Braveheart

Efter ett fullfjädrat mentalt sammanbrott så flyttar jag ner till campus fram till helgen. S och V har fått delad vårdnad om mig och får bråka om vem jag ska sova hos. Eller det kanske inte blir så mycket bråk, V skrev nyss "Jag tar med mig dubbla nycklar ut, om jag får bortanapp alltså" så jag antar att hennes lägenhet kommer vara fri för mig att disponera.

Ikväll ska vi dricka drinkar i alla möjliga färger och former sägs det. Efter en påhälsning på systemet har vi nu vodka, tequila, cointreau och lite annat smått och gott att välja på. Känns som att det kommer bli en god "all week streak", eller så går det rent åt helvete och slutar med att jag ligger och lipar i ett hörn någonstans. Only time will tell, men jag går ju i graven med gott sällskap i så fall.

Håll i er nu kära vänner för nu ska ni få höra något som ni aldrig trodde jag skulle säga. Jag har på eget bevåg, alltså helt frivilligt, lärt mig att räkna ekvationer. Jag tar helt på mig ansvaret för eventuella bulor i huvudet ni nu fick när ni, av ren chock, trillade och slog i huvudet på diskbänken, eller badkaret, eller hunden, eller skohornet. Jag vet ju inte vart ni är och läser någonstans liksom. Egentligen har jag väl aldrig riktigt lärt mig skiten från början. Jag fick ju IG på nationella i matte B, men så tyckte min lärare (nte Svinto utan hon den andra) att jag ändå hade varit med och kämpat på lektionerna. Haha jag tror hon blandade ihop mig med någon annan, men jag fick ju mitt G så jag kunde inte direkt klaga.

I alla fall så kom jag väl lite på att man känner sig så jävla dum i huvudet när alla andra kan skitenkla saker som vad X upphöjt till två betyder. Jag visste inte ens det alltså. Pinsamt. På högskoleprovet förra hösten hade jag typ 12 rätt av 80 frågor på mattdelen. Tio av dem var på statistikdelen. Så pass borta var jag. Ingen kul känsla så för ett tag sedan gjorde jag en deal med J om att han skulle hjälpa mig med X och Y skiten (som jag fick veta hette ekvationer). Igår var det alltså dags att collecta. På en timme satt vi och räknade med X, Y, Z och halva alfabetet på det. Inte för att jag kan stoltsera med att kunna det där med derivata och muppiga tredimensionella saker eller imaginära tal. Men nu kan jag i alla fall känna mig lite mindre dum i huvudet!

Jag har nu fler "diagnoser" än någonsin, men ändå mår bättre än på länge. Jävligt konstigt det där att det ska gå hand i hand? Men det gör det i alla fall. Kanske för att jag nu faktiskt har koll på varför jag har ont (i de flesta fall). Däremot så säger de att de inte kan göra något åt att jag får blåmärken lättare än en hare skuttar? DÅLIGT! De kan liksom byta hjärta på folk utan vidare (okej kanske inte utan vidare, men ganska lätt?) men inte få mina blodådror att bli lite starkare? Vem är det man ska klaga hos med sånt här? Annars gör jag som vanligt och ringer SVT tänkte jag, brukar inte funka, men det är väldigt trevliga telefonister i växeln?

Förresten så har vi en "sån där" situation igen. Det här med att bo själv fungerar inte riktigt för mig alltså. Nu skulle jag kolla på TV häromdagen och då muppade min boxer loss. Självständig som jag (inte) är så tänkte jag okej, men då installerar jag om skiten och gör en ny kanalsökning. Bra. Kommer för det första inte ihåg installationskoden så jag testar ett tiotal kombinationer innan jag börjar komma in i fuck it-stadiet. Då minns jag att jag valde den idiotsäkra koden 1234 för att jag skulle komma ihåg den till nästa gång... Slår in koden och startar kanalsökningen. Resultatet blir att istället för att från början bara saknat SVT 1 och 2 så saknar jag nu ALLA kanaler. Amen vad faaan? Gör om en gång till. Noll. Börjar bli arg och slänger iväg ett SMS till M. Han hånskrattar och säger att jag ska dra ur sladden och sätta i en DVD-film istället. Vad har jag honom till nu igen?

I alla fall så drar jag ut varenda sladd jag tror kan vara kopplad, seriekopplad eller felkopplad till boxern och sätter sedan tillbaka dem där jag tror de ska vara. Kör 1234 grejen igen och får nu ett nytt resultat! Synd bara att det inte var bättre än det förra. Nu hittar boxern de trevliga kanalerna, 10, Comedy central och Eurosport. Tre kanaler som inte ingår i mitt utbud så jag inte kan se dem ändå. Tack så jävla mycket.

Ni kanske undrar hur det slutade? Tyvärr kan jag inte ge er något besked om detta då helvetet inte är slut ännu. Funderar på den gamla metoden "slå på skiten tills det funkar". Det brukade ju alltid hjälpa på gamla VCR-spelare?

Såna här samtal utspelar sig endast någon gång mellan klockan 02:00 och 06:00.
- Men du kan ju inte bara sluta och bli arbetslös?
- Jo det kan jag visst, har väl erbjudanden på andra håll?
- Men hur ska du försörja mig då?
- Försörja dig? Jag tänker gifta mig rikt! Men okej nu har Madde (Prinsessan Madeleine) gått och förlovat sig...
- Ja?
- Ja det innebär ju att jag måste skynda mig som fan innan hon går och gifter sig?!
- Joo det är ju sant. Men jag då? Kan du ha mig vid sidan om då?
- Ja det måste ju gå. Jag vet, vi skaffar en unge!
- Jaha! Eller va?
- Jo men då har ju du och jag ett band kvar till varandra som inte går att bryta. Så det innebär att du också blir indirekt ingift i släkten Bernadotte?
- Jaha ja det är sant. Vad ska ungen heta då? Vad heter du i andranamn till exempel?
- Lars...
- Jaha, det kanske var lite för vanligt för att få vara med i kungafamiljen? Vad heter din pappa i andranamn då?
- Ja det är sant. Bertil är kanske bättre då?
- JA! Och min pappa heter Bernt. Bernt-Bertil, dubbelnamn verkar ju vara poppis menar jag?
- Bertil-Bernt är ju ännu mer unikt då, och fulare.
- Men måste det vara en kille då?
- Ja!
- Ja just det, tänkte inte på det...

Jag har inte varit full i så många timmar i sträck sedan vi var på Cypern med tjejerna 2008, och det räknas ju inte eftersom man var utomlands. Så denna helgen blev ju spännande med en 29-timmarsfylla kan vi väl säga.
Det började redan på dagen. Jag och mina nya vapendragare från klassen skulle ses och gå igenom frågorna till kapitel 3. Så jävla duktiga som ska ses en fredagseftermiddag. Jajemen. Eller nej just det, det blev inte riktigt så nä... Vi sätter oss i biblan klockan ett. En timme och otaliga FB-uppdateringar senare har vi inte gått igenom en enda fråga.
-Varför låter du som en katt?
- Kan du gå och köpa kaffe?
- S har inga kompisar!
- Get the coffee AWAY from the retard!
- Vem är det som har koncentrationssvårigheter här egentligen, du eller jag?
Någonstans här började vi, som brukligt en fredag, prata om alkohol. Vid något svagt tillfälle hade jag nämligen sagt att jag skulle komma till S och dricka vin under kvällen? Jag har ett ytterst svagt minne av detta, men om jag var påverkad vid sagda tillfälle så gills det inte. Det vet alla. Men det kunde jag ju inte i alla fall, jag hade ju lovat att bjuda J på en bit mat som jag varit skyldig honom ett tag. Som en liten elefant på speed så gled jag osmidigt som fan ur den ena situationen genom att bara säga nej. Vin med tjejerna kan man väl dricka när som helst? I alla fall så gick det väl en timme till utan att något skolarbete som helst blev gjort, och på denna timme så lyckas på något sätt S få mig intresserad av det där jävla vinet i alla fall. Men hur skulle jag göra för att kunna kombinera detta med fiskfan jag skulle bjuda J på? Jo men för sjutton, jag har ju vin hemma och det passar ju till fisk? Ville J dricka vin? Jajemensan, han var inte så jävla knusslig när det gällde fjortisvin visade det sig. Mina båda, och nästan enda, intressen; mat och vin var därmed kombinerade och klara en fredag. Kalas!

J kommer runt sjusnåret och då har jag redan hunnit dricka ett glas matlagningsvin. Alltså inte matlagningsvin som heter matlagningsvin, utan det vinet man dricker under tiden man lagar mat. Det ska nog få en plats i den sannoitiska ordboken när den kommer ut kände jag nu. Mat äts och hipp som happ åker biben fram på bordet. NEJ! Ni vet mina små barn att en bib är som en blandning mellan cash och kattgräs ungefär. Om man ser dem gör man av med dem och kan inte riktigt slita sig hur gärna man än skulle vilja. Det är en till sån där fysisk lag tror jag, Men jahaaaaa biben är sluuuut?! Vill vi inte ha lite mer vin då sähär klockan tre på natten? Åhåååå kolla häääär, lite rosé längst in i kylskåpet, jo man tackar! Klockan hinner bli fem innan vinet är slut, J's cykel har blivit snodd och vi däckar.

DET ÄR VARMT! Jag håller på att svettas röven av mig i min lilla lägenhet, kan någon släppa in lite luft kanske? Vadå när kommer tåget? Vilket jävla tåg? Ja visst ja, jag får ju besök av E och M idag, vad fan är klockan?! Tio? Pust... Kan somna om lite till.
*PLING* ett SMS;
- Hej hej, nu sitter vi på tåget. Är framme klockan 12:02! :)
Nämen jaha då kanske man ska gå upp då? Vad fan har hänt här då? Disk överallt, två tomma vinglas, en bag in box med bagen utanför boxen och en tetra rosé på köksbordet. Skulle jag hunnit städa innan de kommer kanske? Ja det ska nog gå, jag känner mig inte bakfull, vad skönt, fast lite konstigt ändå? Går på toaletten och ser mig själv i spegeln. Då går det upp ett ljus. Jag är inte bakfull av en enkel anledning. Jag är fortfarande full. Tar där och då det enda beslut jag kunde ta. Dags för en återställare. På det sättet hinner jag aldrig bli bakfull utan bara fortsätter fyllan tills ikväll när jag ändå ska gå på det igen. Sagt och gjort knäpper jag en cider till frukost, inte så gott som det låter, och då låter det inte gott. Går ner till stationen då jag inte var sådär supersugen på att sitta i en buss, och möter mina fina vänner.

Jag tycker ändå att de timmarna jag inte drack på gick ganska bra så jag började bli lite stursken, tills jag kom på att det bara var två timmar sedan jag faktiskt drack en cider till frulle... Varför går tiden så sakta ibland och så snabbt andra gånger? Efter en färdig paj till lunch och tillhörande alkoholhaltiga drycker så är vi snart redo för mitt livs första sittning. Oktoberfest! Blir serverade en häxblandning ur spann på en förfest som inte kan liknas vid annat än hemtrevlig? Man hade ju i alla fall trevligt sällskap. Detta kan inte sägas för själva sittningen. En ung kille sätter sig nämligen och spyr mitt emot mig klockan halv åtta. Det är matrester överallt. Över honom, över golvet, på bordet. Jajemen vad gott det ska bli med mat nu?! Uuuurk! Kvällen flöt väl på ganska bra efter det ändå, fyllan satt i stabilt och jag började tycka att mitt drag med frukostcidern var ganska smart. När vi sedan drog till mellanfesten så började jag bli lite seg. Dryga människor och lite annat smått och gott gjorde mig på småkasst humör så jag går ut en stund. Efter ett tag kommer E ut;
"Eeeehhh han amerikanaren sitter där du satt förut och spyr..." VART FAN ÄR MIN JACKA?!
"Han sitter på den..."
Men nej nu får det vara nog, två personer på samma kväll som spyr där jag sitter. Nu var mitt tålamod slut och efter en stund fick jag med mig mina gäster hem. De var lika trötta som jag som tur väl var, och efter E hade satt på ett tiotal bilar bakifrån på hemvägen och försökt kissa på polisskolan så kom vi in i min lägenhet, käkade chips och kollade på musikal. En bra kväll faktiskt, tro det eller ej.

Söndagen bjöd på mysfrukost och ett varmt välkomnande till baksmällan från helvetet. Det tydde ju på att jag inte var full längre.

Ja faktiskt så var det faktiskt en skandalöst bra förfest igår. 90-talstema så kläderna gick i grunge, bad taste och miss-matchstil samtidigt som hårgelén dröp ur mittbenornas hårtoppar! Under kvällen varvades Dr. Bombay med Spice Girls och såklart Eagle Eye Cherry med popcorn och en dansande katt i webbkameran?

Det är väl föga förvånande att det regnade i Sveriges näst regntätaste stad (ja jag vet att man inte säger regntätaste men det var det vi kallade det igår). Men denna gång höll vi ut i kön in till the notorious Stallarna så runt halv ett var vi inne i vad som bara kan beskrivas som en hormonbefläckad köttmarknad. Men efter att J fuckat upp och tagit med sig fel studentkort och fått vända hemåt i en skamsen walk of shame-the day before så hade man i alla fall ett problem mindre att bry sig om. Det dansades sedan så 90-talskläderna klamrade fast på kroppen likt Anna Anka i medievärlden. Efter en skum bussresa halvvägs hem, och en cykel som faktiskt stod kvar där jag lämnade den så lade jag huvudet på kudden runt tresnåret.

Fan vad skönt med sovmorgon då tänker ni. Nej upp med tuppjäveln bara. Hade klockan ställd på klockan 09:00 för att göra klart den där VG-uppgiften som hemsökt mig mer än Katla i Bröderna Lejonhjärta. Efter att ha tragglat Australienska, Indiska och ungefär femton andra Engelska dialekter så är visst pojkarna redo att åka hemåt det ljuvliga Torsås (OBS! Ironi).

Efter att J ännu en gång gjort mig obeskrivligt besviken med sin dåliga karaktär så leds samtalet i bilen in på könsbyte, Opeth och killarnas stundande tequilafest. "Vem kör hem imorgon då?" Ja det självklara valet föll ju på den stackars flickan som fastnat i en bil nersmetad med det obevekliga patriarkatets förtryck, jag alltså. Så det blir en nykter kväll för fröken Eriksson när hon styr kosan in mot Kalmar för att fira den fina Mia som åter är ifatt nämnda fröken åldersmässigt.

En god kvinna reder sig själv. Synd bara att jag inte är någon god kvinna, och att jag inte reder mig själv. Ni kommer ihåg det där om att min kökslucka inte kom på plats i mitt kök på en sisådär 9 månader för jag inte kunde fixa gångjärnen? Fick tillslut hyra in frugans pojkvän som åkte till IKEA och fixade nya gångisar (bara det att jag kallar det gångisar bevisar ju mina händighetskunskaper...). Sedan tog det ju i och för sig någon månad till efter det innan jag fick upp själva luckan på de nya gångisarna. Eller jag och jag. Marina kom och hjälpte mig för jag kunde inte hur jag än gjorde lista ut hur fan det fungerade...
Ja nu har jag än en gång bevisat att jag kanske skulle kunna bli anmäld till världens sämsta hemmafixare. En liten dörr som leder ut till vinden i min lägenhet har (tack vare mitt tvärdrag) en tendens att öppna sig hela tiden. Eftersom jag inte är sådär överförtjust i att ha sällskap i sängen av en råtta eller två (även om vissa sällskap med likheter av gnagare har infunnit sig. We all make misstakes) så bestämde jag mig idag för att göra något mer permanent än att ha en stol stående mot dörren. Vad kan man göra för att hindra en dörr från att gå upp tänkte jag? Hmm... Vad har jag hemma? Lim? Njaa, kanske inte SÅ permanent, om man skulle behöva öppna någon gång skulle det ju kunna vara bra att ha den möjligheten utan att behöva använda såg? Vad har jag mer? Eltejp? JAAA! Efter att tidigare ha lagat kökslådor, mopeder, plånböcker och stolar med silvertejp så borde ju en liten dörr kunna hållas stängd med eltejp?? Sagt och gjort. Här är resultatet, ganska stolt nu ändå?

Började i en ny kör igår. verkar helflummigt, men ganska trevligt ändå på något sätt. En kille som spelar piano så fingrarna glödde och en annan snubbe som höll i sången. Ingen av dem hade någon erfarenhet från körsång innan, men det gjorde ingenting för det hade en gammal tant som satt på förstaraden. Hon donderade så jag trodde hon var direkt släkt med någon läskig diktator i tredje världen. Hon visste minsann vilka övningar man skulle göra, hur snabbt man skulle gå igenom låtarna och hur ofta man skulle ha godispaus (ja vi hade godispauser). Tillslut var det en stackare lite längre bak i klungan som sa: "Alltså kan vi slå ner på tempot lite? Jag kan inte läsa noter och om vi ska gå såhär snabbt fram så tror inte jag att jag kan vara med..." Hon fick lite spontanapplåder och sen fick kärringen längst fram hålla käften resten av övningen.

Lite senare så kom Sofi och Sofia hit. Ja vi heter Sanna, Sofi och Sofia, fråga vår klass vad de tyckte om det när vi hade namnleken och vi tre satt bredvid varandra... Vi drack lite vin (eller flädersaft för vissa) och snackade skit. Mest om Sofi. Eller inte om Sofi egentligen, men om en "bekant" till henne. Stackars pojk. Om han bara hade hört hur det eskalerade under kvällskvisten. Men det man inte vet har man inte ont av som man säger!
Roade oss vidare med detta (tryck på ljudknappen); http://translate.google.se/#tl/sv/Tagalog
Sen var kvällen liksom slut för det blev inte så mycket bättre?

Mormor och morfar firade 50 år som gifta (avsett vilket år i ordningen som tidigare angetts) igår och hade bjudit med hela familjen på hotellövernattning, middagsbjudning och ishockey. För andra gången i mitt korta liv satt jag på en ishockeyarena. Det var kallt, högljutt och faktiskt ganska roligt. Men vem fan har valt Växjös färgkombo? Orange och blått?! Men snälla nån, INGEN passar i orange och blått kombinerat. Ingen. Inte ens Johnny Depp. Eller jo det skulle vara han i så fall. Men i alla fall så var det ett jävla tryck på Vida Arena, och tydligen var det vi i publiken som gjorde så Lakers förlorade? På löpsedlarna nere på stan i morse stod det nämligen: "Publiktrycket blev för mycket för Lakers som förlorade". Men vad faan? Jag trodde att det var det man ville, att ha publikens stöd och uppmuntran? Nästa gång ska vi hålla käften. Något som jag aldrig tidigare sett live (av de många [två] gånger jag har varit på ishockey...) var hur det såg ut när någon fick en puck i ansiktet. Det var ingen trevlig syn. SMACK sa det och så låg den stackars indianen på isen med blod och säkert jävligt mycket smärta i ansiktet. Kom då osökt att tänka på Börje Salming. Var inte han med i något program för många år sedan där de gick igenom hela hans kropp, vart han hade sytt och hur många stygn som krävdes? Runt 700 har jag för mig. Det är ju för fan lika många som hela befolkningen i Bergkvara sammanlagt har sytt. Så sluta lipa för fan och kom med i spelet!

Ja då blev det en "sån där" fredag. En kväll fylld av den bittra aromen av självömkan med en eftersmak av plågsam respektlöshet mot jaget. Och jag som inte brukar bli höstdeprimerad? Jag är i uppror mot mig själv just nu och jag skyller det på att:
1. Jag har slutat röka. Trodde inte jag skulle bli såhär grinig faktiskt, men vetskapen av att jag varken kan eller får ta en cigarett hemsöker mig fan...
2. Jag har slutat träna. Jag har så jävla ont i vaderna, ryggen och nacken så jag skulle kunna göra en "saw" och såga av dem med en jätterostig såg. Har ingen såg dock så får lägga det till framtiden. Det ska tydligen vara bra att ha projekt när man är lite deprimerad?
Sådär, slut på klagomål! Aaaahhh, känner mig redan lite bättre. Har anmält mig till en kör här i min nya hemstad (som inte direkt har visat sig från sin bästa sida hitils, ger den nu en ny chans. Upp till bevis!) och ska på akupunktur nästa vecka för att få lite ny energi. Höstdeppen, you're on!!

Fråga 1. Jag måste väl inte börja vara språkpolis åt mig själv nu när jag ska gå en sån här linje? Sannoitiska har ingen ordbok. Ännu...
Fråga 2. Är inte Växjö en sån där stad som egentligen är ganska tråkig men som lite lever på sitt campus för studenterna?
Stora frågor från en liten tjej. Nu kommer jag på fler frågor, men jag tror jag håller dem för mig själv. Mest för att jag inte orkar tänka på frågor just nu faktiskt. Nu känner jag (fick förklarat för mig av en vän att det är lite stockholmskt att "känna" hela tiden istället för att tycka saker) att jag kan pusta ut och slippa oroa mig för vad som händer i höst. Bara en grej kvar. Boende. Det skiter jag i just nu. Får bli lite pendlingsavstånd ett tag och sen får väl nån stackars jävel i Växjö förbarma sig över mig någon enstaka gång om det skulle vara så. Nu kör vi!

Lucy Spraggan. Det kommer nog bli ett namn jag kommer att hålla lite småkoll på. Det är kanske inte så att hon är en världsartist av rang, men tjejen är riktigt jävla rolig! Eftersom min nördgrej är att jag följer serier. Väldigt många serier. Typ allt som går på TV i det stora landet i väst och lite annat till råga på det. Så blev jag lite extra glad när jag klickade upp det senaste avsnittet av X-Factor UK och Lucy stod där med sin gitarr och lite småbutchiga attityd. Tjejen har fan humor! Jag kan villigt erkänna att jag kände igen mig i det mesta hon sjöng om. Det gjorde säkert ni också (vissa mer än andra). Nu kan det ju också vara så att jag sprider mina fyllehistorier vitt och brett över landets (och ibland över landsgränserna...) befolkning och både de som vill och inte vill läsa eller höra om det får göra det ändå. Men det bjuder jag fan på. Vi har väl alla varit unga och dumma? Vissa är kvar där än, vissa har gått vidare och vissa har precis påbörjat vad jag fortfarande tycker är världens roligaste fas. För ärligt, hur många fyllehistorier blir det sen när man sitter med Volvo, villa, vovve? Nej just det. Så fan, passa på att ge skräckexempel, praktexempel, konstiga exempel och alla andra exempel som finns på grejer som finns att utföra under alkoholhaltiga dryckers påverkan! För sen när man är ute i den fasen så är ju minnena och det som finns nerplitat i typ en sån här blogg en av få chanser man har att uppleva de där grejerna igen. Så jag ville bara säga att
1. Jag är nog fortfarande kvar i fyllehistoriefasen
2. Jag skäms inte för det ^^
3. Att ni skall ta en titt på Lucy http://www.youtube.com/watch?v=6i3qeErUaFo&feature=g-all-u
4. Och att ni mer än gärna får dela med er av era historier, för om inte annat så är det jävligt kul att höra när andra gör bort sig!

Sista natten i Bergkvara för den här sommaren, skulle packa och hittar en gammal dagbok från 2005. Humöret vände tvärt i den åldern? På den ena sidan står det "Jag älskar ****, jag vill alltid att det ska vara vi" på äkta fjortismanér. Men sedan på nästa sida står det "Nu är det slut och det känns så jävla skönt". Å andra sidan så har jag ju upptäckt att det var enda gången i mitt lilla 23-åriga liv som jag faktiskt var riktigt kär? 2005 var alltså det år som jag ska ha som förebild för mitt (förhoppningsvis) kommande kärleksliv? Vad faen, så kan det väl ändå inte vara? Jojomensan, precis så är det. Fan vad kul?! Ska man ha varit kär efter sin "första kärlek" eller blilr det liksom inte bättre än så? I såna fall tycker jag inte att det är kul längre. Då vill jag hellre hoppa över den där första tonårskärleken och spara mig tills typ nu när jag kanske ändå börjar bli lite ordentlig (allt är relativt) och kan bli kär utan att det skulle vara så himla hemskt att vara kär i samma person resten av livet. Jag som längtade lite efter att bli kär igen, får man ingen andra chans?