Braveheart

2013-11-30
17:48:50

Sovgäst
Det är torsdag. Fröken Eriksson är lite stressad. Dagen har spenderats i Växjö och på ett handledningstillfälle för c-uppsatsen. Huvudet är lite grötigt men när klockan slår fyra så höjs modet en aning för då är det dags att köra mot Kalmar och en AW med jobbet. Lite vin hade verkligen inte suttit fel nu. Lyssnar på P3 dokumentär på vägen hem men blir avbruten strax innan Nybro när telefonen ringer. En arbetskompis ville bara ringa och upplysa om att denne hade hittat en flaska jäger i skafferiet. Men när denna flaska inspekterades lite mer noggrant upptäcktes det visst att det inte alls var jäger utan jeltzin. Skulle kunna tänka mig att misstaget upptäcktes när innehållet i flaskan var på väg ner i halsen kanske? I alla fall sög det till i vintarmen lite extra mycket nu så det skall erkännas att det trampades lite extra på gasen sista milen där...
 
Bara hem att vända för vi skulle ses på Satan i Gatan klockan 18:00 och nu var klockan närmre 17:40. Fröken Eriksson tänkte då vara smart och förbeställa en taxi till kvart öer sex så slipper hon bli sådär jättesen. Kanon, taxin bokad så hoppar in i duschen och gör mig iordning snabbare än en syrsa. Går ut och ställer mig och trycker i trappuppgången prick 18:15 och inväntar taxin. När jag har stått där i tio minuter så finns det fortfarande inte en taxi i sikte. Det enda som rör sig utanför är en gammal konsumkasse som blåser runt på gården. Då ringer telefonen. Det är taxichaffisen.
 
- Hej, du beställa taxi?
- Ja precis, ni skulle varit här vid kvart över?
- Ja jag stå här. väntar
- Eh nej det gör du inte för JAG står här och väntar
- Ja ja, Falkenbergsgatan 7c
- Jättebra, men jag bor på SILKEBORGSGATAN
- Åh jaha. Ja ja jag komma nu!
 
Redan här borde man ju insett att kvällen inte riktigt skulle bli så bra som man skulle kunna önska. Men förblindad av mitt vinsug är jag fortfarande vid gott mod när nästa samtal kommer fem minuter senare. Det är taxichaffisen igen.
 
- Hej hej, det är enkelriktad
- Eh nej det är inte enkelriktat här. Vart är du?
- Ja jag vara är vid skola?
- Kanon, du är vid Falkenbergsskolan. Du är fortfarande på fel sida av Tegelviksvägen. 
 
Nu har alltså taxichaffisen kört vilse två gånger innan han ens har hämtat upp mig. Men efter jag har guidat honom ut från Falkenbergsskolans parkering och ner till Larmgatan så tänker jag att inget ont som inte har något gott med sig så nu kan det ju bara bli bättre härifrån? Satan i Gatan på torsdagar börjar bli något av en tradition. Men den här gången minns jag ju faktiskt när jag gick därifrån i alla fall? Ett steg framåt!
 
Efter ett tag hamnar vi på Harrys istället. Jaha ja, en Janne special och sen var man ju fan golvad som vanligt. Men jag är fortfarande glad i hågen hela kvällen. Tills det är dags att gå hem. Kvällen till ära så skulle min kära far sova hos mig. Ja visst det går väl bra. Hade redan bäddat på soffan åt honom och tänt ledljuset så han skulle hitta in i vardagsrummet. Det är bara det att min pappa åkte hem vid tio. Med mina nycklar. Men vad i helvete? Nästa problem är att det inte går att väcka min far när han har druckit ett par öl. Stört omöjligt alltså. Jag kommer således inte att komma hem. På en torsdag. För fan. Nytt problem. Det är bara jag och två arbetskamrater kvar under de lite senare timmarna på Harrys, jag måste fråga någon av dem om jag kan sova på deras soffa... Den ena bor på Öland och bara det är ju anledning nog att inte vilja övernatta på någon divan där. Då återstår bara ett alternativ alltså.
 
Ja tack tack det var ju supersnällt att jag får slagga på soffan, verkligen. Är fortfarande förbannad på pappa dock när vi raglar hemåt. Kommer hem till arbetskamraten var son ligger och kollar på film när vi stiger in. Jag säger undan eller kull och ramlar ner på soffan. Får något äckligt täcke och vill bara sova. Det gick sådär. Sonen sover tydligen med musik på. Inget konstigt med det, många som sover med avslappnande musik. Men det är inte riktigt fallet här. Den här killen sover nämligen med Eddie Meduza på hög volym. Kanoners. Blir därför inte supermycket sömn så på morgonen när jobbarkompisen väcker mig är jag heeeelt väck. Blir skitstressad när vår skjuts kommer klockan halv sju på morgonen men lyckas kravla mig upp och iväg mot jobbet. När vi kommer dit inser jag en sak. Jag har bara en strumpa på mig. Jag var så jävla stressad (och kanske lite bakis...) när vi skulle åka så jag glömde en strumpa. Det är kallt om högerfoten.
 
Ringer pappa, nu får han fan vara vaken.
- Hej gumman, vart är du?
- Jag är på jobbet.
- Jahaaa, vad gör du där?
- Ja någon låste ute mig igår?
- Men jag lämnade ju ytterdörren öppen?
- Ja det hade ju varit kanon omd et itne vore så att jag inte ens kommer in i trapphuset utan nyckel?
- Nehe, det tänkte inte jag på. Kommer du hit och äter frukost?
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: