Braveheart

2013-04-16
19:10:37

Sakta men säkert...
... börjar min dator ge upp. Det började en kall novemberdag med att jag råkade tappa den i golvet. Två gånger. Efter denna ovanligt hårdhänta hantering av min elektroniska livskamrat blev han lite sur på mig. Som en följd av detta så började han blåskärma mig till höger och vänster. 7 av 10 gånger som jag varsamt tryckte på startknappen vägrade han vakna, trots otaliga försök. När jag sedan försökt smooth talka honom lite och gett honom sin space så kunde han ibland låta mig leka med honom, i alla fall en stund. När jag sedan tog med honom till doktor Anton för att kolla om det var något fel på honom så ställdes en otrvlig diagnos. Moderkortet hade fått sig en rejäl törn och glappade så mycket att det troligtvis inte fanns någon chans till återhämtning. Trots detta vägrade jag ge upp och bad doktorn göra allt som stod i hans makt för att rädda min vän. En lång och smärtsam operation senare så mådde min älskling lite bättre och började bete sig lite närmre normalt igen.

Efter att vi levt vidare i vårt stilla hem på Barrgatan så kommer i januari nästa smäll. Ljudkortet har fått en bakteriell infektion (alltså inte ett virus). Detta innebär att min vän börjar hosta och hicka så ljudet endast framkommer stötvis. Denna infektion får jag veta att även den är kronisk och icke botningsbar. Sorgen är snart för mycket för oss båda att hantera, men jag är fortfarande inte redo att kasta in handduken.

För några veckor sedan kom sedan droppen som fick bägaren att rinna över. Favoritknappen "vänsterklick" på smartpaden dör. Hoppet är nu ute för min älskade och efter ett långsamt men samlat farväl är vårt förhållande nu över. Jag kommer därför nästa vecka att lämna min vän hos tidigare nämnd doktor för organdonation och sedan inleda ett nytt samboskap. Detta med en yngre och piggare modell som bättre tål mina tuffa tag och hårda kärlek.

R.I.P. Asus K52F, we had a good run.
Kommentar:
#1: Mamma Leena

ja du gumman en tuff höst o vinte men nu är det över och snart har du en ny liten att ta vara på försök vara lite försiktig tänk på att de små behöver mjuka händer och trivs inte så bra att tappas.

2013-04-16 @ 20:19:53
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: