Braveheart

Håll i er nu kära vänner för nu ska ni få höra något som ni aldrig trodde jag skulle säga. Jag har på eget bevåg, alltså helt frivilligt, lärt mig att räkna ekvationer. Jag tar helt på mig ansvaret för eventuella bulor i huvudet ni nu fick när ni, av ren chock, trillade och slog i huvudet på diskbänken, eller badkaret, eller hunden, eller skohornet. Jag vet ju inte vart ni är och läser någonstans liksom. Egentligen har jag väl aldrig riktigt lärt mig skiten från början. Jag fick ju IG på nationella i matte B, men så tyckte min lärare (nte Svinto utan hon den andra) att jag ändå hade varit med och kämpat på lektionerna. Haha jag tror hon blandade ihop mig med någon annan, men jag fick ju mitt G så jag kunde inte direkt klaga.

I alla fall så kom jag väl lite på att man känner sig så jävla dum i huvudet när alla andra kan skitenkla saker som vad X upphöjt till två betyder. Jag visste inte ens det alltså. Pinsamt. På högskoleprovet förra hösten hade jag typ 12 rätt av 80 frågor på mattdelen. Tio av dem var på statistikdelen. Så pass borta var jag. Ingen kul känsla så för ett tag sedan gjorde jag en deal med J om att han skulle hjälpa mig med X och Y skiten (som jag fick veta hette ekvationer). Igår var det alltså dags att collecta. På en timme satt vi och räknade med X, Y, Z och halva alfabetet på det. Inte för att jag kan stoltsera med att kunna det där med derivata och muppiga tredimensionella saker eller imaginära tal. Men nu kan jag i alla fall känna mig lite mindre dum i huvudet!