jag köra en timme till innan vi bytte chaffis.
Torsdag
Efter en lååååååång natt och en ännu längre morgon anländer vi till Stöten runt tio-tiden. Slitnatjejer_89 packar in alla grejer i Calle och Antons lägenhet och ger sig sedan vidare uppåt centrum för att ge sig ut i backarna. Efter en liten u-sväng efter jag glömt mina skidor i bilen ska vi ge oss på det legendariska "första åket". Elin "Potatis" Hansson har aldrig tidigare stått på ett par skidor, innan vi åkte fick Linn ta med henne till Stadium för att visa vad ett par pjäxor var. Då är man fan i mig nybörjare. Men upp i liften med henne och sedan var det bara till å lämna över henne i pedagogiska Antons händer medan jag och frugan åkte upp till toppen själva. Efter vi kommit ner till "skidskolan" igen så hade Elin nästan lärt sig att ploga. Det var bara det att när vi sa till henne att göra just det så skriker hon tillbaka "Vad fan betyder det?!" Inte så lättlärd kanske... Och citaten från Potatis fortsatte sedan bara att hagla. När hon ska ploga ner till Anton som står en bit ner i backen förlorar hon all kontroll och åker rakt mot honom, hon hinner dock skrika "FÖRLÅÅÅÅÅT ANTON!" innan hon kraschar rakt in i magen på honom. En bra första dag med andra ord. Tidigt i säng för att försöka få åka lite nypistat morgonen därpå, det visade sig vara lättare sagt än gjort...
Fredag
Går upp klockan 8, käkar frukost och klär på oss och åker till backen. Klockan är nu runt nio och liftarna har precis öppnat, klockren åkning i nypistade backar tänker jag! Men vad händer? Jo jag har de två söligaste människorna på detta jordklot med mig på resan så när vi väl kommer upp i backen har allt det nypistade försvunnit utom den där lilla remsan längst ut ni vet där ingen jävel vill åka? Det var den tidiga uppgången det. Nu ska i alla fall Elin testa en ny backe, och faktiskt åka hela vägen uppifrån och ner i den! Det bärjar sådär när vi efter att ha stigit av sittlften så frågar hon "När ska vi åka de där som är i luften?" och pekar på galgliften... EFteråt frågade vi om hon inte tyckte det såg lite farligt ut att bara sitta på en smal liten pinne tre meter upp i luften, men hon svarade bara att hon hade sett fram emot att åka dem så mycket så hon itne tänkte på det. Ibland blir man ju fan mörkrädd. När vi iallafall kommer neråt på transportsträckan så råkar Elin "glömma" hur man svänger vänster och kör rakt in i snövallen på högersidan, tappar alla stavar och en skida och gliiiiiiiiider längs med snövallen i säkert 30 meter innan hon får stopp på sig själv och kan gå och hämta sina grejer. Ni förstår kanske varför alla åk tar sin lilla tid? Efter vi kommit en bit ner i backen så glömmer Elin ÄNNU en gång hur man svänger vänster och är påväg rakt in i skogen medan hon skriker så högt som hon kan "JAG VILL JÄTTEGÄRNA STANNA NU". Vi andra har i alla fall haft kul? När vi sedan tar en kaffe/öl i Lindvallen så sitter frugan och jag och pratar om vad vi ska äta på kvällen och vi avslutar vårt samtal med ett säga: "Äh vi kollar vad som finns på ICA, eller vad säger du Elin?" varav Elin svarar, kort och koncist "Potatis". Tack Elin, detta citat kommer vi ALDRIG att glömma. After skin vet jag inte om vi ska prata om riktigt? Eh jag började bara trilla när jag stog still under kvällsåkningen, typ i liftkön och så. Medan linn tog den andra vägen och plöjde ner danskar i 110km/h. Jag somnade vid halv åtta medan de andra två tappra själarna höll ut till tolvtiden. Fjortisfylla var beställd?
Lördag
Jag: "Vafan menar du att jag har legat och smekt ditt bara arsel i natt?"
Frugan: "Aooomen!!"
Efter ett ganska brutalt uppvaknande så gick förmiddagen i något av en slowmotionfilm. För första gången slapp i åka efter Elin hela vägen för att hjälpa henne upp så åkningen gick mycket smidigare än förut förvisso. Men det blev besök i både våffelstugan, jaktstugan och barnbackarna innan vi drog hem och lagade mat åt våra fina husvärdar. Alkoholen rök fram vid maten och efter Calle 2 kommit och joinat oss så blev det Picasso som förfestspel! Vi (och då menar jag såklart jag) var jävligt mycket freschare idag än förgående kväll som nu avslutades på Harrys i Lindvallen och med en pizza för 120:-
Söndag
Vaknar av att Elin sätter på tvn, käkar lite frukost, säger hejdå till Calle som försovit sig och väcker Anton för att ge en hejdåkram och ett tack för helgen som varit. Vi kanske inte var de mest godkända husgästerna men trevliga är vi? Efter en seeeeeeg resa på 10 timmar hem så tror jag vi slocknade gott i våra sängar alla tre. Vi komer alltid ha minnena av STÖTEN 2011!
Kommentera inlägget här:
