Braveheart

Jag har inte varit full i så många timmar i sträck sedan vi var på Cypern med tjejerna 2008, och det räknas ju inte eftersom man var utomlands. Så denna helgen blev ju spännande med en 29-timmarsfylla kan vi väl säga.
Det började redan på dagen. Jag och mina nya vapendragare från klassen skulle ses och gå igenom frågorna till kapitel 3. Så jävla duktiga som ska ses en fredagseftermiddag. Jajemen. Eller nej just det, det blev inte riktigt så nä... Vi sätter oss i biblan klockan ett. En timme och otaliga FB-uppdateringar senare har vi inte gått igenom en enda fråga.
-Varför låter du som en katt?
- Kan du gå och köpa kaffe?
- S har inga kompisar!
- Get the coffee AWAY from the retard!
- Vem är det som har koncentrationssvårigheter här egentligen, du eller jag?
Någonstans här började vi, som brukligt en fredag, prata om alkohol. Vid något svagt tillfälle hade jag nämligen sagt att jag skulle komma till S och dricka vin under kvällen? Jag har ett ytterst svagt minne av detta, men om jag var påverkad vid sagda tillfälle så gills det inte. Det vet alla. Men det kunde jag ju inte i alla fall, jag hade ju lovat att bjuda J på en bit mat som jag varit skyldig honom ett tag. Som en liten elefant på speed så gled jag osmidigt som fan ur den ena situationen genom att bara säga nej. Vin med tjejerna kan man väl dricka när som helst? I alla fall så gick det väl en timme till utan att något skolarbete som helst blev gjort, och på denna timme så lyckas på något sätt S få mig intresserad av det där jävla vinet i alla fall. Men hur skulle jag göra för att kunna kombinera detta med fiskfan jag skulle bjuda J på? Jo men för sjutton, jag har ju vin hemma och det passar ju till fisk? Ville J dricka vin? Jajemensan, han var inte så jävla knusslig när det gällde fjortisvin visade det sig. Mina båda, och nästan enda, intressen; mat och vin var därmed kombinerade och klara en fredag. Kalas!

J kommer runt sjusnåret och då har jag redan hunnit dricka ett glas matlagningsvin. Alltså inte matlagningsvin som heter matlagningsvin, utan det vinet man dricker under tiden man lagar mat. Det ska nog få en plats i den sannoitiska ordboken när den kommer ut kände jag nu. Mat äts och hipp som happ åker biben fram på bordet. NEJ! Ni vet mina små barn att en bib är som en blandning mellan cash och kattgräs ungefär. Om man ser dem gör man av med dem och kan inte riktigt slita sig hur gärna man än skulle vilja. Det är en till sån där fysisk lag tror jag, Men jahaaaaa biben är sluuuut?! Vill vi inte ha lite mer vin då sähär klockan tre på natten? Åhåååå kolla häääär, lite rosé längst in i kylskåpet, jo man tackar! Klockan hinner bli fem innan vinet är slut, J's cykel har blivit snodd och vi däckar.

DET ÄR VARMT! Jag håller på att svettas röven av mig i min lilla lägenhet, kan någon släppa in lite luft kanske? Vadå när kommer tåget? Vilket jävla tåg? Ja visst ja, jag får ju besök av E och M idag, vad fan är klockan?! Tio? Pust... Kan somna om lite till.
*PLING* ett SMS;
- Hej hej, nu sitter vi på tåget. Är framme klockan 12:02! :)
Nämen jaha då kanske man ska gå upp då? Vad fan har hänt här då? Disk överallt, två tomma vinglas, en bag in box med bagen utanför boxen och en tetra rosé på köksbordet. Skulle jag hunnit städa innan de kommer kanske? Ja det ska nog gå, jag känner mig inte bakfull, vad skönt, fast lite konstigt ändå? Går på toaletten och ser mig själv i spegeln. Då går det upp ett ljus. Jag är inte bakfull av en enkel anledning. Jag är fortfarande full. Tar där och då det enda beslut jag kunde ta. Dags för en återställare. På det sättet hinner jag aldrig bli bakfull utan bara fortsätter fyllan tills ikväll när jag ändå ska gå på det igen. Sagt och gjort knäpper jag en cider till frukost, inte så gott som det låter, och då låter det inte gott. Går ner till stationen då jag inte var sådär supersugen på att sitta i en buss, och möter mina fina vänner.

Jag tycker ändå att de timmarna jag inte drack på gick ganska bra så jag började bli lite stursken, tills jag kom på att det bara var två timmar sedan jag faktiskt drack en cider till frulle... Varför går tiden så sakta ibland och så snabbt andra gånger? Efter en färdig paj till lunch och tillhörande alkoholhaltiga drycker så är vi snart redo för mitt livs första sittning. Oktoberfest! Blir serverade en häxblandning ur spann på en förfest som inte kan liknas vid annat än hemtrevlig? Man hade ju i alla fall trevligt sällskap. Detta kan inte sägas för själva sittningen. En ung kille sätter sig nämligen och spyr mitt emot mig klockan halv åtta. Det är matrester överallt. Över honom, över golvet, på bordet. Jajemen vad gott det ska bli med mat nu?! Uuuurk! Kvällen flöt väl på ganska bra efter det ändå, fyllan satt i stabilt och jag började tycka att mitt drag med frukostcidern var ganska smart. När vi sedan drog till mellanfesten så började jag bli lite seg. Dryga människor och lite annat smått och gott gjorde mig på småkasst humör så jag går ut en stund. Efter ett tag kommer E ut;
"Eeeehhh han amerikanaren sitter där du satt förut och spyr..." VART FAN ÄR MIN JACKA?!
"Han sitter på den..."
Men nej nu får det vara nog, två personer på samma kväll som spyr där jag sitter. Nu var mitt tålamod slut och efter en stund fick jag med mig mina gäster hem. De var lika trötta som jag som tur väl var, och efter E hade satt på ett tiotal bilar bakifrån på hemvägen och försökt kissa på polisskolan så kom vi in i min lägenhet, käkade chips och kollade på musikal. En bra kväll faktiskt, tro det eller ej.

Söndagen bjöd på mysfrukost och ett varmt välkomnande till baksmällan från helvetet. Det tydde ju på att jag inte var full längre.

Ja faktiskt så var det faktiskt en skandalöst bra förfest igår. 90-talstema så kläderna gick i grunge, bad taste och miss-matchstil samtidigt som hårgelén dröp ur mittbenornas hårtoppar! Under kvällen varvades Dr. Bombay med Spice Girls och såklart Eagle Eye Cherry med popcorn och en dansande katt i webbkameran?

Det är väl föga förvånande att det regnade i Sveriges näst regntätaste stad (ja jag vet att man inte säger regntätaste men det var det vi kallade det igår). Men denna gång höll vi ut i kön in till the notorious Stallarna så runt halv ett var vi inne i vad som bara kan beskrivas som en hormonbefläckad köttmarknad. Men efter att J fuckat upp och tagit med sig fel studentkort och fått vända hemåt i en skamsen walk of shame-the day before så hade man i alla fall ett problem mindre att bry sig om. Det dansades sedan så 90-talskläderna klamrade fast på kroppen likt Anna Anka i medievärlden. Efter en skum bussresa halvvägs hem, och en cykel som faktiskt stod kvar där jag lämnade den så lade jag huvudet på kudden runt tresnåret.

Fan vad skönt med sovmorgon då tänker ni. Nej upp med tuppjäveln bara. Hade klockan ställd på klockan 09:00 för att göra klart den där VG-uppgiften som hemsökt mig mer än Katla i Bröderna Lejonhjärta. Efter att ha tragglat Australienska, Indiska och ungefär femton andra Engelska dialekter så är visst pojkarna redo att åka hemåt det ljuvliga Torsås (OBS! Ironi).

Efter att J ännu en gång gjort mig obeskrivligt besviken med sin dåliga karaktär så leds samtalet i bilen in på könsbyte, Opeth och killarnas stundande tequilafest. "Vem kör hem imorgon då?" Ja det självklara valet föll ju på den stackars flickan som fastnat i en bil nersmetad med det obevekliga patriarkatets förtryck, jag alltså. Så det blir en nykter kväll för fröken Eriksson när hon styr kosan in mot Kalmar för att fira den fina Mia som åter är ifatt nämnda fröken åldersmässigt.