Braveheart

Pappa opererades som bekant i onsdags för sin tumör i huvudet. Själva ingrepper gick superbra och han mår, under omständigheterna, bra. Han är nu uppe och går och kan sitta upp lite då och då. Men sen börjar det snurra och då får han lägga sig ner igen. Det han egentligen måste träna mycket på är ju att få tillbaka balanssinnet ordentligt och det kan vara nog så jobbigt. Jag var uppe och hälsade på honom fredag-söndag och fick då chansen att uppleva Linköping samtidigt som jag sprang opp och ner för trapporna på sjukhuset. Jag gillar Linköping. Eller nä, jag älskar Linköping. Bra storlek, man hör vad folk säger (till skillnad från i Skåne...) och det känns som det är nära till allt! Så min vädjan är nu att någon jag känner ganska väl kan flytta dit så jag kan hälsa på. Jätteofta.

Nu har pappa fått en operationstid och jonas har fått en tid för undersökning. Så nu ska väl fan i mig tiden för alla tumörer vara slut? Man blir ju fan skitnervös att man själv sitter och bär på något skit när två i samma familj får tumörer i hjärnan nästan samtidigt. En olycka kommer sällan ensam säger de ju... Men det kändes ändå bra tyckte båda två att få det gjort och slippa sitta och vänta och inte få något besked vad som kommer hända. Kan jag väl förstå, men samtidigt ska de in i hjärnan och rota, inte i ett lillfinger. Ett lillfinger kan man leva utan, hjärnan är svårare...

Ni vet att jag skulle rensa min handväska för ett tag sedan? Det har gått sådär... Tror snarare det är mer skit i nu än sist jag nämnde det. Sjukt dåligt av mig. Nu innehåller den: sminkväska, hörlurar, kortisonspray, näsdukar, blyhertspenna, plånbok, trasigt diadem, almanacka, 3 bläckpennor, guldhäftet, burk panodil, solglasögon, cykellyse (från och bak), passerkort, påsklämma, nyckelknippa, hälskydd, hänglås, väskhängare, tuggummi, hårklämma, en pommes från mcdonalds, två stenar, två russin, en bingopenna, laddare, mobil, fyra biobiljetter, två bussbiljetter, minneskort och en prislapp från nåt klädesplagg. Inte så duktigt?

Idag har jag och min älskade lilla mor varit vilse i Småland. Vi bestämde igår att vi skulle till julmarknaden i Huseby en bit utanför Växjö, jättemysigt tyckte båda två och klockan 09.00 skulle Land Rovern rulla ut från Hamngatan. "Ska vi kolla på eniro hur man hittar dit kanske?" tyckte mamma. "Smart" tyckte Sanna. Det gick åt helvete. Efter att ha irrat runt i de småländska skogarna i två timmar ungefär kommer vi überintelligenta kvinnor på att vi har GPS i bilen, ställer in den på rätt adress, skiter i att kolla på den och föjer efter 4 pensionärer i en volvo. Huseby (när vi väl kom fram) bjöd på ALLT en julmarknad ska bjuda på, och lite till. Haft en kanoners dag med mor min och ska använda mitt nya pannband redan imorgon!

Har överlevt andra dagen på dieten. Knappt. Satt typ och skakade i soffan här igår av sockerabstinens men annars mår jag ganska bra. Inget bra tecken det där förresten, med sockerabstinensen menar jag. Tror faktiskt jag kan ha kommit till botten med mina små etrakilons härkomst... Precis käkat dagens middag också som bestod av  1,5 dl yoggi och 1 skiva skinka och skall strax iväg och träna lite box med Marie. Fick förresten lite kortisonspray för näsan så jag förhoppningsvis kan skynda på den här "döv-på-ena-örat" grejen. Tack doktorn!