Braveheart

2013-05-19
13:55:54

Sådärja!
Det började ändå bra igår? Jag, Louise och Mia träffades hemma hos sistnämnda för att grilla, dricka vin och skratta åt folk i mellofinalen. Efter att jag cyklat lite vilse på söder ("men här är ju ett coop till, det var fan vad tätt de ligger? Eller vad fan, det är ju samma coop??") så trillade jag i alla fall in runt sjusnåret. Rosévinet korkades såklart upp med en gång, förutom för Louise som drack alkoholfri cider den våghalsen. Det var bestämt redan innan att jag och Mia skulle göra stan osäker, det gick sådär. Efter att ha inmundigat sketagoda hamburgare så sätter vi oss i soffan. Det är dags. Det är nu det händer. Mellofinalen 2013. Det var tokiga klänningar, män som sjöng som kvinnor, en Eric Saade på speed och en Petra Mede som måste haft vaselin på tänderna så mycket som hon log. Men framförallt var det precis skittråkiga låtar? Några få som faktiskt var något att ha, som Danmark som vann rättvist, men alltså England? Irland? Azerbajslandet? Nä fy fan. Mycket pissepauser blev det! 
 
I alla fall. Efter röstningen, som alltid är en jävligt utdragen process, så har Mia "Partyprinsessan" Lindahl somnat i sin fotölj. Det här kommer aldrig gå säger Louise, det här kommer gå skitbra säger Sanna, det här kommer aldrig gå säger Mia. Fan då. Jag som är full och framförallt glad? Enhörningsglad till och med! Slänger iväg ett sms till Viktoria, men det är precis stenfullt med folk på campus så där kommer jag inte komma in ändå. Vad göra? En bra idé hade ju varit att tacka för s´kvällen och åka hem och dricka vatten och gå och lägga sig. En dålig idé hade varit "Jag vet, jag går ut själv!". Eh gissa vilken jag valde?
 
Glad i hågen trampar jag in på skrammelcykeln och hamnar efter en mindre omväg, och ett coopbesök mindre, på storgatan. Kommer då på att jag inte vet riktigt vart man hänger i Växjö? En lördagkväll i maj så kanske inte Harrys är sådär skithett? Men någon uteservering måste det väl finnas längs vägen tänker jag så jag börjar traska uppåt gatan. Fan där sitter det ju en massa folk, det blir skitbra! Ställer cykeln och går raka vägen in i baren. "En drink tack! Vad fan som  helst bara det är mjölk i. Missade morgonmjölken i morse." När jag står och väntar på min mjölk så ser jag en kille bredvid mig. Han ser bra ut och är säkert trevlig tänker fröken Eriksson och säger hej. Två white russian senare så har jag hunnit med och fråga om jag får hänga med honom för jag är där själv, vi går ut och sätter oss och börjar prata fotboll. Han tror jag är från göteborg och hejar på häcken. Jag tror han är från oskarshamn och hejar på FFF (Fårbo FF). 
 
Plötsligt så är klockan jättemycket och vi är jättefulla. Men fan vad bra, vi bor åt samma håll så då kan vi vingla hemåt ihop! Börjar gå mot Östers höjder och har precis skitroligt. Jag börjar sjunga Banana Song med Minions och han klappar otakten... Hans hus ligger strax innan mitt och när vi kommer dit så undrar han om jag inte ska med in och dricka lite vatten. Jo fan det kanske inte hade varit så dumt, känner mig lite sliten ändå? Nu börjar problemen. Man kan inte lämna mig utan vuxet sällskap när jag är i det där tillståndet. Jag lämnas obevakad i vardagsrummet i 30 sekunder medan han hämtar vatten i köket. Jag ska sätta mig i soffan, men missar. Jag missar alltså hela soffan och dyker rätt ner i parkettgolvet med arslet först. Börjar gapskratta och tycker jag själv är skitrolig och skitkonstig på samma gång. Som vanligt ungefär. Sen sitter vi där och snöar lite och pratar lite och då råkar jag kolla på klockan. 03:48. Utbrister "Vad fan, klockan är ju precis skitmycket. Jag måste gå hem." Tackar för mig och lyckas avstyra att the knight in shining armor ska följa mig hem. Det är ju bara 50 meter därifrån. 
 
Fem minuter senare undrar jag vart fan jag är? Jag borde vara hemma nu... Tittar upp och ser kyrktornen. Jag har gått åt fel håll, här bor inte jag? Vänder på klacken och börjar traska i motsatt riktning. Tror jag. Hamnar borta vid brandkåren och börjar nog känna igen mig för då vrider jag på mig i en 90 gradersvinkel och ser ljuset i tunneln. När jag kommer fram till mitt hus får jag en sån där konstig känsla av att jag har glömt något? Men nä jag har ju väskan på mig och alla kort, nycklar och annat är kvar. Satan i helvete. Cykeln. Jackan. Gah de är kvar på PM. Cykeln är olåst. I stan. En lördag. Efter att knappt ha hittat hem första gången så vågar jag dock inte lita på mig själv att jag skulle klara av att gå in till stan och hem igen. lämnar därför mina grejer åt ödet och somnar med mammas röst i huvudet som säger "du är ju helt jävla bombad. du är 24 år och kan inte ta hand om dig själv. du får ju ta och flytta hem igen".
 
Vaknar upp idag och har lite ångest. Fan ska man behöva köpa en ny cykel och en ny skinnjacka nu? Jag kan ju för fan inte gå ut längre. Det är ju alltid något som försvinner. Fick tips om att skriva en lista på armen innan jag går ut där jag radar upp allt jag hade med mig. Sen får någon vuxen ha ansvar för att gå igenom listan när jag ska gå hem och fastställa så allt är med. Kan man köpa en sån tjänst av någon? Personlig assistent kanske? Får googla. Tänker ändå efter en stund att mönkligheten kan ju ha haft en ljus stund just igår och låtit mina grejer vara? Jag går fan ner till stan och kollar. Vad står på en tvärgata bakom PM om inte min skrammel. Med skinnjackan i cykelkorgen. Lyckan är total, men inget gott som inte har något ont med sig eller vad heter det? Jag har nämligen ett blåmärke som täcker större delen av min högra skinka. Precis som när jag trillade ur sängen när vi var i Helsingborg ni vet? Sen hittar jag varken min hemnyckel eller cykelnyckel heller. Men hemnyckeln måste ju fan vara här någon stans, jag kom ju in i natt?
Kommentarer:
#1: Malin

Hahah Sanna, fan vad skön du är! xD

2013-05-19 @ 14:21:04
#2: Linn

Sitter här på jobbet och grisar igenom mina 12 timmars arbetspass och sen bara förgyllar du hela min bitterhet med detta inlägg!! hahaha High five!

2013-05-19 @ 14:32:26
#3: mamma Leena

Ja ja Sanna vet inte vad jag ska säga för att inte låta precis som din mamma !! Men ni hade ju förhoppningsvis lite roligt i alla fall..

2013-05-19 @ 15:22:57
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: