Braveheart

2012-11-28
19:01:45

Snille
Håll i er nu kära vänner för nu ska ni få höra något som ni aldrig trodde jag skulle säga. Jag har på eget bevåg, alltså helt frivilligt, lärt mig att räkna ekvationer. Jag tar helt på mig ansvaret för eventuella bulor i huvudet ni nu fick när ni, av ren chock, trillade och slog i huvudet på diskbänken, eller badkaret, eller hunden, eller skohornet. Jag vet ju inte vart ni är och läser någonstans liksom. Egentligen har jag väl aldrig riktigt lärt mig skiten från början. Jag fick ju IG på nationella i matte B, men så tyckte min lärare (nte Svinto utan hon den andra) att jag ändå hade varit med och kämpat på lektionerna. Haha jag tror hon blandade ihop mig med någon annan, men jag fick ju mitt G så jag kunde inte direkt klaga.

I alla fall så kom jag väl lite på att man känner sig så jävla dum i huvudet när alla andra kan skitenkla saker som vad X upphöjt till två betyder. Jag visste inte ens det alltså. Pinsamt. På högskoleprovet förra hösten hade jag typ 12 rätt av 80 frågor på mattdelen. Tio av dem var på statistikdelen. Så pass borta var jag. Ingen kul känsla så för ett tag sedan gjorde jag en deal med J om att han skulle hjälpa mig med X och Y skiten (som jag fick veta hette ekvationer). Igår var det alltså dags att collecta. På en timme satt vi och räknade med X, Y, Z och halva alfabetet på det. Inte för att jag kan stoltsera med att kunna det där med derivata och muppiga tredimensionella saker eller imaginära tal. Men nu kan jag i alla fall känna mig lite mindre dum i huvudet!

2012-11-26
20:34:13

Sundsvall
Efter att ha gått och varit orolig i en vecka för att SAS skulle hinna kursa innan min minisemester så kom jag ändå iväg till Norrland på fredagseftermiddagen. När jag flyger från Kalmar ser allt ut att vara frid och fröjd, tills vi landar på Arlanda. Då inser jag att dels är vi försenade och dels så har tanten på Kalmar flygplats sagt fel gate till mig inför mitt byte till Sundsvallsplanet. Som en liten skållad iller springer jag från gate 32 till gate 49 och ska dra mitt visakort för att få ut boardingpasset. Drar en gång, funkar inte. Drar inte ens en gång till för jag inser ju själv att det bara kommer gå åt helvete i alla fall. Den lilla tanten som står i gaten tittar snällt på mig och säger; "Ja du är sist in vännen, du får komma bak till mig så får jag checka in dig manuellt". Det var nog första och enda gången jag fick gå bakom disken på Arlanda. Hoppas jag. Kommer med andan i halsen in på flygplanet, som till min förvåning är ett riktigt flygplan. Jämfört med de pyttesmå fast väldigt högljudda propellerplanen som man åkte med från Kalmar alltså. Dörren stängs efter mig och efter en halvtimme är jag redan på norrländsk mark!

Blir hämtad av mina extraföräldrar som stolta visar upp sin nya hemstad. För er som inte varit i Sundsvall kvällstid, det är väldigt vackert. Om ni kanske har varit i det ungefär lika exotiska Husqvarna med tåget kvällstid och åkt i riktning mot Jönköping, ja då vet ni ungefär hur fint det är uppe på kullen när man tittar ner mot de glittrande ljusen i staden. Nog med försök till illa målade inre bilder. När vi kommer hem börjar det roliga. Presentöppningen. Som sig bör har jag ordnat med paket till både T och M. Jag själv var i extas när T inser vad hennes paket innehåller. Den fulaste adventsljusstake som någonsin skådats. Den är rosa. Då menar jag ROSA. Och glittrig. Ungefär som om en glitterbomb i storlek med globen har briserat bara på själva ljusstaken. Behöver jag säga att den julhatande T älskade den (ignorera hennes min, den förtrycker sanningen en aning)? Sedan blev det självklart ett tillskott i familjen också. Min metallic-ko och lila häst har nu sällskap av tre gula får. Fåren skall, för den som inte förstod det, symbolisera mig, T och M. Nu kommer de aldrig kunna glömma bort mig. MOA HA HA HA HA



På lördagen fick jag en finfin rundtur ute på Sundsvalls egna Hansa City. Tror fan i mig att hela Norrland var ute på Birsta. Vet ni hur många som bor i Norrland?! Inte så vidare värst många iofs, men det var mycket folk i alla fall. På kvällen var det sagt att vi skulle gå på en föreställning med Henrik Schyffert. Ja det var väl trevligt tänkte jag, har faktiskt inte sett honom live någon gång. När jag sedan kollar på biljetterna märker jag att mina kära extrapäron undanhållit en dela av sanningen för mig (det är sånt som gör att man inte kommer till himlen har jag  hört). Min idol ska ju för fan vara med i samma föreställning?! Fredrik fucking Lindström och jag kommer befinna oss i samma rum. Vi kommer andas samma luft (till skillnad från annars?). Jag kommer höra vartenda av hans vältaliga ord live. Jag var i extas. Jag klädde på mig finkläderna som bestod av en svart T-shirt med texten "I dare you", ett par svarta kalasstrumpor och ett par vita träningsshorts över det. Efter några av pappa M's drinkar var det tur att jag kom ihåg att byta om innan vi gick ut...
 

Helgen avslutades med kinamat som levererades hem till dörren (high tech när man är i storstaden vet ni) och ett stort steg genom "JA" i ja, nej, kanske gången. Råkade visst smygfota två kineser som hånglade också. Det var inte riktigt meningen kanske. Men som sagt var det ett smygfoto så de märkte nog ingenting. Hoppas det inte blir som när han turken hittade sig själv på nätet när han poserar på varenda grekisk-yoghurt-burk i Sverige. Eller var det en grek på turk-yoggin? I alla fall så blev det en syskondejt på Arlanda på vägen hem då lillebror varit hos flickvännen i Uppsala över helgen. Var nådigt trött på måndagen, men det var det värt.

2012-11-13
21:09:35

Små steg
Jag har nu fler "diagnoser" än någonsin, men ändå mår bättre än på länge. Jävligt konstigt det där att det ska gå hand i hand? Men det gör det i alla fall. Kanske för att jag nu faktiskt har koll på varför jag har ont (i de flesta fall). Däremot så säger de att de inte kan göra något åt att jag får blåmärken lättare än en hare skuttar? DÅLIGT! De kan liksom byta hjärta på folk utan vidare (okej kanske inte utan vidare, men ganska lätt?) men inte få mina blodådror att bli lite starkare? Vem är det man ska klaga hos med sånt här? Annars gör jag som vanligt och ringer SVT tänkte jag, brukar inte funka, men det är väldigt trevliga telefonister i växeln?

Förresten så har vi en "sån där" situation igen. Det här med att bo själv fungerar inte riktigt för mig alltså. Nu skulle jag kolla på TV häromdagen och då muppade min boxer loss. Självständig som jag (inte) är så tänkte jag okej, men då installerar jag om skiten och gör en ny kanalsökning. Bra. Kommer för det första inte ihåg installationskoden så jag testar ett tiotal kombinationer innan jag börjar komma in i fuck it-stadiet. Då minns jag att jag valde den idiotsäkra koden 1234 för att jag skulle komma ihåg den till nästa gång... Slår in koden och startar kanalsökningen. Resultatet blir att istället för att från början bara saknat SVT 1 och 2 så saknar jag nu ALLA kanaler. Amen vad faaan? Gör om en gång till. Noll. Börjar bli arg och slänger iväg ett SMS till M. Han hånskrattar och säger att jag ska dra ur sladden och sätta i en DVD-film istället. Vad har jag honom till nu igen?

I alla fall så drar jag ut varenda sladd jag tror kan vara kopplad, seriekopplad eller felkopplad till boxern och sätter sedan tillbaka dem där jag tror de ska vara. Kör 1234 grejen igen och får nu ett nytt resultat! Synd bara att det inte var bättre än det förra. Nu hittar boxern de trevliga kanalerna, 10, Comedy central och Eurosport. Tre kanaler som inte ingår i mitt utbud så jag inte kan se dem ändå. Tack så jävla mycket.

Ni kanske undrar hur det slutade? Tyvärr kan jag inte ge er något besked om detta då helvetet inte är slut ännu. Funderar på den gamla metoden "slå på skiten tills det funkar". Det brukade ju alltid hjälpa på gamla VCR-spelare?

2012-11-05
13:07:49

Sena samtal
Såna här samtal utspelar sig endast någon gång mellan klockan 02:00 och 06:00.
- Men du kan ju inte bara sluta och bli arbetslös?
- Jo det kan jag visst, har väl erbjudanden på andra håll?
- Men hur ska du försörja mig då?
- Försörja dig? Jag tänker gifta mig rikt! Men okej nu har Madde (Prinsessan Madeleine) gått och förlovat sig...
- Ja?
- Ja det innebär ju att jag måste skynda mig som fan innan hon går och gifter sig?!
- Joo det är ju sant. Men jag då? Kan du ha mig vid sidan om då?
- Ja det måste ju gå. Jag vet, vi skaffar en unge!
- Jaha! Eller va?
- Jo men då har ju du och jag ett band kvar till varandra som inte går att bryta. Så det innebär att du också blir indirekt ingift i släkten Bernadotte?
- Jaha ja det är sant. Vad ska ungen heta då? Vad heter du i andranamn till exempel?
- Lars...
- Jaha, det kanske var lite för vanligt för att få vara med i kungafamiljen? Vad heter din pappa i andranamn då?
- Ja det är sant. Bertil är kanske bättre då?
- JA! Och min pappa heter Bernt. Bernt-Bertil, dubbelnamn verkar ju vara poppis menar jag?
- Bertil-Bernt är ju ännu mer unikt då, och fulare.
- Men måste det vara en kille då?
- Ja!
- Ja just det, tänkte inte på det...

2012-11-01
20:11:00

Snällast
Ja jag är fan i mig världens snällaste ex! Hade redan tidigare i förra veckan lovat att vara fyllechaffis åt M och A då jag skulle hälsa på mina föräldrar och ändå var in town. Eftersom jag vägrade köra fram och tillbaka och få en extra resa på en sisådär fem mil så hade jag blivit lovad sovplats hos M. Det var ju snällt, om det inte hade varit för att han kvällen till ära hade bestämt sig för att vara en idiot.

Strax innan klockan 12 får jag ett samtal från hans syster:
-Hej! Kan du komma och hämta M, han kommer bli ihjälslagen av Hells Angels annars.
URSÄKTA, han kommer bli vad??
Det var ju bara att åka och hämta en dyngrak kille utan jacka i minusgrader och köra mot Kalmar. Väl framme (efter en intressant resa) så ställer vi oss utanför hans port.
- Jaha?
- Vadå jaha?
- Ja ska du öppna dörren eller?
- Eeeeeehhhhh....
- Nej. Nej nej nej nej nej NEEEEJ!
- Jag har inga nycklar.
- Men vart FAN är dem då?!
- I min jacka
- Du hade ju ingen jacka när jag frågade?!
- Joo, hemma hos A.
I detta läge fick jag mest koncentrera mig på att inte skrika. Det funkade i och för sig inget vidare för jag fick ett mindre utbrott nere på innergården innan jag beordrade M att sätta sig i bilen för det var ju inte mer att göra än att åka de fem milen tillbaka till A för att hämta Ms saker.

Om ni trodde att det bara var att plocka upp Ms grejer hos A och sen var saken ur världen så känner ni varken mig eller mitt ibland jävligt skumma liv särskilt bra. Nej det visade sig att M och A under kvällen blivit ovänner över den här jävla Hells Angels-incidenten (som jag förövrigt fortfarande inte fattar vad den handlade om), så de vägrade prata med varandra. Jag får då ringa Ms väldigt snälla syster som får gå hem och hämta jacka med nycklar i för att sedan leverera till bilen.

Nu kokade jag. Jävligt arg för att min medresenär hade glömt nycklarna så jag åkt tio mil i onödan. Jävligt arg för att han betedde sig som ett dickhead och jävligt arg för att jag var nykter och upplevde detta med ett klart sinne.
- Vart fan hade du tänkt sova nu då?
-Eh hemma?
-I helvete heller att jag kör in dig en gång till. du får sova hos dina föräldrar.
-Det kan jag väl inte göra?
-Det kan du visst.
-Neeej jag vill sova hos dig.
-Jag bor inte här du vet, jag är hemma och hälsar på mina föräldrar.
-Jaa?
-Okej om det får dig att hålla käften så får du väl sova i min gamla flicksäng, i mitt gamla rum som mina päron byggt om till bibliotek.

Kommer hem till mamma och pappa med en precis lika dyngfull M som när jag hämtade upp honom.
-Har du med dig någon hem?
- Jaa *morr*
- Eh jaha?
- Fråga inte.

Går upp och slänger M i sängen, släcker lampan och går ut. Mamma frågar vart jag ska ta vägen och det enda jag svarar är; "om jag sover där inne kommer jag strypa den jäveln", sedan går jag ner på soffan och tillbringar natten med yllefilten vi fick som julklapp från jobbet för några år sedan. Wee fucking hoo.

Någon fick ju be om ursäkt dagen efter medan jag tvingade honom ringa mindre trivsamma samtal till de som han varit elak mot under kvällen. Men snällaste exet som jag är förlät jag honom. Men det var inte mer heller. Nu gör han nog inte om det har jag en känsla av.