Braveheart

En helg i Götet kan vara många saker, min var helt fantastisk. Resan inleds med att tiny brother hämtar upp mig på jobbet vid lunchtid. Vädreti i Kalmar är då, ja vad ska vi kalla det, inte bra? Spöregn och 15 grader KALLT. På lite västligare breddgrader, närmare bestämt Borås, slog det helt om och fredagskvällen på västkusten bjöd på fin fint väder, och det var inte allt. Efter att en superb kartläsare (jag) hittat till Kattis med endast en mycket lite detour i ett bostadsområde vid Liseberg, så mötte vi upp Kattis, Anna och Johanna i Johannebergs hoods. Det blev en kvick dusch för att spola bort resdammet och sedan en liten bussfärd till Ullevi (ny-gamla eller gammal-nya förtäljer inte historien, speciellet eftersom Johanna efter 3 år som boende i staden inte visste vart Ullevi låg till att börja med) Förbanden till kvällens huvudattraktion var inga mindre än Good Charlotte och Takida. Dock har jag lite svårt för de sistnämnda eftersom jag tycker att alla låtar låter likadant (läs: skit). I alla fall så startar showen vid halv tio-snåret genom att Pink herself kommer nerflygande ur en stor låda högt över Ullevis gräsmatta. 30 000 personer håller andan och klappar frenetiskt sina händer när hon efter en färgsprakande flygtur äntligen landar på scenen iförd en minimalisk klänning i svart. Konserten bara flyger förbi, men bäst måste jag ändå säga var extranumret när hon flyger runt över publiken i en lilaglittrande kroppsstrumpa och sjunger samtidigt som hon styr med vana över sin mackapär hon hänger i. Man får tacka för showen miss Alecia Moore. Kvällen skulle avslutats på Park Lane men i denna underbara stad finns det ett så vackert ord som: SOMMARSTÄNGT. Detta ord hade ägarna tagit fasta på, troligtvis (och förhoppningsvis) omedvetna om inkomstförlusten som kommer följa i och med att Götet är en sommarstad. Gänget går vidare med goda förhoppningar om en fortsättning av kvällen på den lokala kvarterskrogen istället. Som något slagna hjältar trampar vi oss till Johanneberg för att där mötas ev ett annat konstigt ord: STÄNGT. Det var bara att ta våra tappra själar och lägga oss med en påse chips i näven och Jason Mraz på Spotify och tungt falla in i dvalan.

... ha följt med mamma till City Gross. Jag har precis varit med om handlingen från helvetet. Jag tyckte väl att det gick lite för bra när vi var inne i butiken. Det skulle ju straffa sig visade det sig. Det första som händer är att mamma börjar packa upp grejer på bandet när vi kommer till kassan, efter några sekunder kommer hon på att hon har satt streckkoderna på "fel håll" och SLÄNGER sig på bandet för att rätta till dom, expediten undrar vad fan hon håller på med och mitt i alltihopa står jag som ett jävla UFO och skäms fötterna av mig. Men mamma blir som en kyckling som precis blivit hashuggen och ska ändra om precis ALLT som ligger på bandet innan hon kan fortsätta lägga upp grejer. Sen är väl den pärsen är över så händer nästa grej. När mamma skall sätta tillbaka korgen bland de andra korgarna välter hon ALLA korgar så de trillar över halva City Gross. Ni som känner min mamma vet hur hon blir när någonting sådant händer. Hon får panik och skriker ord som "Nejmen oj", "Jösses" och "Nämeh nämeh" medan korgar flyger till höger och vänster. Här kan man ju tycka att min tripp till helvetet skulle slutat, men icke. Förnedringen fortsätter. När väl alla korgar är där de ska vara så skall mamma betala. Hon drar kortet, och får hela maskinen att falla sönder. Jag vet inte hur hon gör det eller varför någon ville straffa just henne, men jag packar i alla fall ner grejerna snabbt som fan och försvinner ut ur affären innan mamma "råkar" sätta på brandlarmet eller något. Då vet jag inte om jag hade överlevt.

Ibland så gillar jag inte mig själv särskilt mycket. Som typ nu. Fattar inte varför jag sparar på en massa papper och skit som jag aldrig kommer behöva? Och jag som är BÄST på att rensa ut saker och slänga skit. Tydligen så är papper min enda svaghet ( ;) ) Men nu när jag väl satte mig ner och började rensa hittade jag en ganska kul  konversation som jag och Em hade under en väldigt "rolig" naturkunskapslektion på gymnasiet:

DC och jag har filosoferat fram att om jag någonsin skaffar katt så ska den heta SATAN!, det måste vara med stora bokstäver och med ett utropstecken. Fatta kul när man ska skrika på den och bara "SATAN!" eller det kanske inte var så kul. Eller jo det var det, fan nu måste jag ju nästan skaffa katt bara för att...