2012-06-03
13:56:18
Strumpor
Efter att ha spenderat mer tid på lasarettet än hemma de senaste två veckorna så kände jag mig realtivt pigg igår. Men eftersom jag har fått ett bakslag efter varje gång jag mått bättre så vågar jag inte direkt hoppas ännu. Tänkte att jag skulle åkt med mina sambos hem till Stockholm idag men efter lite överläggning med doktor Mamma så blev det så att jag stannar i Bergkvara ett tag till. Känns inte riktigt bra att åka upp dit och sätta både min hälsa och mina sambos tålamod på prov när jag inte känner mig redo för att "klara mig själv" ännu. Tur att mina turturduvor är så förstående så dom låter mig ta den tid jag behöver, plus att dom faktiskt får lite tid för sig själva och det är ju inte fy skam!
Jag har legat på avdelning 15 på Kalmar lasarett nu när jag har mått lite kasst. Eller ganska mycket kasst. Det är i alal fall strokeavdelningen och jämfört med de stackarna som ligger där så är jag ju den friskaste människan i världen! Men vissa var ganska roliga ändå, Sivan som jag bodde med första gången jag låg inne kunde inte för sitt liv förstå att hon skulle trycka på larmknappen när det var något hon behövde hjälp med utan hon tog till metoden "Skrik HALLÅ så högt du kan" för att någon skulle komma och hjälpa henne. det blev jag lite trött på tillslut så varje gång jag såg att hon inte pallade med att typ äta eller något så tryckte jag på min larmknapp så jag slapp höra det där jävla hallåandet!
Andra rundan jag låg inne så hade jag Eva som rumskamrat. Mycket piggare än Sivan fastän båda var runt en 80 bast! Eva kunde man ju snacka med även om hon hade glömt bort en del efter stroken. Hon hade varit sömmerska för ett större svenskt klädmärke under 40 och 50-talet och sedan skolat sig vidare till sjuksköterska innan hon flyttade ner till Kalmar med sin nyfunne make. Fick lära mig ganska mycket under den där veckan faktiskt. Men i alla fall så hittar läkarna inget fel på mig. Jag är enligt deras mått mätta helt frisk. Fast jag fortfarande har så ont så jag gråter mig till sömns 5 dagar i veckan ungefär. Så det är ju lite konstigt kan man tycka. Men nu har jag i alla fall fått insomningstabletter, smärtstillande och gammal psykofarmaka som skall stimulera rätt delar i hjärnan så jag förhoppningsvis inte ska ha så ont längre! Hade en riktig jävla skitdag i förrgår som jag bara bröt ihop och spydde ut så mycket som jag bara kunde men så hade jag en bra dag igår. Bryt ihop och kom igen. Det är det man får leva efter helt enkelt. Tur att man är stark psykiskt för det är fan tufft när man gång på gång blir nedslagen. För varje gång blir det svårare att ta sig upp igen och det är då man börjar bli blödig och lipar för minsta lilla. har fan aldrig gråtit såhär mycket i hela mitt liv. Gråter ju för fan typ när jag ser att Martin Timell har klippt sig i det nya Äntligen Hemma avsnittet...
Ett minus är ju dock att jag tror den nya medicinen gör mig dum i huvudet? Igår blev jag så jävla arg och ledsen på en enda människa så jag bara ville krypa under en sten och ligga där tills jag blev ihop med en gråsugga och kunde leva där resten av livet. Att en enda människa kan ha sån effekt på en är ju inte klokt, så mitt rationella jag har bestämt sig för att det är den där jävla psykofarmakans fel. För något annat kan det ju inte vara?
Sen är jag ju inte sådär jättelycklig över att jag inte får dricka alkohol på en sisådär 40 dagar till. Och jag som precis fick en leverans från Tyskland... Blev ingen midsommar för fröken Eriksson inte...
Jag har legat på avdelning 15 på Kalmar lasarett nu när jag har mått lite kasst. Eller ganska mycket kasst. Det är i alal fall strokeavdelningen och jämfört med de stackarna som ligger där så är jag ju den friskaste människan i världen! Men vissa var ganska roliga ändå, Sivan som jag bodde med första gången jag låg inne kunde inte för sitt liv förstå att hon skulle trycka på larmknappen när det var något hon behövde hjälp med utan hon tog till metoden "Skrik HALLÅ så högt du kan" för att någon skulle komma och hjälpa henne. det blev jag lite trött på tillslut så varje gång jag såg att hon inte pallade med att typ äta eller något så tryckte jag på min larmknapp så jag slapp höra det där jävla hallåandet!
Andra rundan jag låg inne så hade jag Eva som rumskamrat. Mycket piggare än Sivan fastän båda var runt en 80 bast! Eva kunde man ju snacka med även om hon hade glömt bort en del efter stroken. Hon hade varit sömmerska för ett större svenskt klädmärke under 40 och 50-talet och sedan skolat sig vidare till sjuksköterska innan hon flyttade ner till Kalmar med sin nyfunne make. Fick lära mig ganska mycket under den där veckan faktiskt. Men i alla fall så hittar läkarna inget fel på mig. Jag är enligt deras mått mätta helt frisk. Fast jag fortfarande har så ont så jag gråter mig till sömns 5 dagar i veckan ungefär. Så det är ju lite konstigt kan man tycka. Men nu har jag i alla fall fått insomningstabletter, smärtstillande och gammal psykofarmaka som skall stimulera rätt delar i hjärnan så jag förhoppningsvis inte ska ha så ont längre! Hade en riktig jävla skitdag i förrgår som jag bara bröt ihop och spydde ut så mycket som jag bara kunde men så hade jag en bra dag igår. Bryt ihop och kom igen. Det är det man får leva efter helt enkelt. Tur att man är stark psykiskt för det är fan tufft när man gång på gång blir nedslagen. För varje gång blir det svårare att ta sig upp igen och det är då man börjar bli blödig och lipar för minsta lilla. har fan aldrig gråtit såhär mycket i hela mitt liv. Gråter ju för fan typ när jag ser att Martin Timell har klippt sig i det nya Äntligen Hemma avsnittet...
Ett minus är ju dock att jag tror den nya medicinen gör mig dum i huvudet? Igår blev jag så jävla arg och ledsen på en enda människa så jag bara ville krypa under en sten och ligga där tills jag blev ihop med en gråsugga och kunde leva där resten av livet. Att en enda människa kan ha sån effekt på en är ju inte klokt, så mitt rationella jag har bestämt sig för att det är den där jävla psykofarmakans fel. För något annat kan det ju inte vara?
Sen är jag ju inte sådär jättelycklig över att jag inte får dricka alkohol på en sisådär 40 dagar till. Och jag som precis fick en leverans från Tyskland... Blev ingen midsommar för fröken Eriksson inte...
Kommentera inlägget här:
