2012-05-19
17:34:21
Storartat
Om inget oplanerat händer så hoppas jag VERKLIGEN att jag är fit for fight på måndag så jag kan gå i skolan! Är så jääääävla trött på att ligga ner och göra ingenting. Jag vet att jag har en massa grejer jag skulle kunna göra till skolan, som tråkiga instuderingsfrågor till exempel. Men då blir jag sån där att jag gör redan en sak som är tråkig (ligger ner och har ont) och då vill jag inte göra en tråkig sak till så det blir dubbeltråkigt? Fattar ni vad jag menar? I alla fall så gjorde Mimmi så jag fick sjukt dåligt samvete över att inte plugga så idag har jag gjort nästan alla instuderingsfrågor (som alla andra har gjort medan jag har legat hemma) och sen fick jag svaren på tre stycken från Mimmi som är världens bästa klasskompis just nu. Men ja det tar ju inte bort det faktum att jag måste läsa, läsa och återigen läsa mig ikapp resten av frågorna. Första gången sedan jag började det här programmet som jag faktiskt känner lite press? I like it!!
Fick ett samtal av mamma häromdagen:
Så ja varken mamma eller ni behöver nog vara särskilt oroliga för mig tror jag, jag mår ganska bra om jag får säga det själv. Eller ja kanske inte just nu, men det har ju inte med någon alkohol att göra (se tidigare inlägg). Jag återkommer om jag behöver läggas in på Betty Ford!
Fick ett samtal av mamma häromdagen:
M - Gör du inte annat än att festa eller?
S - Va?
M - Ja folk som läser din blogg kommer fram till mig och säger "Nu har sanna varit ute och festat igen. Gör hon inte annat?"
S - Men hallå, ska jag skriva om när jag på en tisdag går upp, kissar, äter frukost, åker pendeltåg till skolan, sitter på en tråkig föreläsning, åker hem, äter, slänger mig i soffan, kissar, borstar tänderna och går och lägger mig? Det blir det väl ingen bra bloggläsning? Det är ju när jag festar som det händer någonting, och med den frekvensen som jag uppdaterar bloggen är det inte särskilt ofta för en 23 årig student i Stockholm.
M - Kanske inte, men det är inte så jävla kul att höra. Jag läser ju inte din blogg själv.
S - Nej det är ingenting för en mamma att läsa, speciellt inte du som är så känslig och tror jag är en liten ängel fortfarande
M - SLUTA säga så!
S - Men mamma, vad gjorde du när du pluggade när du var ung? Jag vet att du levde på snabbmakaroner och ketchup. Vad gjorde du med resten av pengarna? Du festade väl inte?
*Tystnad*
S - Precis, så nu tycker jag vi pratar om någonting annat som du faktiskt har något att säga till om. Hur går det på jobbet, gillade W punktskriftboken?
Så ja varken mamma eller ni behöver nog vara särskilt oroliga för mig tror jag, jag mår ganska bra om jag får säga det själv. Eller ja kanske inte just nu, men det har ju inte med någon alkohol att göra (se tidigare inlägg). Jag återkommer om jag behöver läggas in på Betty Ford!
2012-05-17
18:41:10
Slagen
Känner mig som världens mest omkullvälta ko. Har haft problem med attackhuvudvärk ett par omgångar och i fredags var det dags igen. Efter lite överlägging med sambos och sjuksköterskor blev det en snabb sväng in till akuten. Eller det trodde jag i alla fall. Efter att ha haft huvudvärk, svårt att fokusera blicken etc. i ganska många timmar så kommer fröken doktorn in och säger till sambosarna "Ni kan åka hem nu för vi tänker behålla henne". Nääääeee vafan är det nu då tänker man ju det första man gör och börjar stressa upp sig varför dom vill lägga in mig. Körs in och gör en doughnut-röntgen som jag kallar det (ni vet Red Hot Cili Peppers video till Californication när han hoppar igenom en munk? Sån känner man sig, fastän man ligger blixtstill och är lite rädd för dom röda laserstrålarna) och sen läggs jag i nån jävla korridor med huvudet vänt mot en TV som endast visar TV-shop. Började få panik runt halv sex-tiden på morgonen när jag inte sovit en sekund och TVn fortfarande visade typ Thigh Master 3000 för femte gången sen jag kom dit.
"Lilla vän, du får nog snart åka hem ska du se. Jag däremot ska vara här en natt till. Ensam. I mörkret" Min rumskamrat på avdelningen var mörkrädd och runt 70 bast så hon ville egentligen inte att jag skulle åka hem. Fick dessvärre lämna henne under eftermiddagen och placera mig i min egen säng. Där jag förblev liggandes till i måndags kväll. Då fick jag göra ännu ett oväntat besök på SÖS-akuten. Denna gången var jag nog inte ensam om att vara nykter i alla fall. Det konstateras nu att jag efter andra LP-försöket fick en blödning. SAY WHAAT? Det kunde ju kanske vara bra om jag fick veta? Eller? Så det var ju inte undra på att jag mådde skit menar min nya läkare på, och det kan jag väl hålla med om! Någonstans runt 10 dagar trodde hon det skulle ta innan allt hade lagt sig och blödningen hade läkt. Så nu har jag varit sängliggande i snart 6 dagar och är inte pigg än. Men har i alla fall en massa gottiga mediciner som jag blandar och ger lite av (med noga konsultation, jag vill ju inte bli sämre eller kanske dö eller så på kuppen) så förhoppningsvis är jag snart på benen igen!
Vid halv sju fick jag i alla fall komma upp på avdelningen och fick frukost och lite så jag kunde somna en stund. Vid tolv var det sedan dags för det värsta ögonblicket i min kropps historia. En Lumbalpunktion säger dom ska genomföras och tankarna går direkt till avsnittet i House när dom ska gå in i ryggraden och patienten håller på att stryka med av smärtan och obehaget. Jaaa men vad trevligt, klart ni får in och rota lite i ryggraden. Absolut. Vad har man att säga emot en läkare liksom? Jag vet ju inte om det är superviktigt att göra den där jävla LPn eller inte? Drar in på rummet och läkaren lokalbedövar (vilket i sig gör jävligt ont) och sedan sätter jag mig och kutar med ryggen som katten på hett plåttak. JÄÄÄÄÄÄVVVVVVLLLLLAAAAARRRR vad obehagligt när en 30 cm lång trädgårdsslang kommer in i ryggraden på en. Höll på att svimma men så säger doktorn "Oj, jag missade. Vi får göra om det igen" IGEN!? DU MÅSTE SKOJA?! Nä jag fick lägga mig ner för jag hade inte klarat en sekund till sittandes utan att tuppa av. Here we go again! Trädgårdsslang numero dos förs då in i min stackars ryggrad och jag tappar andan som jag aldrig har tappat andan förr. TA BORT DEN! Men nej nu droppade det visst någon vätska så nu fick den banne mig sitta kvar i några minuter så hon kunde ta det där jävla ryggmärgsvätskeprovet.
"Lilla vän, du får nog snart åka hem ska du se. Jag däremot ska vara här en natt till. Ensam. I mörkret" Min rumskamrat på avdelningen var mörkrädd och runt 70 bast så hon ville egentligen inte att jag skulle åka hem. Fick dessvärre lämna henne under eftermiddagen och placera mig i min egen säng. Där jag förblev liggandes till i måndags kväll. Då fick jag göra ännu ett oväntat besök på SÖS-akuten. Denna gången var jag nog inte ensam om att vara nykter i alla fall. Det konstateras nu att jag efter andra LP-försöket fick en blödning. SAY WHAAT? Det kunde ju kanske vara bra om jag fick veta? Eller? Så det var ju inte undra på att jag mådde skit menar min nya läkare på, och det kan jag väl hålla med om! Någonstans runt 10 dagar trodde hon det skulle ta innan allt hade lagt sig och blödningen hade läkt. Så nu har jag varit sängliggande i snart 6 dagar och är inte pigg än. Men har i alla fall en massa gottiga mediciner som jag blandar och ger lite av (med noga konsultation, jag vill ju inte bli sämre eller kanske dö eller så på kuppen) så förhoppningsvis är jag snart på benen igen!
2012-05-08
22:41:43
Storhet
Ibland får man göra det man kan:
Den här bloggposten vaccinerar 95 barn
Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten under kampanjen så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj (kampanjen gäller 16 april-13 maj eller upp till 5000 blogginlägg)
2012-05-05
18:00:56
Sport
Den där känslan när man med stor möda endast kan lyfta armarna högt nog så man kan borsta tänderna. Den känslan har jag idag. Tanja och jag var på boxningen igår. Jisses vad med träningsvärk man får efter det när man, som jag, inte har några armmuskler att använda och när det lilla lilla som finns får arbeta som de gjorde igår. Ja då blir man som en 82 åring med reumatism. Men ja då vet man ju att man kämpade i alla fall. Ett litet brännmärke på ena knät också som en extra krigsskada efter krypandet på golvet. När kör vi nästa gång?!
Jag vet inte om jag har sagt det innan, men det tåls i så fall att säga igen. Jag har en WALK IN CLOSET!!!!!! Och ikväll kommer föräldrarna upp med mina två sopsäckar med galgar så jag ÄNTLIGEN kan fylla min fina garderob med mina mindre fina kläder!! Ja jag är faktiskt ganska lycklig just nu kan erkännas. Vet att ni är såååå avundsjuka på mig just nu (okej där tog jag kanske i lite, men min blogg=mina överdrifter) och det bästa av det bästa är att mina skor inte behöver leva det ovärdiga livet som de tidigare haft i en låda. I EN LÅDA! Mina älsklingar är värda mer än så! Så nu ska jag köpa något fint guldigt presentpapper och slå in väggar och hyllor med och sen är allt perfekt. Fan vad tjejig jag blev nu. Fast jag är ju ändå tjej. För det mesta.
Och på tal om tjejigt så fick jag till ett skrik som hade gjort självaste Lassie döv när jag satt på toaletten i natt! Gick upp för att uträtta nummer 1 runt halv tre i natt. Trött som en slända så sätter jag mig på toalettstolen och när man är sådär dåsig så vet ni att man gärna sitter med huvudet nedåt, eller hur? Ja det är bara det att när jag sitter där och stirrar in i den röda badrumsmattan så ser jag att den inte alls är lika röd som sist jag såg den. Den är nu lite mer grå, och rör på sig? DET RÖR PÅ SIG!? GAAAAAAAH DET ÄR SILVERFISKAR I HELA MATTAN!!! Fötterna åkte upp från golvet snabbare än lucky Luke kan dra sin puffra (tur att mina behov redan var uträttade vill jag lova) Nu kom ju nästa problem. Hur fan skulle jag komma ut ur badrummet utan att röra golvet? Med en ytterst försiktig approach tar jag en toalettborste och får upp ena hörnet på mattan, DET ÄR SILVERFISKAR UNDER MATTAN OCKSÅ! Men från någonstans får jag en utomjordisk styrka och förmår mig själv att slänga mattan i badkaret, springa ut från badrummet och saaaaakta få in en arm och släcka lampan. Dagen efter så får Robban leka skadedjursbekämpare och spraya bort äcklen med cilit bang medan jag stod och skrek och hoppade utanför. Nog är jag tjej ändå...
Jag vet inte om jag har sagt det innan, men det tåls i så fall att säga igen. Jag har en WALK IN CLOSET!!!!!! Och ikväll kommer föräldrarna upp med mina två sopsäckar med galgar så jag ÄNTLIGEN kan fylla min fina garderob med mina mindre fina kläder!! Ja jag är faktiskt ganska lycklig just nu kan erkännas. Vet att ni är såååå avundsjuka på mig just nu (okej där tog jag kanske i lite, men min blogg=mina överdrifter) och det bästa av det bästa är att mina skor inte behöver leva det ovärdiga livet som de tidigare haft i en låda. I EN LÅDA! Mina älsklingar är värda mer än så! Så nu ska jag köpa något fint guldigt presentpapper och slå in väggar och hyllor med och sen är allt perfekt. Fan vad tjejig jag blev nu. Fast jag är ju ändå tjej. För det mesta.
Och på tal om tjejigt så fick jag till ett skrik som hade gjort självaste Lassie döv när jag satt på toaletten i natt! Gick upp för att uträtta nummer 1 runt halv tre i natt. Trött som en slända så sätter jag mig på toalettstolen och när man är sådär dåsig så vet ni att man gärna sitter med huvudet nedåt, eller hur? Ja det är bara det att när jag sitter där och stirrar in i den röda badrumsmattan så ser jag att den inte alls är lika röd som sist jag såg den. Den är nu lite mer grå, och rör på sig? DET RÖR PÅ SIG!? GAAAAAAAH DET ÄR SILVERFISKAR I HELA MATTAN!!! Fötterna åkte upp från golvet snabbare än lucky Luke kan dra sin puffra (tur att mina behov redan var uträttade vill jag lova) Nu kom ju nästa problem. Hur fan skulle jag komma ut ur badrummet utan att röra golvet? Med en ytterst försiktig approach tar jag en toalettborste och får upp ena hörnet på mattan, DET ÄR SILVERFISKAR UNDER MATTAN OCKSÅ! Men från någonstans får jag en utomjordisk styrka och förmår mig själv att slänga mattan i badkaret, springa ut från badrummet och saaaaakta få in en arm och släcka lampan. Dagen efter så får Robban leka skadedjursbekämpare och spraya bort äcklen med cilit bang medan jag stod och skrek och hoppade utanför. Nog är jag tjej ändå...
2012-05-02
22:28:06
Soft
Vad fan gör man på Valborg i Stockholm? Tydligen antingen ingenting eller så flyr man fältet till typ Uppsala? Var inte så sugen på något av dessa två alternativ så jag valde det tredje (och egentligen mitt enda alternativ när jag tänker efter) VIN! Mer eller mindre tvingar Martin att följa med mig på en spelning för att han skulle kunna vara min wingman, vilket han var riktigt jävla skitdålig på (vi återkommer till detta), på Club Kaj i Hammarby Kaj. Inte så jävla finurligt namn på ställe nu när jag tänker efter. Faktiskt ganska fantasilöst. Ja, iaf så sitter vi i nya lyan i Farsta (har ju flyttat också!) och förkrökar och efter att ha fått med mig Sophie också så drar vi inåt stan. Än så länge är Martin ganska städad. Det var han inte någon timme senare.
Vart FAN är du?!?!? Jag lät kanske lite argare än vad jag var när jag ringde pojkstackarn, men det fattade ju inte han ändå. "Jag sitter på T-centralen och käkar hamburgare" var svaret och jag kände irritationen som bubblade inom mig komma stigande. Övertalar honom att komma ner i tunnelbanan och kliva på röda till Ö-torg för jag ska hälsa på några kompisar. Nej det ville han ju inte för det var ju skitfjantigt att åka till Sture P såklart. Tur att jag har sån jävla bra övertalningsförmåga för efter en stund hör jag hur nissen stiger på i samma vagn som jag. SITT STILL vet jag att jag skrek och gick och hämtade honom.
Ja det gick inte snabbt och det var inte vackert, men till East kom vi i alla fall. Hälsade på Jotta, Nilo och Antonio en väldigt kort sejour eftersom fröken Martin bara satt och klagade på att han inte hörde vad greken mittemot sa. Men han höll sig i alla fall lugn en stund när det bjöds på öl. Tacksamt. Nu börjar det väl tyvärr snurra lite för fröken Eriksson också. Som sig bör en afton.
Vi snurrar vidare till Mariatorget där vi ska möta Martins syrror med respektive (nej nej, jag känner mig inte alls som femte hjulet?) men vad fan? Dom är inte på Mariatorget? Martin står och skriker "JAG ÄR I EN BUSKE" i telefon. Jag står på något torg. Cajjo svarar inte i telefon. Och Sophie (nummer två) tycker Martin är dum i huvudet. Det börjar alltså arta sig. Efter mycket om och men hittar vi i alla fall varandra allihop och då får jag se Sophies pojkvän. Sliter undan Martin och viskar (läs SKRIKER) Vad faaaaaaan det är ju han, bla bla bla! Varav Martins enda respons är "Jaha, nu går vi!". Inte mycket medhåll... Ska sedan, efter chocken har lagt sig, in på Imperiet. Men först, FÖDELSEDAGSSÅNG! Pappan i familjen fyller år och där står hela kön till Imperiet och sjunger "Ja må han leva". Han lovade dagen efter att anmäla oss som grupp till X-factor...
Kommer in på Imperiet, men vad fan? Det är ju bara jag och Martin? Jaha de andra ville inte längre nej, så nu är jag själv med honom igen? Som är på dåligt humör och är precis jättefull? Ja då får väl jag vara den ansvarige då? Jajemeeeen vad jag ska vara duktig! Går med honom fram till baren och säger jätteansvarsfullt "Jag ska inte ha något tack!". Vänder mig om i en sekund och då står där en cider OCH en drink?! Vafaaaaaan Martin!? Ja needless to say så blev det inte mycket av det där ansvarsfulla. Det var i alla fall inte jag som vaknade upp dagen efter med ångesten över att ha spenderat 2500 spänn på en utekväll som inte ens resulterade i ett ligg (ursäkta uttrycket). Ganska nöjd ändå faktiskt nu när jag tänker efter. För en gångs skull är det inte jag som har gjort något dumt på fyllen. Bra att ha vänner som är värre än en själv.
När spelningen bröjar runt halv tio så har han hunnit spendera 900 spänn för en vinflaska, 300 spänn på inträde och lite mer på öl. Sittandes längst bak i lokalen i ett försök till att vara inkognito börjar sedan Martin förolämpa både sångaren, hans kompisar och Sophie. Inom loppet av en minut hinner han med både förlolämpningar hitan och ditan, ta sin vinflaska, gå ut från Kaj och sätta sig i en taxi in till stan. En annan sitter kvar med Sophie och försöker ta del av resten av spelningen, men det blev liksom inte samma efter det med alla elaka blickar åt vårt håll... Säger iaf hej och tack till sångaren innan även vi åker inåt stan, Sophi för att åka hem och jag för att hitta den där jävla Martin...
Vart FAN är du?!?!? Jag lät kanske lite argare än vad jag var när jag ringde pojkstackarn, men det fattade ju inte han ändå. "Jag sitter på T-centralen och käkar hamburgare" var svaret och jag kände irritationen som bubblade inom mig komma stigande. Övertalar honom att komma ner i tunnelbanan och kliva på röda till Ö-torg för jag ska hälsa på några kompisar. Nej det ville han ju inte för det var ju skitfjantigt att åka till Sture P såklart. Tur att jag har sån jävla bra övertalningsförmåga för efter en stund hör jag hur nissen stiger på i samma vagn som jag. SITT STILL vet jag att jag skrek och gick och hämtade honom.
Ja det gick inte snabbt och det var inte vackert, men till East kom vi i alla fall. Hälsade på Jotta, Nilo och Antonio en väldigt kort sejour eftersom fröken Martin bara satt och klagade på att han inte hörde vad greken mittemot sa. Men han höll sig i alla fall lugn en stund när det bjöds på öl. Tacksamt. Nu börjar det väl tyvärr snurra lite för fröken Eriksson också. Som sig bör en afton.
Vi snurrar vidare till Mariatorget där vi ska möta Martins syrror med respektive (nej nej, jag känner mig inte alls som femte hjulet?) men vad fan? Dom är inte på Mariatorget? Martin står och skriker "JAG ÄR I EN BUSKE" i telefon. Jag står på något torg. Cajjo svarar inte i telefon. Och Sophie (nummer två) tycker Martin är dum i huvudet. Det börjar alltså arta sig. Efter mycket om och men hittar vi i alla fall varandra allihop och då får jag se Sophies pojkvän. Sliter undan Martin och viskar (läs SKRIKER) Vad faaaaaaan det är ju han, bla bla bla! Varav Martins enda respons är "Jaha, nu går vi!". Inte mycket medhåll... Ska sedan, efter chocken har lagt sig, in på Imperiet. Men först, FÖDELSEDAGSSÅNG! Pappan i familjen fyller år och där står hela kön till Imperiet och sjunger "Ja må han leva". Han lovade dagen efter att anmäla oss som grupp till X-factor...
Kommer in på Imperiet, men vad fan? Det är ju bara jag och Martin? Jaha de andra ville inte längre nej, så nu är jag själv med honom igen? Som är på dåligt humör och är precis jättefull? Ja då får väl jag vara den ansvarige då? Jajemeeeen vad jag ska vara duktig! Går med honom fram till baren och säger jätteansvarsfullt "Jag ska inte ha något tack!". Vänder mig om i en sekund och då står där en cider OCH en drink?! Vafaaaaaan Martin!? Ja needless to say så blev det inte mycket av det där ansvarsfulla. Det var i alla fall inte jag som vaknade upp dagen efter med ångesten över att ha spenderat 2500 spänn på en utekväll som inte ens resulterade i ett ligg (ursäkta uttrycket). Ganska nöjd ändå faktiskt nu när jag tänker efter. För en gångs skull är det inte jag som har gjort något dumt på fyllen. Bra att ha vänner som är värre än en själv.
