2012-07-12
10:54:04
Svenskt
Det är krig på jobbet. Husvagnskrig. Jag skulle vilja påstå att jag vinner men det är väl ganska självklart förstås. Jag ser inga, och då menar jag INGA fördelar med en husvagnssemester. Däremot kan jag gladeligen rada upp otaliga nackdelar med det här Svenssonfenomenet. Det är INTE, jag upprepar INTE semester när man gör hand måste tömma sin egen avföring till exempel!! Sedan att man ska bo 12 personer på 8 kvadratmeter står inte på fördelslistan heller. Det är kallt, det är gemensamma duschar som du måste ha badtofflor på dig i för att inte få nån otäck muterad svampinfektion, det är jobbigt att laga mat när stekoset lägger sig likt lytzendimman i förtältet. Sen är det krångel att ta sig runt i vagnjäveln, inte på grund av att det är de där 12 personerna i den, utan för att den fula jävla björkfaneren och allt tyg (som är matchat överallt. Säng, soffa, gardiner, allt är av samma tyg) sticker så hårt i ögonen så du blir förblindad av fulhet. Sedan måste du, om du vaknar mitt i natten och behöver uträtta dina behov, välja ett av tre alternativ. 1. Pissa i husvagnen. På en toalett där du kan tvätta händerna och pissa samtidigt. Detta medan du väcker resterande 11 personer med ditt porlande. 2. Du går ut i förtältet, sticker ut den del du pissar med. Gör det du ska och får sedan en utskällning av svärmor dagen efter när hon upptäcker att du pissat på hennes badtofflor. 3. Du går hinderbana till servicehuset över leksaker, cyklar, grillar, pensionärer och hundar. När du sedan kommer fram funkar inte lampan och på städschemat står det ett datum som ser ut som 2008, och då var deras uppfattning om att städa lika med att dra över allt med vattenslangen en gång varannan vecka. Ja som sagt, någon semester blir det inte om man åker iväg med ett husvagnshelvete. Om jag åker på semester vill jag inte jobba hårdare än jag gör när jag är hemma helt enkelt. Punkt slut.
2012-07-08
18:00:41
Slajm
På auktion i Hästmahult i lördags. Ja jäääävlar. Jag har aldrig känt en människa lukta så mycket häst som i Hästmahult (kanske där namnet kommer ifrån?) inte heller har jag upplevt att så många "människor" har krupit fram från under sina stenar på en och samma gång. Auktionen i sig var inte det intressanta utan det var ju de som hade kommit dit som man var intresserad av att kolla på. Det var så många gamla gubbar i träskor och keps så bilbingon jag var på förra sommaren var rena rama efterfesten i jämförelse. Spännande är bara förnamnet! Mitt uppe i auktionen hände en "liten" olycka också. Ni vet när man ser på filmer att någon ropar "finns det någon läkare här?!" in i en stor folkmassa? Det hände på riktigt. I Hästmahult. Auktionsutroparens son hade tappat en av yxorna som skulle säljas på sin egen hand och var jävligt illa däran. Så en läkare skriker "JA" och tar med sig killen till sjukhuset. Såhär mycket uppståndelse har det inte varit i hela Gullaboregionen på ett helt decennium...
2012-06-03
13:56:18
Strumpor
Efter att ha spenderat mer tid på lasarettet än hemma de senaste två veckorna så kände jag mig realtivt pigg igår. Men eftersom jag har fått ett bakslag efter varje gång jag mått bättre så vågar jag inte direkt hoppas ännu. Tänkte att jag skulle åkt med mina sambos hem till Stockholm idag men efter lite överläggning med doktor Mamma så blev det så att jag stannar i Bergkvara ett tag till. Känns inte riktigt bra att åka upp dit och sätta både min hälsa och mina sambos tålamod på prov när jag inte känner mig redo för att "klara mig själv" ännu. Tur att mina turturduvor är så förstående så dom låter mig ta den tid jag behöver, plus att dom faktiskt får lite tid för sig själva och det är ju inte fy skam!
Jag har legat på avdelning 15 på Kalmar lasarett nu när jag har mått lite kasst. Eller ganska mycket kasst. Det är i alal fall strokeavdelningen och jämfört med de stackarna som ligger där så är jag ju den friskaste människan i världen! Men vissa var ganska roliga ändå, Sivan som jag bodde med första gången jag låg inne kunde inte för sitt liv förstå att hon skulle trycka på larmknappen när det var något hon behövde hjälp med utan hon tog till metoden "Skrik HALLÅ så högt du kan" för att någon skulle komma och hjälpa henne. det blev jag lite trött på tillslut så varje gång jag såg att hon inte pallade med att typ äta eller något så tryckte jag på min larmknapp så jag slapp höra det där jävla hallåandet!
Andra rundan jag låg inne så hade jag Eva som rumskamrat. Mycket piggare än Sivan fastän båda var runt en 80 bast! Eva kunde man ju snacka med även om hon hade glömt bort en del efter stroken. Hon hade varit sömmerska för ett större svenskt klädmärke under 40 och 50-talet och sedan skolat sig vidare till sjuksköterska innan hon flyttade ner till Kalmar med sin nyfunne make. Fick lära mig ganska mycket under den där veckan faktiskt. Men i alla fall så hittar läkarna inget fel på mig. Jag är enligt deras mått mätta helt frisk. Fast jag fortfarande har så ont så jag gråter mig till sömns 5 dagar i veckan ungefär. Så det är ju lite konstigt kan man tycka. Men nu har jag i alla fall fått insomningstabletter, smärtstillande och gammal psykofarmaka som skall stimulera rätt delar i hjärnan så jag förhoppningsvis inte ska ha så ont längre! Hade en riktig jävla skitdag i förrgår som jag bara bröt ihop och spydde ut så mycket som jag bara kunde men så hade jag en bra dag igår. Bryt ihop och kom igen. Det är det man får leva efter helt enkelt. Tur att man är stark psykiskt för det är fan tufft när man gång på gång blir nedslagen. För varje gång blir det svårare att ta sig upp igen och det är då man börjar bli blödig och lipar för minsta lilla. har fan aldrig gråtit såhär mycket i hela mitt liv. Gråter ju för fan typ när jag ser att Martin Timell har klippt sig i det nya Äntligen Hemma avsnittet...
Ett minus är ju dock att jag tror den nya medicinen gör mig dum i huvudet? Igår blev jag så jävla arg och ledsen på en enda människa så jag bara ville krypa under en sten och ligga där tills jag blev ihop med en gråsugga och kunde leva där resten av livet. Att en enda människa kan ha sån effekt på en är ju inte klokt, så mitt rationella jag har bestämt sig för att det är den där jävla psykofarmakans fel. För något annat kan det ju inte vara?
Sen är jag ju inte sådär jättelycklig över att jag inte får dricka alkohol på en sisådär 40 dagar till. Och jag som precis fick en leverans från Tyskland... Blev ingen midsommar för fröken Eriksson inte...
Jag har legat på avdelning 15 på Kalmar lasarett nu när jag har mått lite kasst. Eller ganska mycket kasst. Det är i alal fall strokeavdelningen och jämfört med de stackarna som ligger där så är jag ju den friskaste människan i världen! Men vissa var ganska roliga ändå, Sivan som jag bodde med första gången jag låg inne kunde inte för sitt liv förstå att hon skulle trycka på larmknappen när det var något hon behövde hjälp med utan hon tog till metoden "Skrik HALLÅ så högt du kan" för att någon skulle komma och hjälpa henne. det blev jag lite trött på tillslut så varje gång jag såg att hon inte pallade med att typ äta eller något så tryckte jag på min larmknapp så jag slapp höra det där jävla hallåandet!
Andra rundan jag låg inne så hade jag Eva som rumskamrat. Mycket piggare än Sivan fastän båda var runt en 80 bast! Eva kunde man ju snacka med även om hon hade glömt bort en del efter stroken. Hon hade varit sömmerska för ett större svenskt klädmärke under 40 och 50-talet och sedan skolat sig vidare till sjuksköterska innan hon flyttade ner till Kalmar med sin nyfunne make. Fick lära mig ganska mycket under den där veckan faktiskt. Men i alla fall så hittar läkarna inget fel på mig. Jag är enligt deras mått mätta helt frisk. Fast jag fortfarande har så ont så jag gråter mig till sömns 5 dagar i veckan ungefär. Så det är ju lite konstigt kan man tycka. Men nu har jag i alla fall fått insomningstabletter, smärtstillande och gammal psykofarmaka som skall stimulera rätt delar i hjärnan så jag förhoppningsvis inte ska ha så ont längre! Hade en riktig jävla skitdag i förrgår som jag bara bröt ihop och spydde ut så mycket som jag bara kunde men så hade jag en bra dag igår. Bryt ihop och kom igen. Det är det man får leva efter helt enkelt. Tur att man är stark psykiskt för det är fan tufft när man gång på gång blir nedslagen. För varje gång blir det svårare att ta sig upp igen och det är då man börjar bli blödig och lipar för minsta lilla. har fan aldrig gråtit såhär mycket i hela mitt liv. Gråter ju för fan typ när jag ser att Martin Timell har klippt sig i det nya Äntligen Hemma avsnittet...
Ett minus är ju dock att jag tror den nya medicinen gör mig dum i huvudet? Igår blev jag så jävla arg och ledsen på en enda människa så jag bara ville krypa under en sten och ligga där tills jag blev ihop med en gråsugga och kunde leva där resten av livet. Att en enda människa kan ha sån effekt på en är ju inte klokt, så mitt rationella jag har bestämt sig för att det är den där jävla psykofarmakans fel. För något annat kan det ju inte vara?
Sen är jag ju inte sådär jättelycklig över att jag inte får dricka alkohol på en sisådär 40 dagar till. Och jag som precis fick en leverans från Tyskland... Blev ingen midsommar för fröken Eriksson inte...
2012-05-19
17:34:21
Storartat
Om inget oplanerat händer så hoppas jag VERKLIGEN att jag är fit for fight på måndag så jag kan gå i skolan! Är så jääääävla trött på att ligga ner och göra ingenting. Jag vet att jag har en massa grejer jag skulle kunna göra till skolan, som tråkiga instuderingsfrågor till exempel. Men då blir jag sån där att jag gör redan en sak som är tråkig (ligger ner och har ont) och då vill jag inte göra en tråkig sak till så det blir dubbeltråkigt? Fattar ni vad jag menar? I alla fall så gjorde Mimmi så jag fick sjukt dåligt samvete över att inte plugga så idag har jag gjort nästan alla instuderingsfrågor (som alla andra har gjort medan jag har legat hemma) och sen fick jag svaren på tre stycken från Mimmi som är världens bästa klasskompis just nu. Men ja det tar ju inte bort det faktum att jag måste läsa, läsa och återigen läsa mig ikapp resten av frågorna. Första gången sedan jag började det här programmet som jag faktiskt känner lite press? I like it!!
Fick ett samtal av mamma häromdagen:
Så ja varken mamma eller ni behöver nog vara särskilt oroliga för mig tror jag, jag mår ganska bra om jag får säga det själv. Eller ja kanske inte just nu, men det har ju inte med någon alkohol att göra (se tidigare inlägg). Jag återkommer om jag behöver läggas in på Betty Ford!
Fick ett samtal av mamma häromdagen:
M - Gör du inte annat än att festa eller?
S - Va?
M - Ja folk som läser din blogg kommer fram till mig och säger "Nu har sanna varit ute och festat igen. Gör hon inte annat?"
S - Men hallå, ska jag skriva om när jag på en tisdag går upp, kissar, äter frukost, åker pendeltåg till skolan, sitter på en tråkig föreläsning, åker hem, äter, slänger mig i soffan, kissar, borstar tänderna och går och lägger mig? Det blir det väl ingen bra bloggläsning? Det är ju när jag festar som det händer någonting, och med den frekvensen som jag uppdaterar bloggen är det inte särskilt ofta för en 23 årig student i Stockholm.
M - Kanske inte, men det är inte så jävla kul att höra. Jag läser ju inte din blogg själv.
S - Nej det är ingenting för en mamma att läsa, speciellt inte du som är så känslig och tror jag är en liten ängel fortfarande
M - SLUTA säga så!
S - Men mamma, vad gjorde du när du pluggade när du var ung? Jag vet att du levde på snabbmakaroner och ketchup. Vad gjorde du med resten av pengarna? Du festade väl inte?
*Tystnad*
S - Precis, så nu tycker jag vi pratar om någonting annat som du faktiskt har något att säga till om. Hur går det på jobbet, gillade W punktskriftboken?
Så ja varken mamma eller ni behöver nog vara särskilt oroliga för mig tror jag, jag mår ganska bra om jag får säga det själv. Eller ja kanske inte just nu, men det har ju inte med någon alkohol att göra (se tidigare inlägg). Jag återkommer om jag behöver läggas in på Betty Ford!
2012-05-17
18:41:10
Slagen
Känner mig som världens mest omkullvälta ko. Har haft problem med attackhuvudvärk ett par omgångar och i fredags var det dags igen. Efter lite överlägging med sambos och sjuksköterskor blev det en snabb sväng in till akuten. Eller det trodde jag i alla fall. Efter att ha haft huvudvärk, svårt att fokusera blicken etc. i ganska många timmar så kommer fröken doktorn in och säger till sambosarna "Ni kan åka hem nu för vi tänker behålla henne". Nääääeee vafan är det nu då tänker man ju det första man gör och börjar stressa upp sig varför dom vill lägga in mig. Körs in och gör en doughnut-röntgen som jag kallar det (ni vet Red Hot Cili Peppers video till Californication när han hoppar igenom en munk? Sån känner man sig, fastän man ligger blixtstill och är lite rädd för dom röda laserstrålarna) och sen läggs jag i nån jävla korridor med huvudet vänt mot en TV som endast visar TV-shop. Började få panik runt halv sex-tiden på morgonen när jag inte sovit en sekund och TVn fortfarande visade typ Thigh Master 3000 för femte gången sen jag kom dit.
"Lilla vän, du får nog snart åka hem ska du se. Jag däremot ska vara här en natt till. Ensam. I mörkret" Min rumskamrat på avdelningen var mörkrädd och runt 70 bast så hon ville egentligen inte att jag skulle åka hem. Fick dessvärre lämna henne under eftermiddagen och placera mig i min egen säng. Där jag förblev liggandes till i måndags kväll. Då fick jag göra ännu ett oväntat besök på SÖS-akuten. Denna gången var jag nog inte ensam om att vara nykter i alla fall. Det konstateras nu att jag efter andra LP-försöket fick en blödning. SAY WHAAT? Det kunde ju kanske vara bra om jag fick veta? Eller? Så det var ju inte undra på att jag mådde skit menar min nya läkare på, och det kan jag väl hålla med om! Någonstans runt 10 dagar trodde hon det skulle ta innan allt hade lagt sig och blödningen hade läkt. Så nu har jag varit sängliggande i snart 6 dagar och är inte pigg än. Men har i alla fall en massa gottiga mediciner som jag blandar och ger lite av (med noga konsultation, jag vill ju inte bli sämre eller kanske dö eller så på kuppen) så förhoppningsvis är jag snart på benen igen!
Vid halv sju fick jag i alla fall komma upp på avdelningen och fick frukost och lite så jag kunde somna en stund. Vid tolv var det sedan dags för det värsta ögonblicket i min kropps historia. En Lumbalpunktion säger dom ska genomföras och tankarna går direkt till avsnittet i House när dom ska gå in i ryggraden och patienten håller på att stryka med av smärtan och obehaget. Jaaa men vad trevligt, klart ni får in och rota lite i ryggraden. Absolut. Vad har man att säga emot en läkare liksom? Jag vet ju inte om det är superviktigt att göra den där jävla LPn eller inte? Drar in på rummet och läkaren lokalbedövar (vilket i sig gör jävligt ont) och sedan sätter jag mig och kutar med ryggen som katten på hett plåttak. JÄÄÄÄÄÄVVVVVVLLLLLAAAAARRRR vad obehagligt när en 30 cm lång trädgårdsslang kommer in i ryggraden på en. Höll på att svimma men så säger doktorn "Oj, jag missade. Vi får göra om det igen" IGEN!? DU MÅSTE SKOJA?! Nä jag fick lägga mig ner för jag hade inte klarat en sekund till sittandes utan att tuppa av. Here we go again! Trädgårdsslang numero dos förs då in i min stackars ryggrad och jag tappar andan som jag aldrig har tappat andan förr. TA BORT DEN! Men nej nu droppade det visst någon vätska så nu fick den banne mig sitta kvar i några minuter så hon kunde ta det där jävla ryggmärgsvätskeprovet.
"Lilla vän, du får nog snart åka hem ska du se. Jag däremot ska vara här en natt till. Ensam. I mörkret" Min rumskamrat på avdelningen var mörkrädd och runt 70 bast så hon ville egentligen inte att jag skulle åka hem. Fick dessvärre lämna henne under eftermiddagen och placera mig i min egen säng. Där jag förblev liggandes till i måndags kväll. Då fick jag göra ännu ett oväntat besök på SÖS-akuten. Denna gången var jag nog inte ensam om att vara nykter i alla fall. Det konstateras nu att jag efter andra LP-försöket fick en blödning. SAY WHAAT? Det kunde ju kanske vara bra om jag fick veta? Eller? Så det var ju inte undra på att jag mådde skit menar min nya läkare på, och det kan jag väl hålla med om! Någonstans runt 10 dagar trodde hon det skulle ta innan allt hade lagt sig och blödningen hade läkt. Så nu har jag varit sängliggande i snart 6 dagar och är inte pigg än. Men har i alla fall en massa gottiga mediciner som jag blandar och ger lite av (med noga konsultation, jag vill ju inte bli sämre eller kanske dö eller så på kuppen) så förhoppningsvis är jag snart på benen igen!
2012-05-08
22:41:43
Storhet
Ibland får man göra det man kan:
Den här bloggposten vaccinerar 95 barn
Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten under kampanjen så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj (kampanjen gäller 16 april-13 maj eller upp till 5000 blogginlägg)
2012-05-05
18:00:56
Sport
Den där känslan när man med stor möda endast kan lyfta armarna högt nog så man kan borsta tänderna. Den känslan har jag idag. Tanja och jag var på boxningen igår. Jisses vad med träningsvärk man får efter det när man, som jag, inte har några armmuskler att använda och när det lilla lilla som finns får arbeta som de gjorde igår. Ja då blir man som en 82 åring med reumatism. Men ja då vet man ju att man kämpade i alla fall. Ett litet brännmärke på ena knät också som en extra krigsskada efter krypandet på golvet. När kör vi nästa gång?!
Jag vet inte om jag har sagt det innan, men det tåls i så fall att säga igen. Jag har en WALK IN CLOSET!!!!!! Och ikväll kommer föräldrarna upp med mina två sopsäckar med galgar så jag ÄNTLIGEN kan fylla min fina garderob med mina mindre fina kläder!! Ja jag är faktiskt ganska lycklig just nu kan erkännas. Vet att ni är såååå avundsjuka på mig just nu (okej där tog jag kanske i lite, men min blogg=mina överdrifter) och det bästa av det bästa är att mina skor inte behöver leva det ovärdiga livet som de tidigare haft i en låda. I EN LÅDA! Mina älsklingar är värda mer än så! Så nu ska jag köpa något fint guldigt presentpapper och slå in väggar och hyllor med och sen är allt perfekt. Fan vad tjejig jag blev nu. Fast jag är ju ändå tjej. För det mesta.
Och på tal om tjejigt så fick jag till ett skrik som hade gjort självaste Lassie döv när jag satt på toaletten i natt! Gick upp för att uträtta nummer 1 runt halv tre i natt. Trött som en slända så sätter jag mig på toalettstolen och när man är sådär dåsig så vet ni att man gärna sitter med huvudet nedåt, eller hur? Ja det är bara det att när jag sitter där och stirrar in i den röda badrumsmattan så ser jag att den inte alls är lika röd som sist jag såg den. Den är nu lite mer grå, och rör på sig? DET RÖR PÅ SIG!? GAAAAAAAH DET ÄR SILVERFISKAR I HELA MATTAN!!! Fötterna åkte upp från golvet snabbare än lucky Luke kan dra sin puffra (tur att mina behov redan var uträttade vill jag lova) Nu kom ju nästa problem. Hur fan skulle jag komma ut ur badrummet utan att röra golvet? Med en ytterst försiktig approach tar jag en toalettborste och får upp ena hörnet på mattan, DET ÄR SILVERFISKAR UNDER MATTAN OCKSÅ! Men från någonstans får jag en utomjordisk styrka och förmår mig själv att slänga mattan i badkaret, springa ut från badrummet och saaaaakta få in en arm och släcka lampan. Dagen efter så får Robban leka skadedjursbekämpare och spraya bort äcklen med cilit bang medan jag stod och skrek och hoppade utanför. Nog är jag tjej ändå...
Jag vet inte om jag har sagt det innan, men det tåls i så fall att säga igen. Jag har en WALK IN CLOSET!!!!!! Och ikväll kommer föräldrarna upp med mina två sopsäckar med galgar så jag ÄNTLIGEN kan fylla min fina garderob med mina mindre fina kläder!! Ja jag är faktiskt ganska lycklig just nu kan erkännas. Vet att ni är såååå avundsjuka på mig just nu (okej där tog jag kanske i lite, men min blogg=mina överdrifter) och det bästa av det bästa är att mina skor inte behöver leva det ovärdiga livet som de tidigare haft i en låda. I EN LÅDA! Mina älsklingar är värda mer än så! Så nu ska jag köpa något fint guldigt presentpapper och slå in väggar och hyllor med och sen är allt perfekt. Fan vad tjejig jag blev nu. Fast jag är ju ändå tjej. För det mesta.
Och på tal om tjejigt så fick jag till ett skrik som hade gjort självaste Lassie döv när jag satt på toaletten i natt! Gick upp för att uträtta nummer 1 runt halv tre i natt. Trött som en slända så sätter jag mig på toalettstolen och när man är sådär dåsig så vet ni att man gärna sitter med huvudet nedåt, eller hur? Ja det är bara det att när jag sitter där och stirrar in i den röda badrumsmattan så ser jag att den inte alls är lika röd som sist jag såg den. Den är nu lite mer grå, och rör på sig? DET RÖR PÅ SIG!? GAAAAAAAH DET ÄR SILVERFISKAR I HELA MATTAN!!! Fötterna åkte upp från golvet snabbare än lucky Luke kan dra sin puffra (tur att mina behov redan var uträttade vill jag lova) Nu kom ju nästa problem. Hur fan skulle jag komma ut ur badrummet utan att röra golvet? Med en ytterst försiktig approach tar jag en toalettborste och får upp ena hörnet på mattan, DET ÄR SILVERFISKAR UNDER MATTAN OCKSÅ! Men från någonstans får jag en utomjordisk styrka och förmår mig själv att slänga mattan i badkaret, springa ut från badrummet och saaaaakta få in en arm och släcka lampan. Dagen efter så får Robban leka skadedjursbekämpare och spraya bort äcklen med cilit bang medan jag stod och skrek och hoppade utanför. Nog är jag tjej ändå...
2012-05-02
22:28:06
Soft
Vad fan gör man på Valborg i Stockholm? Tydligen antingen ingenting eller så flyr man fältet till typ Uppsala? Var inte så sugen på något av dessa två alternativ så jag valde det tredje (och egentligen mitt enda alternativ när jag tänker efter) VIN! Mer eller mindre tvingar Martin att följa med mig på en spelning för att han skulle kunna vara min wingman, vilket han var riktigt jävla skitdålig på (vi återkommer till detta), på Club Kaj i Hammarby Kaj. Inte så jävla finurligt namn på ställe nu när jag tänker efter. Faktiskt ganska fantasilöst. Ja, iaf så sitter vi i nya lyan i Farsta (har ju flyttat också!) och förkrökar och efter att ha fått med mig Sophie också så drar vi inåt stan. Än så länge är Martin ganska städad. Det var han inte någon timme senare.
Vart FAN är du?!?!? Jag lät kanske lite argare än vad jag var när jag ringde pojkstackarn, men det fattade ju inte han ändå. "Jag sitter på T-centralen och käkar hamburgare" var svaret och jag kände irritationen som bubblade inom mig komma stigande. Övertalar honom att komma ner i tunnelbanan och kliva på röda till Ö-torg för jag ska hälsa på några kompisar. Nej det ville han ju inte för det var ju skitfjantigt att åka till Sture P såklart. Tur att jag har sån jävla bra övertalningsförmåga för efter en stund hör jag hur nissen stiger på i samma vagn som jag. SITT STILL vet jag att jag skrek och gick och hämtade honom.
Ja det gick inte snabbt och det var inte vackert, men till East kom vi i alla fall. Hälsade på Jotta, Nilo och Antonio en väldigt kort sejour eftersom fröken Martin bara satt och klagade på att han inte hörde vad greken mittemot sa. Men han höll sig i alla fall lugn en stund när det bjöds på öl. Tacksamt. Nu börjar det väl tyvärr snurra lite för fröken Eriksson också. Som sig bör en afton.
Vi snurrar vidare till Mariatorget där vi ska möta Martins syrror med respektive (nej nej, jag känner mig inte alls som femte hjulet?) men vad fan? Dom är inte på Mariatorget? Martin står och skriker "JAG ÄR I EN BUSKE" i telefon. Jag står på något torg. Cajjo svarar inte i telefon. Och Sophie (nummer två) tycker Martin är dum i huvudet. Det börjar alltså arta sig. Efter mycket om och men hittar vi i alla fall varandra allihop och då får jag se Sophies pojkvän. Sliter undan Martin och viskar (läs SKRIKER) Vad faaaaaaan det är ju han, bla bla bla! Varav Martins enda respons är "Jaha, nu går vi!". Inte mycket medhåll... Ska sedan, efter chocken har lagt sig, in på Imperiet. Men först, FÖDELSEDAGSSÅNG! Pappan i familjen fyller år och där står hela kön till Imperiet och sjunger "Ja må han leva". Han lovade dagen efter att anmäla oss som grupp till X-factor...
Kommer in på Imperiet, men vad fan? Det är ju bara jag och Martin? Jaha de andra ville inte längre nej, så nu är jag själv med honom igen? Som är på dåligt humör och är precis jättefull? Ja då får väl jag vara den ansvarige då? Jajemeeeen vad jag ska vara duktig! Går med honom fram till baren och säger jätteansvarsfullt "Jag ska inte ha något tack!". Vänder mig om i en sekund och då står där en cider OCH en drink?! Vafaaaaaan Martin!? Ja needless to say så blev det inte mycket av det där ansvarsfulla. Det var i alla fall inte jag som vaknade upp dagen efter med ångesten över att ha spenderat 2500 spänn på en utekväll som inte ens resulterade i ett ligg (ursäkta uttrycket). Ganska nöjd ändå faktiskt nu när jag tänker efter. För en gångs skull är det inte jag som har gjort något dumt på fyllen. Bra att ha vänner som är värre än en själv.
När spelningen bröjar runt halv tio så har han hunnit spendera 900 spänn för en vinflaska, 300 spänn på inträde och lite mer på öl. Sittandes längst bak i lokalen i ett försök till att vara inkognito börjar sedan Martin förolämpa både sångaren, hans kompisar och Sophie. Inom loppet av en minut hinner han med både förlolämpningar hitan och ditan, ta sin vinflaska, gå ut från Kaj och sätta sig i en taxi in till stan. En annan sitter kvar med Sophie och försöker ta del av resten av spelningen, men det blev liksom inte samma efter det med alla elaka blickar åt vårt håll... Säger iaf hej och tack till sångaren innan även vi åker inåt stan, Sophi för att åka hem och jag för att hitta den där jävla Martin...
Vart FAN är du?!?!? Jag lät kanske lite argare än vad jag var när jag ringde pojkstackarn, men det fattade ju inte han ändå. "Jag sitter på T-centralen och käkar hamburgare" var svaret och jag kände irritationen som bubblade inom mig komma stigande. Övertalar honom att komma ner i tunnelbanan och kliva på röda till Ö-torg för jag ska hälsa på några kompisar. Nej det ville han ju inte för det var ju skitfjantigt att åka till Sture P såklart. Tur att jag har sån jävla bra övertalningsförmåga för efter en stund hör jag hur nissen stiger på i samma vagn som jag. SITT STILL vet jag att jag skrek och gick och hämtade honom.
Ja det gick inte snabbt och det var inte vackert, men till East kom vi i alla fall. Hälsade på Jotta, Nilo och Antonio en väldigt kort sejour eftersom fröken Martin bara satt och klagade på att han inte hörde vad greken mittemot sa. Men han höll sig i alla fall lugn en stund när det bjöds på öl. Tacksamt. Nu börjar det väl tyvärr snurra lite för fröken Eriksson också. Som sig bör en afton.
Vi snurrar vidare till Mariatorget där vi ska möta Martins syrror med respektive (nej nej, jag känner mig inte alls som femte hjulet?) men vad fan? Dom är inte på Mariatorget? Martin står och skriker "JAG ÄR I EN BUSKE" i telefon. Jag står på något torg. Cajjo svarar inte i telefon. Och Sophie (nummer två) tycker Martin är dum i huvudet. Det börjar alltså arta sig. Efter mycket om och men hittar vi i alla fall varandra allihop och då får jag se Sophies pojkvän. Sliter undan Martin och viskar (läs SKRIKER) Vad faaaaaaan det är ju han, bla bla bla! Varav Martins enda respons är "Jaha, nu går vi!". Inte mycket medhåll... Ska sedan, efter chocken har lagt sig, in på Imperiet. Men först, FÖDELSEDAGSSÅNG! Pappan i familjen fyller år och där står hela kön till Imperiet och sjunger "Ja må han leva". Han lovade dagen efter att anmäla oss som grupp till X-factor...
Kommer in på Imperiet, men vad fan? Det är ju bara jag och Martin? Jaha de andra ville inte längre nej, så nu är jag själv med honom igen? Som är på dåligt humör och är precis jättefull? Ja då får väl jag vara den ansvarige då? Jajemeeeen vad jag ska vara duktig! Går med honom fram till baren och säger jätteansvarsfullt "Jag ska inte ha något tack!". Vänder mig om i en sekund och då står där en cider OCH en drink?! Vafaaaaaan Martin!? Ja needless to say så blev det inte mycket av det där ansvarsfulla. Det var i alla fall inte jag som vaknade upp dagen efter med ångesten över att ha spenderat 2500 spänn på en utekväll som inte ens resulterade i ett ligg (ursäkta uttrycket). Ganska nöjd ändå faktiskt nu när jag tänker efter. För en gångs skull är det inte jag som har gjort något dumt på fyllen. Bra att ha vänner som är värre än en själv.
2012-04-24
17:56:09
Sophies fel
Okej, ni vet att jag alltid klagar på att man är full och dan på lördagar så skriver jag om det på söndagar och så skrattar ni åt mig och tycker att jag är ganska osmart och kanske lite mytoman (vilket jag inte är, grejer bara händer mig). Det är i alla fall alkoholens fel vad som än händer på lördagar är det jag vill ha sagt. Det här inlägget är precis likadant, fast nu var det på en måndag det konstiga hände och alkoholen tog över. Ganska rejält den här gången?
Sophie hör av sig och undrar om vi ska gå på måndagsklubben på Victoria, hennes kompis står i baren och vill att vi kommer dit. Jag är ju inte svår så, får med mig Sophie till kören och får reda på att hon minsann KAN sjunga. På riktigt. Tack för den, själv låter jag som en blandning mellan en kråka och en säl om man jämför. Trots fadäsen med att ta med henne till kören så är humöret och självförtroendet på topp när vi kommer in på Vickan (som det tydligen kallas i folkmun). Helt utan förväntningar börjar vi med en drink, "sätt upp det på notan" hette det och jag insåg snabbt att jag hade med ett proffs att göra i den där Sophie.
Sophie hör av sig och undrar om vi ska gå på måndagsklubben på Victoria, hennes kompis står i baren och vill att vi kommer dit. Jag är ju inte svår så, får med mig Sophie till kören och får reda på att hon minsann KAN sjunga. På riktigt. Tack för den, själv låter jag som en blandning mellan en kråka och en säl om man jämför. Trots fadäsen med att ta med henne till kören så är humöret och självförtroendet på topp när vi kommer in på Vickan (som det tydligen kallas i folkmun). Helt utan förväntningar börjar vi med en drink, "sätt upp det på notan" hette det och jag insåg snabbt att jag hade med ett proffs att göra i den där Sophie.
En flaska bubbel slank ner under tiden en überbög från Jämjö (såklart man ska träffa någon "hemifrån". Standard.) underhöll oss med sina historier från hans underbara chartertid på typ Mallorca. Andra flaskan bubbel slank ner under tiden en transa med mer hår på armarna än en svartbjörn står och kallar mig fabulous och ber mig bjuda upp honom under nästa låt, han var rätt gullig den där björnen men jag lyckades fly undan med nöd och näppe från den där dansen. Fan vet hur det hade slutat. Efter att ha haft skilda meningar över hur många flaskor vi nu var inne på så vänder jag mig mot dörren. Jaha där kommer Hammerfall, Kicken från The Poodles och ett band till som jag har glömt namnet på. VAD FAN GÖR DOM HÄR?! Det är Schlagerkväll=GAY GAY GAY och vi har redan hört Andrés Esteche sjunga sina mello-låtar... Ja men trevligt att se lite känt folk sådär en fyllemåndag tänkte man väl då, vände sig om och fortsatte med vårt bubbel. Ja men självfallet så kommer hela gänget och sätter sig vid oss. Det är nu det börjar gå utför... Sitter och skålar och småsnackar med hårdrockare, bögar, transor och Sophie. Färgglatt gäng är väl en ren underdrift när man snackar om dessa killar.
Ja efter lite shots, drinkar och annat gott så ser Sanna en hottie bakom Jocke Cans långa hårsvall. Vem är det? Ja han var visst sångare i ett band som jag inte ens hörde namnet på innan vi var uppe på dansgolvet. Det är nu Sanna får en sån där, numera, känd "fyllesnilleblixt". Vi (han och jag) drar upp på scenen i Kungsträdgården så får han sjunga för mig. JÄTTEBRA IDE SANNA, VERKLIGEN! Efter att ha brytit oss in och kommit upp på scenen efter att ha staplat en massa bänkar på varandra så står vi tillslut och sjunger (läs:galer), dansar och hånglar i jag vet inte vilken ordning, troligtvis ingen ordning alls om jag känner mitt fyllejag rätt. Tillslut blir jag trött och vill gå tillbaka, då får vi bryta oss ut också för att komma därifrån utan brytna ben. Vi fnissar som små skolflickor när vi möter polisen på väg tillbaka till Vickan.
SANNA, klockan är ju för fan två??!?!?! Ja då tyckte jag det var dags att bege mig hemåt. Självklart med en shot som avskedspresent från Sara i baren. Tackar tackar. Det tyckte balanssinnet var kanonkul. Tar min väska och beger mig åt det hållet jag tror är hemåt. Hamnar på Sergel och vet inte riktigt hur fan jag ska ta mig hem därirån eftersom tunnelbanan inte går så sent på en måndag... Går till första bästa busskur och frågar en tjej hur jag ska komma hem. Efter lite missförstånd hit och dit (kanske på grund av min sluddrande ton och oförmåga att fokusera?) så sätter tjejen mig på en buss och säger som till en förståndshandikappad "NU SKA DU BYTA VID FRIDHEMSPLAN FÖR ANNARS KOMMER DU INTE HEM. HÖR DU DET? FRIDHEMSPLAN" ja ja ja tänkte jag och somnar, vaknar vid Fridhemsplan och inser att jag måste av. Tar ett snedsteg när jag ska gå av bussen (som vanligt trillar jag när jag är påverkad av den där jävla alkoholen) och tappar den enda cigaretten jag ägde (efter att ha köpt den för 25 kronor och lite godispapper). Som av ett under så kommer jag i alla fall med min buss hem och vinglar hemåt. Tycker själv jag är skitsmidig när jag kommer hem (som man alltid tycker) men går såklart in i bordet i vardagsrummet när jag kommer hem. Somnar med frugans fnitter i öronen...
2012-04-18
19:18:07
Svenningsson
Då har vi fått reda på vem vår gästartist blir på konserten! Uno Svenningsson! Jag blev så glad att jag ställde mig upp och applåderade. Synd att det bara var jag om gjorde det och blev lite utskrattad bland de andra i kören... Det var det fan värt! Uno har ju förutom att ge Småland ett fint ansikte utåt också gjort en av mina absoluta favoritlåtar; http://www.youtube.com/watch?v=9qjxiTDT1uM Konserten är i konserthallen den 6 maj. Ni som bor i Stockholm, kom och titta. Kören är på 700 pers sammanlagt så det brukar vara ett jävla drag!
2012-04-15
12:29:38
Storstadskaos
- Hej mamma, jag har gjort bort mig (i en ren tycksyndommig-ton)
Igår var det kaos i storstaden, KAOS. Alla pendeltåg, lokaltågen och större delen av stadstrafiken överhuvudtaget låg nere tack vare den där jävla snön. Perfekt timing också när vi skulle upp till Vallentuna och äta middag hos frugans faster... Istället för att smidigt åka tunnelbanan och sen roslagsbanan så fick vi åka buss. En äcklig buss. Tur att jag hade ordentliga skor (till skillnad från de andra två som hade converse, ännu ett steg i rätt riktning i mitt hata converse tåg). När vi väl kom fram (typ 45 minuter efter utsatt tid) så blev kvällen i alla fall ytterst lyckad! Hallonpaj, moussaka och gott vin var det som intogs under lördagens finfina middagsbjudning. Fick se gamla kort på far min också när han var i sina glansdagar under gymnasietiden, kom fram till att det DEFINITIVT är därifrån jag och bror fått vårt hårsvall. Tack för det pappa... Så nu är i alla fall kontraktet för den nya lägenheten påskrivet och klart och om två veckor flyttar vi. WHOOP WHOOP!
Ikväll ska vi vara publik i BB, får väl se hur det slutar. Jag satt i alla fall fast med fötterna i mina mjukisbyxor igår och kände mig ändå inte lika misslyckad som dom i huset. Är rätt nöjd.
- Jaså, vad har du då gjort?
- Du vet att jag lämnade mina vinterkläder kvar i Bergkvara när jag var hemma över påsk?
- Ja, jag tänkte tvätta din vinterjacka och hänga undan för vintern
- Ja nu är det ju så att det kom 10 cm blötsnö i Stockholm inatt så det var ju lite dumt av mig (i en ännu renare tycksyndommig-ton)
- HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
Inget medhåll från mamma där inte...
Igår var det kaos i storstaden, KAOS. Alla pendeltåg, lokaltågen och större delen av stadstrafiken överhuvudtaget låg nere tack vare den där jävla snön. Perfekt timing också när vi skulle upp till Vallentuna och äta middag hos frugans faster... Istället för att smidigt åka tunnelbanan och sen roslagsbanan så fick vi åka buss. En äcklig buss. Tur att jag hade ordentliga skor (till skillnad från de andra två som hade converse, ännu ett steg i rätt riktning i mitt hata converse tåg). När vi väl kom fram (typ 45 minuter efter utsatt tid) så blev kvällen i alla fall ytterst lyckad! Hallonpaj, moussaka och gott vin var det som intogs under lördagens finfina middagsbjudning. Fick se gamla kort på far min också när han var i sina glansdagar under gymnasietiden, kom fram till att det DEFINITIVT är därifrån jag och bror fått vårt hårsvall. Tack för det pappa... Så nu är i alla fall kontraktet för den nya lägenheten påskrivet och klart och om två veckor flyttar vi. WHOOP WHOOP!
Ikväll ska vi vara publik i BB, får väl se hur det slutar. Jag satt i alla fall fast med fötterna i mina mjukisbyxor igår och kände mig ändå inte lika misslyckad som dom i huset. Är rätt nöjd.
2012-04-14
11:11:36
Schladming
Eller nej just det, vi är i Stockholm. Fast det ser ut som Schladming om man kollar ut. Snö snö snö snö snö. WOHOOOOO! Och jag som lämnade vinterkläderna i Bergkvara när jag var hemma över påsk. Kan tänka mig att vädergurun sitter någonstans och tänker "skratar bäst som skrattar sist"...
Det har ju varit påsklov. Fast det heter inte påsklov på högskolan förstås. Töntigt. Det heter ingenting men man är ledig en vecka ändå. Det kallas påsklov? I alla fall hann jag fylla 23 under påsken också, ja nu är jag närmre 25 än 20 helt plötsligt. Fick lite ångest ett tag, men det har gått över nu. Jag är en kasse på att ha ångest faktiskt. Kan ha det i MAX en dag och sen är det borta. Bra psyke på den? Hann med en jäkla massa över påsk som spenderades i Bergkvara/Kalmar. Träffade massa snygga människor som jag har hört ryktesvägen är mina kompisar, lyckliga jag!
Det har ju varit påsklov. Fast det heter inte påsklov på högskolan förstås. Töntigt. Det heter ingenting men man är ledig en vecka ändå. Det kallas påsklov? I alla fall hann jag fylla 23 under påsken också, ja nu är jag närmre 25 än 20 helt plötsligt. Fick lite ångest ett tag, men det har gått över nu. Jag är en kasse på att ha ångest faktiskt. Kan ha det i MAX en dag och sen är det borta. Bra psyke på den? Hann med en jäkla massa över påsk som spenderades i Bergkvara/Kalmar. Träffade massa snygga människor som jag har hört ryktesvägen är mina kompisar, lyckliga jag!
Stannade till på Bergkvara skola när jag kom med flyget på onsdagen. Det var påskpysseldag och jag som är så jävla pysslig (NEJ) fick i uppdrag att hjälpa till med att göra påskakärringar av toarullar... Jahopp tänkte jag, detta kan ju bli spännande. Det visade sig att: Sanna+limpistol=KATASTROF! Det var lim överallt utom där det skulle vara. På mina naglar, på bordet, på själva limpistolen, på barnen (en liten asiat var så kort så det kom lite i hennes hår, jag valde att låta henne leva vidare i ovisshet...) och lite grann i en tygrulle... Jag gav upp limpistolen och gick över till målarstationen. Det var en mycket marginell förbättring. Sanna+Svart färg=FAN. Ååååh jag har fortfarande lite ångest när jag tänker på hur mycket färg det var på mig och hu lite det var på toalettrullarna. FÄRGEN SKALL SITTA PÅ RULLARNA OCH INTE I MITT ANSIKTE! Trots (eller kanske tack vare) detta så tyckte barnen att det var kul att påskpyssla och efter ett par timmar var jag helt slut i hjärnbalken. Då skulle vi gå och äta, som man har saknat RIKTIG skolmat, hemlagat och vällagat är orden som bäst beskriver maten i Bergkvara skolmatsal. Mattanten visste precis vad jag hette och bjöd mig på mat som den gullefjun hon är. Det är att komma från landet det!
Men sen när blev det TVÅ dörrar längst ner i Solens korridor?
Hittade mammas lite konstiga last i bilen. Clownnäsor kan tydligen "vara bra att ha?"
Jag bakade en alldeles jättefin födelsedagstårta till min egen födelsedag. Hittade på ett eget recept också för alla jag hittade var lite tråkiga... Vanlig sockerkaksbotten, grädde med limesaft och limeskal blandat med krossade jordgubbar emellan och limegrädde över (sen lite choklad och sådär som garnityr) LYCKAT!
2012-04-01
21:33:23
Sture
Hemtentan inlämnad en dag innan deadline? Yep! Sedan hurvida den kommer bli godkänd eller inte är en annan femma, men i de här pissigt tråkiga kurserna vill jag bara ha G och gå vidare. Vi hade en pre-party-firande-av-inlämning-av-hemtenta i onsdags och då var vi på Morfar Ginkos (vem fan döper sin bar till det?) och bara mös.
Har haft finfrämmat under helgen i form av västkustens favoritkalmarit Kattis. Sedan som om det inte räckte så kommer Sabina ner från Oslo och förgyller min helg ännu mer (i avsaknad av frugan som flydde till Kälma)! DEt har med andra ord varit en alldeles kalasbra helg med en liten utgång på Sture som slutade med shotbricka och en utskällning av en söt latinokille som fortfarande bodde hemma hos sin mamma... Ja jisses, vi går inte in på det mer kände jag. Fram tills dess var det i alla fall mys mys mys! Tack alla Torsås/Kalmartjejer som gjorde helgen så lyckad!
Ja eftersom helgen var bra så är alltid söndagen piss. Det är livets gång helt enkelt! Vaknar och mår inte så bra. Som vanligt en söndag. Äter fetingmat, som vanligt en söndag. Ligger i soffan resten av dagen, som vanligt en söndag. Något som numera också är "som vanligt en söndag" är att jag sitter själv i lägenheten och nojar över otäcka ljud (idag i form av ett barnkalas hos grannen) och längtar efter frugans sällskap... Är lite tjurig över att hon har skaffat någon vid sidan av. Just för min egen skull alltså. Egoist som jag är. Samtidigt är han ju typ världsbäst så lite svårt att vara sur också. Fan.
Har haft finfrämmat under helgen i form av västkustens favoritkalmarit Kattis. Sedan som om det inte räckte så kommer Sabina ner från Oslo och förgyller min helg ännu mer (i avsaknad av frugan som flydde till Kälma)! DEt har med andra ord varit en alldeles kalasbra helg med en liten utgång på Sture som slutade med shotbricka och en utskällning av en söt latinokille som fortfarande bodde hemma hos sin mamma... Ja jisses, vi går inte in på det mer kände jag. Fram tills dess var det i alla fall mys mys mys! Tack alla Torsås/Kalmartjejer som gjorde helgen så lyckad!
Ja eftersom helgen var bra så är alltid söndagen piss. Det är livets gång helt enkelt! Vaknar och mår inte så bra. Som vanligt en söndag. Äter fetingmat, som vanligt en söndag. Ligger i soffan resten av dagen, som vanligt en söndag. Något som numera också är "som vanligt en söndag" är att jag sitter själv i lägenheten och nojar över otäcka ljud (idag i form av ett barnkalas hos grannen) och längtar efter frugans sällskap... Är lite tjurig över att hon har skaffat någon vid sidan av. Just för min egen skull alltså. Egoist som jag är. Samtidigt är han ju typ världsbäst så lite svårt att vara sur också. Fan.
2012-03-20
22:30:45
Slagord
Jag vet att detta är precis superpatetiskt och faktiskt ganska tidskrävande. Men jag satt för några dagar sedan och gick igenom hela Linns facebookhistoria, och jag menar alltså HELA hennes facebookhistoria. På begäran har jag tagit ut några highlights från åren som har gått och vår lite, låt oss kalla det speciella, relation. P.S. Mycket av det som nu kommer visas är interna eller semi-interna skämt. Vi blir inte arga om ni inte förstår. Eller Linn kanske blir det. För hon är en bäver. Men jag är en snäll.
Efter det senaste dygnets prövningar vill jag bara säga: JAG ÄLSKAR DIG MIN GROTTVULVA!
2012-03-20
21:08:42
Sorgligt
Tre små apor hoppade i sängen.
En ramla ner och slog sitt lilla huvud.
Mamma ringde doktorn och doktorn svara:
Inga små apor i sängen får vara!
I fredags bjöds det på pannkakskalas á la Sanna! Vi hade nämligen finfrämmat i ettan, detta i dubbel bemärkelse! Först kom frugans man på besök även denna helg och sedan var ingen mindre än lillebrors flickvän i stan för att kolla in lite skolor hon kommer komma in på i höst (positiva tankar!) så då kanske vi får träffas lite mer än vad vi gör nu iaf. Pannkakorna var i vilket fall som helst förstklassiga och alla blev mätta och kocken (jag) fick äntligen pusta ut efter att ha gräddat godsakerna under stor press (eller ja, en millitär som står och skriker "håll käften, titta på mig" kanske inte räknas?)
På lördagen fortsatte kalaset då jag mer eller mindre tvingat Smedsen (och Andy som en trevlig överraskning) att umgås med mig när jag tänkte lämna turturduvorna ifred. Hur det gick för the love birds har jag inte vågat fråga, men som synes på bilden gick det bara utför på mitt håll...
Idag har jag faktiskt varit och hämtat min mor på flygplatsen. Hon skall gå på en blindskriftskurs. Enligt mamma så heter det PUNKTSKRIFT och ingenting annat. Men det är ungefär som att säga till mig att det heter inuiter och inte eskimåer, eller ungsfolie och inte stanniolpapper. Det går inte in helt enkelt. Hur trevligt det än är att mamma skall vara i storstaden ända tills på söndag så bävar jag redan nu hur det kommer bli när resten av släkten kommer upp. Japp ni hörde rätt. Stora delar av Erikssons intar Hufvudstaden på fredag eftermiddag. Om ni vill har jag numret till försvarsmakten så ni kan hitta ert närmsta skyddsrum och billigast burkmat?
En ramla ner och slog sitt lilla huvud.
Mamma ringde doktorn och doktorn svara:
Inga små apor i sängen får vara!
Två små apor...
Det jag vill ha sagt är att den tredje apan som trillade ur sängen inte kom tillbaka igen. David har nämligen övergett skeppet, lämnat ön, fått gå ut ur BB-huset eller vad ni vill kalla det. Vi är superglada för hans skull att han har fått jobb men samtidigt blev det genast lite tomt i lägenheten. Lycka till min lilla goseapa och tack för en trevlig tid i dokusåpan "En etta för tre" <3
I fredags bjöds det på pannkakskalas á la Sanna! Vi hade nämligen finfrämmat i ettan, detta i dubbel bemärkelse! Först kom frugans man på besök även denna helg och sedan var ingen mindre än lillebrors flickvän i stan för att kolla in lite skolor hon kommer komma in på i höst (positiva tankar!) så då kanske vi får träffas lite mer än vad vi gör nu iaf. Pannkakorna var i vilket fall som helst förstklassiga och alla blev mätta och kocken (jag) fick äntligen pusta ut efter att ha gräddat godsakerna under stor press (eller ja, en millitär som står och skriker "håll käften, titta på mig" kanske inte räknas?)
På lördagen fortsatte kalaset då jag mer eller mindre tvingat Smedsen (och Andy som en trevlig överraskning) att umgås med mig när jag tänkte lämna turturduvorna ifred. Hur det gick för the love birds har jag inte vågat fråga, men som synes på bilden gick det bara utför på mitt håll...
Idag har jag faktiskt varit och hämtat min mor på flygplatsen. Hon skall gå på en blindskriftskurs. Enligt mamma så heter det PUNKTSKRIFT och ingenting annat. Men det är ungefär som att säga till mig att det heter inuiter och inte eskimåer, eller ungsfolie och inte stanniolpapper. Det går inte in helt enkelt. Hur trevligt det än är att mamma skall vara i storstaden ända tills på söndag så bävar jag redan nu hur det kommer bli när resten av släkten kommer upp. Japp ni hörde rätt. Stora delar av Erikssons intar Hufvudstaden på fredag eftermiddag. Om ni vill har jag numret till försvarsmakten så ni kan hitta ert närmsta skyddsrum och billigast burkmat?
2012-03-09
23:51:47
Sunt
Vem fan behöver betala 500:- i timmen för en psykolog när det finns wikipedia?
Igår gick det lite långt, även för mig.
Nu slutar vi, okej?
2012-03-04
20:30:58
Svart plast
Jag vet. Jag är en kasse (kass människa på sannoitiska). Detta är inte helt mitt fel dock, min micro hatar nämligen mig. Jag vet inte varför, jag tar hand om den precis som jag ska och tvättar den och allt som hör till. Men ändå så har den för femte gången sedan jag köpte den huggit mig i handen. De svarta små piggarna som går från luckan och in i själva micron är av svart hård plast och är jättevassa. När jag då skall vara lite (enligt mig själv) snabb och smidig så jag slänger igen luckan med den ena handen medan jag tror mig hinna ut med den andra som jag satte in maten med. Det hinner jag inte. Men jag ser inte detta som en anledning att hugga mig i handleden?! Jag har i alla fall fått nog med häcklingar från både, för mig, kända och okända människor och säger en gång för alla; SLUTA BITA MIG MICROJÄVEL!
2012-03-04
16:33:13
Skridskor
Igår var det lite festligheter på Debaser Medis med fina Nina och hennes vänner (saknade Sabina dock). 50-tals tema var det och det rungade om hela medborgarplatsen när rockabillybanden drog igång kalaset! Det blev många goda drinkar och mycket skratt åt alla finingar i snickarbyxor! Nina och Carlis hann med en sväng om på dangolvet också innan han satte igång med sina tatueringshistorier. "Ja du vet att om man är på fest hemma hos Aspen så är det alltid någon som säger, vafan jag tycker jag hör tatueringsmaskinen brumma? Ja då är det bara jag som sitter där och skriker TITTA VAD JAG KAN GÖRA PÅ MIN KROPP!" Efter det fick vi gå hem, nöjda och lagom i gasen :)
Idag mår jag faktiskt förvånanasvärt bra. Har fått mina 8 timmars sömn och ätit en kebabrulle för att driva ur den sista alkoholen ur kroppen. Det firade jag och sambodavid med att ta en runda ut på Långholmen. Fy bubblan vad med folk det var ute och söndagspromenerade! Hela ön (tekniskt sett en holme, med tanke på namnet menar jag?) kryllade av hundar, barnvagnar, gamla tanter och en och annan joggare som var en centimeter från att falla av berget när han trillade på en isfläck? Hallå liksom, vem fan är ute och jobbar på ett 5 cm tjockt islager? Det är ju bara dömt att misslyckats, hoppas han lärde sig en läxa när han föll! Själva var vi smarta ponnysar och gick ut och hoppade lite på isen vid badviken. Det var lite lagom våghalsigt för oss och vi klarade oss utan skador. Sedan gick vi vidare till utkiksplatsen och stod och filosoferade lite om att Stockholms innerstad faktiskt inte är så tokigt som folk tror. Till och med Västerbron är lite charmig en ypperligt fin marsdag!
Idag mår jag faktiskt förvånanasvärt bra. Har fått mina 8 timmars sömn och ätit en kebabrulle för att driva ur den sista alkoholen ur kroppen. Det firade jag och sambodavid med att ta en runda ut på Långholmen. Fy bubblan vad med folk det var ute och söndagspromenerade! Hela ön (tekniskt sett en holme, med tanke på namnet menar jag?) kryllade av hundar, barnvagnar, gamla tanter och en och annan joggare som var en centimeter från att falla av berget när han trillade på en isfläck? Hallå liksom, vem fan är ute och jobbar på ett 5 cm tjockt islager? Det är ju bara dömt att misslyckats, hoppas han lärde sig en läxa när han föll! Själva var vi smarta ponnysar och gick ut och hoppade lite på isen vid badviken. Det var lite lagom våghalsigt för oss och vi klarade oss utan skador. Sedan gick vi vidare till utkiksplatsen och stod och filosoferade lite om att Stockholms innerstad faktiskt inte är så tokigt som folk tror. Till och med Västerbron är lite charmig en ypperligt fin marsdag!
2012-03-02
16:46:09
Seminarie
Jag vet inte om jag har förstått det hela fel, men skall inte ett seminarie på högskolan vara upplagd så att ELEVERNA får diskutera, prata och sköta samtalet medan läraren i princip agerar moderator och slänger in lite flikar då och då? Jag satt mest och drömde mig bort och tänkte på annat på seminariet idag eftersom vår lärare inte verkade bry sig så vidare mycket om vad vi hade att säga ändå. Han måste verkligen älskat ämnet för inte gillade han att prata inför folk egentligen så mycket som han flackade med blicken... Men i alla fall så var vi inte så himla många som pratade och eftersom vi fick väldigt lite utrymme att prata överhuvudtaget så fick man inte ut sådär jättemycket av seminariet idag...
Fråga: Varför heter alla Sven i Göteborg?
Fråga: Varför heter alla Sven i Göteborg?
2012-03-01
18:54:33
Sötlök
Tant Sanna fick världens finaste kort på den lilla gullegrisen Jenson idag! När han fyllde två dagar (ja man kan fira två dagar, med bebisar kan man fira allt) så fick han en superdupersöt grön och vit dress med grodor på av mig, och till det så var det en mössa som gjorde att det lilla goset såg ut som en groda hela han. Men eftersom jag köpte en lite större storlek så har jag inte fått se honom i den, förrän nu. Tyvärr har han inte mössan på sig men ni fattar grejen. Och han är ju übersöt ändå såklart! Tack mamma Lina för att du förgyllde min dag lite! <3
