2014-02-25
18:22:47
SÄPO
Nu är det dags. Dagen har äntligen kommit. Dagen då jag ska byta karriär. Det är inte så att jag inte trivs på mitt nuvarande jobb, inte alls. Men jag känner att jag är mogen för att ta nästa steg nu. Jag fyller ju ändå halvvägs till gubbei år (eh gubbe?) så nu är det dags att göra slag i saken helt enkelt. Det är ett ganska enkelt val egentligen. Jag har tränat för det här sedan mina ungdomsår (jag är 15 ååår, jag heter ellinooor) förstår ni, och det är ganska länge. Jag, Sanna Eriksson, skall bli SÄPO-agent. Ja ja, jag vet, jag vet. Vad fan har tagit sån tid för att få det här beslutet att gå igenom tänker ni. Ja fan det tänker jag också. Men som man brukar säga, den som väntar på en varg väntar inte på en varg. Okej, ska jag berätta sanningen? Sanningen är den att anledningen till varför jag skall bli medlem i säkerhetspolisen just nu är tack vare deras version av Maslows behovstrappa. Det är den som gör att jag VET att jag är född till det här. Den är nämligen EXAKT PÅ PRICKEN lik den värvningstrappa jag går efter på krogen. Låt mig förklara.
Steg 1: Analys
Det är lördag. Kalmars gator är lika tomma som på en tisdag. Eller en onsdag. Eller vilken annan jävla dag i veckan som helst. Men utanför Harrys, där är det folk! Jag smyger (läs elefantstampar) fram till ingången där jag möter mina offe, eller jag menar kandidater. De upptäcker mig inte. Kanske inte direkt tack vare min diskretion utan mer för att en spyr i plastblommorna och en filmar. Kontakten är ändå gjord. Väl inne så börjar så själva analysen. Lika djupt analyserande som Christer Björkman på en Diamond Dogs show går jag och skriver en lista på vad jag är ute efter i mina offe, ehm kandidater. Listan kan variera lite beroende på promillehalten, men när den är nere på en nivå där jag skulle kunna beskriva Camilla Henemark med hjälp av anteckningarna skiter jag fan i trappan och går hem.
Steg 2: Målsökning
Det här är det viktigaste och svåraste steget av alla, men med mångårig erfarenhet och finslipad expertis är jag nu fullärd. Man placerar sig strategiskt så man har så stor överblick över målgruppen som möjligt. Kanske i trappan eller längst mot fönstren på ingångsplanet. Det är som att fiska gädda i en vattenpöl. Fisken må vara död, men den är i alla fall lättfångad. Sedan börjar sökandet. Blip. Blip. Blip. Som en radar på en tysk nazi-ubåt söker jag av dansgolvet och baren. När sedan radarn stannar på någon människa som inte ser allt för bra ut, har gällivarehäng och dålig uppväxt vet man att man hamnat rätt. Målsökningen avslutad, Sir! (har alltid velat avsluta en mening med Sir. Precis som man gör i NCIS ni vet? Sir, yes sir!"
Steg 3: Studie
Jag ska vara ärlig. Det här är ett jävla piss-steg. Studien klarar man av redan i målsökningsprocessen. Jag har försökt förklara det här med effektivisering för SÄPO men det är ingen som lyssnar. Kanske borde göra det nu när det är så mycket sparkrav så Agda 95 endast får byta blöja en gång var fjortonde dag? ÄR DET DET HÄR VÅRA SKATTEPENGAR GÅR TILL? STUDIER? Det här ska kungen få höra...
Steg 4: Närmande
Nu. Nu jävlar. Kritiskt stadie det här. Pfftt (blåser i handflatorna). Det är nu det äntligen börjar bli lite action. Yippie ki yayy motherfuckers, här kommer jag! Börjar glida fram mot mitt offe, elller eh, eller vad fan jo det är ett offer, likt surikaten på savannen. Nästlar mig fram genom smällfeta Emmabodabor och lönnfeta Nybrobor och kommer sakta men säkert närmre mitt offer. Men vad fan är det här? Ett väghinder i form av Anna Book!? Det ingår inte i planen, men en SÄPO-agent måste agera kvikt vid oförutsedda situationer. Jag ber henne om några LCHF-recept som hon skriver på mina bröst och går vidare. Nu är jag framme vid nattens festmåltid.
Steg 5: Vänskap
Alltså det här steget är egentligen bara en säkerhetsåtgärd. Om det skulle vara så att den där sista killershoten satte sig på säpohinnan (en tredje hinna i ögat. Eller hur många hinnor har man?) och radarn var byggd av italiernare iställer för tyskar så är det här ett ypperligt tillfälle att försätta någon i den så kallade friend-zonen (referens: http://www.urbandictionary.com/define.php?term=friend+zone). Du behöver inte skaka hand som de gör på bilden. Det kan man hoppa över om man vill och gå direkt på den lätta pettingen. Om man då känner att det här med ullaredskallingar och 50 nyanser av AXE inte är din grej, ja då kan du helt enkelt hälla en drink i knät på offret, skrika DU ÄR EN SYRSA! och gå därifrån. Då kan du också skippa steg 6 och börja om från the goddamn beginning.
Steg 6: Värvning
Alltså jävlar i helvete vilken bedrift det är att ens ta sig hit. Det finns så mycket som kan hända på vägen som gör att det tar stopp långt innan du kommer till steg 6. Anna Book kanske vill sjunga ABC en femton gånger till så du inte kommer förbi till exempel. Men för en så rutinerad snart-säpoagent som jag så kommer jag såklart till steg 6 kanske 2 av 10 gånger. Fan såna siffror har man ju inte sett sen Alunda vann mot Saga med 10-2. Värvningen är således slutmomentet. Det är nu viktigt att allt går rätt till. Man vill ju inte skrämma iväg offret när man väl kommit såhär långt. Orden formar sig i huvudet när slutstöten sätts in och ut kommer: "Gaw gau te de". De finmotoriska rörelserna kring muntrakten lägger oftast av vid den här tidpunkten, men det optimala är om det går att forma till något som i alla fall liknar "ska vi gå hem till dig". Uppdrag slutfört.
Så nu jävlar får ni akta er när ni går mot röd gubbe och inte stannar vid stoppskyltar. För nu kommer Sanna Säpo (mitt kodnamn) att regera stan!
2014-02-17
21:32:49
Skrämsel
Hej jag heter Sanna och jag är rädd. (Nu ska ni säga HEEEEJ SAAAANNNNAAAAA i riktig AA-stil). Men vadå rädd? Man kan ju inte vara rädd bara sådär, man måste ju vara rädd FÖR någonting tänker ni. Jo visst, men nu är det såhär att jag har varit rädd i hela mitt liv. Sen blir liksom rädslan helt schizo och förökar sig mer och mer för varje år som går. Typ som en flubber, fast mer som en blodfläck på en blöt t-shirt. Iiiiihhhh blöt t-shirt. Det är jag också lite rädd för. Men okej jag ska säga vad jag är rädd för på riktigt. Ni tror att "haha hon är kul den där. nu ska hon lista saker som hon vill att vi ska tro hon är rädd för". Eh nej. Jag är rädd för de här sakerna. På riktigt.
1. Rådjur
Först på listan är det mest opålitliga djur jag kan komma på. Bambi. Jag ska berätta en historia. Vi var ute och körde nere i Söderåkra (in da hood), vi kan ha inmundigat lite alhoholhaltida drycker och var på g. Då, precis vid infarten till Halltåp kommer den satan ut på vägen. Pshyouf så krängde vi till lite sådär snitsigt på vägen som bara Vin Diesel kan göra i F&F. Bambi sa inte pshyouf. Bambi sa aj. Bambi hade blivit lite överkörd. Det är nu det hemska händer. Alla går ut ur bilen utom jag. Jag sitter i mitten och är kissnödig. Då jävlar kommer insikten till fröken Erikssons huvud att; BAMBISAR KOMMER ALDRIG ENSAMMA?!?!?!?! Jag skriker som jag tror Babsan hade gjort under en rektalundersökning och stänger alla dörrar. För fan rådjuren kan ju komma in i bilen?! Sitter i någon sekund och andas och tror jag är utom far. Då kommer jag på; BAMBISAR KAN JU SÄKERT ÖPPNA BILDÖRRAR?!?!?!?!?!? Snabbt som en liten liten minicowboy låser jag alla dörrar. Puh. Nu kan inte Bambi komma in och döda mig med sina fossingar. Har ni sett rådjursfossingar?! Jättehårda! Har ni sett hur bambi flaxar med sina fossingar i filmen? Jättemycket!
2. Eld
Det här är faktiskt en jävligt rationell rädsla egentligen. Eld är varmt. Värme gör ont. Ont kan döda. "Det är inte elden som dödar, det är röken". Så fan heller för det blir ingen rök utan eld motherfuckers, försök inte lura mig gosse. Vi var på brandutbildning med jobbet för några veckor sedan. Helvetes satan vad mycket eld det var. Jag var livrädd under hela tiden men allra mest när det poffade för de eldade sprayburkar. Sen skulle vi släcka (jag säger vi men jag menar såklart de andra, jag stod hela tiden på säkert avstånd från allt som kunde vara brännbart. Även människor) en oljebrand. DÅ SPRIDDE DEN JÄVELN SIG! Såg ut som ett eldhärjat pennfordal hade slitit sig från en tredjeklassare. Då ville jag åka hem.
3. Elektricitet
Jag litar inte riktigt på elektricitet.
4. Raketer
Det här är egentligen nummer 2, fast jag känner att de går hand i hand ändå. Hur i hela helvetet kan det vara tillåtet med raketer? VET NI HUR MÅNGA IDIOTER DET FINNS I VÄRLDEN? (ny filmidé av en annan del av Köping?) Dessa borde inte få ha med raketer att göra. Varken en annan del av köping-folket eller idioterna. Jaha ja där kom en liten smällare in i vardagsrummet. var ju synd att det brann upp. hade ju ändå Die Hard 1 på VHS där som jag skulle velat spara. Eller farfar. han kunde ju också varit bra att ha? Eller nämen tjolahejsan där försvann mitt öga för någon skickade en nyårsraket rakt in i en folkmassa? Var ju synd på Mariestad Exporten som jag nyss öppnat. På nyår så stod alla de jag var på kalajs med uppe på en backe i Borås. Inte jag. Jag låg barfota i fosterställning bakom en bänk och försökte få bästis att prata om någonting annat med mig. Fast inte om rådjur.
Sen är jag lite rädd för karuseller, motorcyklar, fallskärmar, tannalösa kärringen i tvättstugan, blöta kläder, djur som är större än mig själv, ugnar, barn i åldern 2-20, fiskar, att duscha med duschdraperiet fördraget men inte ha låst dörren, religion, fåglar som inte behöver vara större än mig själv, festivaler, folk med husvagn och döden.
