Braveheart

Ja faktiskt så var det faktiskt en skandalöst bra förfest igår. 90-talstema så kläderna gick i grunge, bad taste och miss-matchstil samtidigt som hårgelén dröp ur mittbenornas hårtoppar! Under kvällen varvades Dr. Bombay med Spice Girls och såklart Eagle Eye Cherry med popcorn och en dansande katt i webbkameran?

Det är väl föga förvånande att det regnade i Sveriges näst regntätaste stad (ja jag vet att man inte säger regntätaste men det var det vi kallade det igår). Men denna gång höll vi ut i kön in till the notorious Stallarna så runt halv ett var vi inne i vad som bara kan beskrivas som en hormonbefläckad köttmarknad. Men efter att J fuckat upp och tagit med sig fel studentkort och fått vända hemåt i en skamsen walk of shame-the day before så hade man i alla fall ett problem mindre att bry sig om. Det dansades sedan så 90-talskläderna klamrade fast på kroppen likt Anna Anka i medievärlden. Efter en skum bussresa halvvägs hem, och en cykel som faktiskt stod kvar där jag lämnade den så lade jag huvudet på kudden runt tresnåret.

Fan vad skönt med sovmorgon då tänker ni. Nej upp med tuppjäveln bara. Hade klockan ställd på klockan 09:00 för att göra klart den där VG-uppgiften som hemsökt mig mer än Katla i Bröderna Lejonhjärta. Efter att ha tragglat Australienska, Indiska och ungefär femton andra Engelska dialekter så är visst pojkarna redo att åka hemåt det ljuvliga Torsås (OBS! Ironi).

Efter att J ännu en gång gjort mig obeskrivligt besviken med sin dåliga karaktär så leds samtalet i bilen in på könsbyte, Opeth och killarnas stundande tequilafest. "Vem kör hem imorgon då?" Ja det självklara valet föll ju på den stackars flickan som fastnat i en bil nersmetad med det obevekliga patriarkatets förtryck, jag alltså. Så det blir en nykter kväll för fröken Eriksson när hon styr kosan in mot Kalmar för att fira den fina Mia som åter är ifatt nämnda fröken åldersmässigt.