Braveheart

2011-09-19
21:44:51

Syster Malin
Opererade halsen i fredags och tydligen är jag inte normal. "Det visste vi väl" säger ni nu, jag känner er allt för väl mina dryga men ganska fina vänner. I alla fall så kommer jag till avdelning 39 klockan 10.00 och får byta om till de underbart smickrande sjuhuskläderna med tillhörande cp-sockar. En granne till mig på Lybecksvägen ska sätta nålen i handen på mig så jag får i mig lite vätska men det går sådär första rundan för tydligen var mitt blod så på g så det i princip hoppade ur handen på mig så det var blod över halva rummet. Hade förövrigt det bästa rummet på hela avdelningen, nämligen det med alla barnteckningar och Bamsetidningar. Andra gången gillt? och i högerhanden trivdes nålen bättre. Tur att man är blodgivare så man är van vid både sprutor och blod. Redan vid 10.40 föser systrarna in mig på operation för lite förberedande snack och väntan. I pre-operationsrummet så tycker narkossköterskan att jag pratar lite mycket (brukar vara så när jag är lite uppspelt) så jag tror hon valde att söva mig så snabbt som möjligt för jag fick inte ens räkna ner när hon gav mig narkosen. Lite sur på henne för det.... 12.03 börjar doktor Sture operera och 12.15 är jag alla redan klar. Snabbare än normalt och där börjar väl "problemen" som syster Malin uttryckte det. Vaknar upp från narkosen 13.45 och mår prima skinka. Är inte dåsig så jag somnar om, mår inte illa, har inte ont, kan utan problem prata och säga att syremätningsgrejen måste sitta på min vänstra tumme för att den ska fungera (hur man nu kommer ihåg det). 14.40 ringer dom till avdelningen och säger att jag ska bli hämtad för annars skulle det finnas en överhängande risk för tristessliknande besvär. Systrarna kommer och hämtar mig och börjar redan nu klaga på att jag ser för pigg ut. Lite distraherade av allt mitt prat trycker syster Malin på fel knapp i hissen och vi hamnar i omklädningsrummen, "känn dig speciell för detta är inte många patienter som får se" hette det då. Kommer till mitt fina teckningsrum och blir mött av synen av en mumie!! Min rumskamrat har opererat örat och har hela huvudet inlindat i bandage. Pratar svenska gör hon inte heller utan mest polska. Lite otäckt med andra ord. Syster Malin är inne med jämna mellanrum och klagar på att jag mår för bra och fäller upplyftande kommentarer som "Du kommer spy sen för blodet i magen vill inte vara där" eller "Du kommer må precis skitdåligt senare så njut medan du kan" eller min personliga favorit "Ja du tar det här MYCKET bättre än killar i 35 års åldern kan jag säga". Sen får jag och den polska mumien sova och när vi vaknar upp får vi varsin panodil och lite frukost. Ångrar mig nu i efterhand att jag valde att käka i sällskapsrummet. Någon människa placerade nämligen en gubbe som var närmre döden mittemot mig. Det var det äckligaste jag varit med om. Han satt och hade dödsrosslingar under hela frukosten och hostade RAKT UT på mig i typ en kvart innan jag gick därifrån. Ingen jävla mysfrukost här inte. Klockan 10.00 blir jag i princip utslängd från avdelning 39 av läkaren som tycker jag är alldeles för pigg så hon ger mig en burk panodil och en lyckospark och sedan var min första sjukhusvistelse över.

Det konstiga är att jag varken mått särskilt dåligt, kräkts eller tyckt att det här har varit särskilt jobbigt? Är det okej? Antingen är jag typ stålkvinnan eller så har in kropp bestämt sig för att jag redan har tagit tillräckligt med stryk under det här året och pressar undan allt det jobbiga? Vad det än är så är jag gaaaaanska tacksam. Det enda som är annorlunda är att jag inte kan prata lika mycket utan att bli trött i halsen och sen kan jag inte tugga så bra heller för det stramar så in i helvete. Men enligt doktorn (mamma) så är det för att det läker och då drar huden ihop sig och det känns ju bra? Så nu är det bara att vänta ut sjukskrivningen som löper ut på fredag och sen är jag nog fit for fight!
Kommentarer:
#1: mamma Leena

de kanske inte hittade något värt att plocka bort så bara skrapa lite det är därför du mår så bra- jag skulle skrapa bakom näsroten (någon påstod att jag snarkade så hemskt) och vaknade ur narkosen med världens värk i öron och huvud då hade de op bägge öronen för mina öroninfl. samtidigt det var inte heller mysigt

2011-09-19 @ 22:56:12
#2: Emelie

Jag har svaret. Du är cp.

2011-09-20 @ 18:26:07
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: