Braveheart

Klockan är halv åtta. Eller kanske strax efter eftersom det var måndag morgon. Fröken Eriksson har precis gjort sig klar för en dag på jobbet. Hämtar matlådan, som nästan är så vidrig så den får lämnas hemma men eftersom jag hade fått äta ananas direkt ur burken (en helt annan historia)  resten av månaden om jag åt ute fler gånger så tog jag med mig den ändå. Går ut i hallen och tar på mig en jätteäcklig vindjacka som är typ svart fast den är vit. Går fram till dörren och vrider på låset. Nämen vad fan, låste jag inte igår? Han alkisgrannen har man ju hört av Katt-kristina att han går in och lånar pengar om nätterna, måste bli bättre på att låsa. Drar ner handtaget för att gå ut ur den olåsta dörren. Konstigt, dörren går inte upp. Men det är måndag morgon, mina muskler har nog inte vaknat riktigt ännu. Får ta i lite hårdare. *Knuff*. Men vad konstigt, dörren rubbar sig inte ett dugg? Jag hade nog varit duktig och låst ändå. Tur det för man vill ju inte att ens plånbok ska vara borta när man vaknar. Men han kanske är rätt trevlig ändå den där alkisgrannen så han hade plingat på och kollat om man var hemma innan han rånmördade en? Det är nog lugnt, men tror jag fortsätter låsa. För säkerhets skull. Vrider på låset en runda till och av en händelse så följer liksom handen med runt nästan ett helt varv. Ska det vara så? Vrider ett par varv till. Och ett par till. När jag har vridit en sisådär 67 varv så inser jag att, nämen det här går ju inte? Jag är ju lite inlåst i min egen lägenhet här?

 

Men hur gör jag nu då, vem ringer man? Brandkåren? Pensionärsjouren? Gubben ovanför med jättehög ringsignal? Tar mig samman efter någon minut och ringer Kalmarhems journummer.

- Välkommen till Kalmarhems jourtelefon

- Eh hej. Jag heter Sanna och jag är inlåst.

- Vad sa du sa du?

- Jag är lite inlåst i min egen lägenhet här

- Nejmen lilla vännen vad säger du! Vart bor du?

- Silkeborgsgatan...

- Ja men då ska jag se till att någon kommer och släpper ut dig sörrö. Det tar nog en 40 minuter någonting för grabbarna åkte precis på en annan grej här, men du klarar dig va?

- Eh ja det får jag ju göra. Tack så mycket.

 

Fan. Om det tar så lång tid innan jag blir utsläppt komemr jag ju inte hinna till jobbet. Måste ringa chefen. 

- Jaaaa?

- Hej det är Sanna....

- Hej?

- Ja nu är det ju såhär att jag kommer bli lite sen till jobbet idag (snälla fråga inte varför)

- Jaha, varför då?

- (fan, vad skyller jag på? Mensvärk? tandlossning?) Jo alltså jag har lite problem med lägenheten...

- Va?

- Jag är inlåst i min egen lägenhet...

- *Tystnad*

- HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH

- Ja jo men såatteh jag kommer att bli utsläppt om en stund här så jag kommer så snart jag kan

- HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH

- (fan det här kommer jag få höra) Men då ses vi sen då?

- HAHA sånt här händer bara dig. HAHAHAHA

- (Sanna, sur) Jag vet. Hej då.

 

Får lite tics efter samtalen så jag börjar snurra frenetiskt på låset på dörren. Det KAN ju gå upp av sig självt sådär magiskt som grejer händer ibland faktiskt? Snurrar och snurrar tills jag känner lite träningsvärk i handleden. Slutar snurra och går och sätter mig vid köksbordet med min äckliga matlåda och vidriga jacka. Eller var det tvärt om? Efter jag har suttit och glott i en halvtimme någonting så hör jag dörren i trapphuset öppnas och stängas. Likt en flodhäst som varit instägd i en låda på väg till ett zoo hör hänglåset gå upp springer jag mot ytterdörren. Falskt alarm. Det var den andra alkisgrannen, inte han rånmördaren, som kom hem. Fan. Snurrar ett par varv på låset bara för att det känns naturligt nu och återvänder sedan till mitt stirrande. Efter en stund till så hör jag hur någon petar upp brevinkastet. 

 

- Hallå?

- Heeeeeeej! (Ett alldeles för glatt hej från min sida. Kanon. Nu tror dom jag är efterbliven också)

- Kommer du inte ut?

- Nä

- Har du testat att vrida några extra gånger på vredet?

- (Vad fna tror han att jag har gjort i sammanlagt trekvart idag?) Jadå, det går liksom inte

- Du kanske vill att vi släpper ut dig då?

- Ja tack?

- Ja vi ska bara vänta på Roy, det är han som har grejerna.

- Men jaha, så du kan inte släppa ut mg?

- Näää, jag sätter bara in nya lås serru

 

Vad fan är det här? Då kunde han väl hållit käften och suttit kvar i bilen istället för att komma in och bara retas med en stackars fröken Eriksson som bara vill komma ut? Väntar på den där jävla Roy och när han väl dyker upp säger han "Lämpa ut din nyckel genom brevinkastet så öppnar jag med den utifrån". Ameeeeen. Det kunde väl för fan den första gubben gjort? Blir i alla fall utsläppt, men får stå och glo på när fyra man ska byta ett jävla lås. Återigen är kommunen sjuuukt effektiv med sina antälldas tid. Kommer till jobbet och får hela eftermiddagsfikat sitta och förklara hur fan jag lyckas låsa in mig själv i lägenheten. Jag skyllde på att en liten liten nyckelpiga vid namn tjälknöl går runt och saboterar min lägenhet när jag sover. Känns som det mest torliga alternativet.