Braveheart

Nu var vi här igen med det här att dricka på onsdagar, det slutar ju aldrig väl och det VET man ju. Men ändå ska man dit och lalla på spriten. Ja om man inte var idiot innan så är man ju det nu. Bestämmer ganska tidigt i veckan att vi ska mötas upp hos Frida och grilla lite. Jajemen det verkade ju som en kanonidé tyckte alla inbjudna, men ska vi inte dricka lite vin också? Jooooo för fan det är ju onsdag och dessutom är man ledig dagen efter. Lite vin blev ganska snabbt mycket vin plus andra goda grejer och på den vägen var det. Efter Anna tofflat sig och åkt hem och Elin försvunnit ut i nattens dimma så var det den tappra skaran på Marie, Frida, jag, Tobbe och Macke kvar. Trivsamt gäng tänker ni, och det tänkte väl vi också kan man tänka? Efter att ha skrattat åt macke som skulle stå på balansbrädan och bett oss räkna; "börja nuuuuuu", okej eeeett *pang* så ligger en viss herr agnesson platt på golvet. Och han skulle inte vara den sista... Efter gratis entré till Harrys och påföljande dans så ska några slitna själar gå hem mot Frida. Det gick gaaaaanska sakta för en annan eftersom, eh ja, helt enkelt så var jag lite lite dragen och gick på höga klackar och då kan det inte gå så snabbt. Precis när vi är utanför Krögers fastnar ena klacken i gatstenen, eftersom det går så sakta och jag inte har någon som helt reaktionsförmåga kvar i kroppen blir det en gammal hederlig faceplant mitt utanför Kalmars populäraste uteservering. Detta i slowmotion. Det var inte en eller tio personer som skrattade kan vi väl lugnt säga och där låg en viss fru eriksson och kved. Ingen jävel hjälpte en heller för Frida och Marie höll på att dö av skratt. "Luugnt du känner inget förrän imorgon" säger Frida. Aj säger jag. Cyklar hem och blir lite trött, stannar strax innan Skällby och ska ringa sambo och höra vad han är. Var är telefonen? Naeeee. Så kontentan av kvällen är ett blodigt knä, en blodig fot och ingen telefon. Tack för igår.