Braveheart

2013-03-26
20:23:59

Sidor
Alltså helt ärligt. Hur tas statistiken fram för sina "rekommenderade sidor" på Fejjan?! Jag vill fan inte veta vad det säger om min person när jag får de här sidorna som förslag. Kontinuiteten är obefintlig.

2013-03-25
18:47:00

SVT

Alltså jag vet inte om jag har pensionärstendenser, är vuxen nu, eller bara är uttråkad? Men jag har märkt att jag kollar på SVT mer och mer? Finns det något syndrom för det, avvärjning? De har banne mig spottat upp sig rejält sista tiden så nu förstår man ju till och med vad licenspengarna går till? Lite tips för er icke-pensionärer där ute som kanske vill testa hur det känns att kolla på vuxentv lite sådär i smyg kommer här;

 

Torka aldrig tårar utan handskar - Jonas Gardells serie om gaykulturen på 80-talet och frammarschen av HIV och AIDS. Fruktansvärt bra skildring av ett Stockholm med bögskräck. Jag satt och lipade varenda tisdag som ett litet kioskmongo.

 

DAG - Norsk serie med rätt mörk humor. Dag är relationsrådgivare som anser att livet skall levas i celibat typ. Inte så ultimat tankegång av en relationsexpert kanske. 

 

Game of Thrones - Alltså jag hatar det här när grejer ska utspela sig på medeltiden eller något sånt fjantigt. Men när jag väl började titta på den här skiten så kunde jag inte sluta. Skyll er själva om ni börjar och säg inte att jag inte varnade er.

 

Äkta människor - Om det är något jag hatar mer än medeltiden så är det fan robotar och framtiden. Men den här serien är liksom inte satt i framtiden och det är inga robotar per say. Äh fan, bara se den!

 

Suits - Man kan inte annat än smälta av jakten på makt, doften av pengar, de perfekta pressvecken och de välkammade frisyrerna. Mums!

 

Scener ur ett tonårsliv - Alltså det här kan skrämma bort er allihopa och det vore ju synd efter mitt vurmande för SVT, så kolla på det här sist... Men alltså ända sen jag och S kollade på Williams "Mattemys med te och film" så har jag varit kär i Williams humor. Det är inte riktigt ok alltså för killen är typ 16 bast...

 

Historieätarna - Erik Haag. Jag säger bara Erik Haag. My weird celebrity crush...

 

Intresseklubben - Nu är det ju såhär att den brittiska versionen (QI) är outstanding, mycket på grund av samspelet mellan Alan Davies och Stephen Fry. Men alltså Anders Jansson och Johan Wester från Hipp Hipp är goa göbbar de också! Det här med att ha skoj samtidigt som man lär sig grejer kanske någon från skolväsendet skulle försöka efterapa. Just saying.

 

Mästarnas mästare - Alltså man svettas fan med deltagarna när man sitter hemma i tvsängen (jag har ju ingen soffa...). Jag hejar på Magdalena Forsberg i år, bara för att hon är så liten. Typ halva mig. Fast bara gjord av muskler.

 

2013-03-19
18:57:29

Skrik
I söndags hade jobbet invigning för all personal med familjer ute på nya anläggningen. Jäklar vad med folk det var, men det var inte det som var det mest uppmärksammade för lilla mig. Det var nämligen ungar ÖVERALLT! Whoaaaa?! De som inte hade ungar med sig var på smällen, och de som inte var på smällen kunde jag svära på tänkte på att avla sig! Mina telepatiska förmågor kan ha varit aningen på sniskan men det var så det kändes i alla fall. 
 
De som känner mig vet att jag alltid har sagt att jag varken tycker om barn eller vill skaffa egna, speciellt det sistnämnda. Den punkten har jag varit rätt bestämd på ända sen jag visste hur barn blev till ungefär. Nu när jag var instängd på en visserligen stor yta men med 100 ungar runt mig så började jag andas lite konstigt. Sådär ryckigt ni vet som när man antingen anstränger sig vid en viss "fysiskt aktivitet", eller om man jagat sin lillebror runt i köket på en rosa trampbil när man var fem. Vem jag än ska gå fram och hälsa på har en unge eller två runt halsen, på armen, runt benet eller på ryggen? Vad fan är det här, när hände detta? När jag började jobba på mitt jobb för 7 år sedan så var alla mina små pojkar i verkstaden, butiken etc. bara just små pojkar. Men eh ja nu sa jag det själv, det var sju år sedan ja...
 
När vi sen ska äta händer det något som jag blev rikligt förvånad över. Jag, Sanna Angelica Eriksson, tar frivilligt på mig ansvaret för Emil (en av Monas tremånaders-tvillingar). Jag tar upp honom från vagnen och går runt och vaggar det lilla knytet medan mamman och pappan får i sig lite mat. Herrejistanes vad söt plutten var när han skrattade. Men nej, vad fan är det jag säger?!  Jag menar, eh, det var sjuuuukt jobbigt och jag blev under pistolhot tvingad att ta upp degklumpen? Min ambivalens blev ju inte bättre av att jag möter Mirza i gången, han som älskar barn och har flera egna. "Hej Sanna, åh det där barnet passar riktigt bra hos dig. Tänk på det". Ser min egen spegelbild och tänker, jovars han är ju i en skitbra storlek i förhållande till mina korta armar. Sen början han skrika och hela transen är över och jag lämnar tillbaka gullefjunet till sin mamma. Det var den bästa känslan av allt, att kunna lämna tillbaka honom när man inte tyckte det var kul längre. Så nej, jag har inte ändrat mig om det där med att föröka mig...

2013-03-11
17:29:29

Stjäl
Citatet som J skickade till mig träffade mig lite väl bra va?

“I've never been lonely. I've been in a room -- I've felt suicidal. I've been depressed. I've felt awful -- awful beyond all -- but I never felt that one other person could enter that room and cure what was bothering me...or that any number of people could enter that room. In other words, loneliness is something I've never been bothered with because I've always had this terrible itch for solitude. It's being at a party, or at a stadium full of people cheering for something, that I might feel loneliness. I'll quote Ibsen, "The strongest men are the most alone." I've never thought, "Well, some beautiful blonde will come in here and give me a fuck-job, rub my balls, and I'll feel good." No, that won't help. You know the typical crowd, "Wow, it's Friday night, what are you going to do? Just sit there?" Well, yeah. Because there's nothing out there. It's stupidity. Stupid people mingling with stupid people. Let them stupidify themselves. I've never been bothered with the need to rush out into the night. I hid in bars, because I didn't want to hide in factories. That's all. Sorry for all the millions, but I've never been lonely. I like myself. I'm the best form of entertainment I have. Let's drink more wine!” - Charles Bukowski.