Braveheart

Jag tror min inte så tama, fast ändå lite tama igelkott Ambjörn har drunknat. Jag har inte sett honom sedan i fredags så jag börjar bli lite orolig? Någon som vet hur många sjukdomar man får om man gör mun mot mun metoden på en igelkott?

En helg i Götet kan vara många saker, min var helt fantastisk. Resan inleds med att tiny brother hämtar upp mig på jobbet vid lunchtid. Vädreti i Kalmar är då, ja vad ska vi kalla det, inte bra? Spöregn och 15 grader KALLT. På lite västligare breddgrader, närmare bestämt Borås, slog det helt om och fredagskvällen på västkusten bjöd på fin fint väder, och det var inte allt. Efter att en superb kartläsare (jag) hittat till Kattis med endast en mycket lite detour i ett bostadsområde vid Liseberg, så mötte vi upp Kattis, Anna och Johanna i Johannebergs hoods. Det blev en kvick dusch för att spola bort resdammet och sedan en liten bussfärd till Ullevi (ny-gamla eller gammal-nya förtäljer inte historien, speciellet eftersom Johanna efter 3 år som boende i staden inte visste vart Ullevi låg till att börja med) Förbanden till kvällens huvudattraktion var inga mindre än Good Charlotte och Takida. Dock har jag lite svårt för de sistnämnda eftersom jag tycker att alla låtar låter likadant (läs: skit). I alla fall så startar showen vid halv tio-snåret genom att Pink herself kommer nerflygande ur en stor låda högt över Ullevis gräsmatta. 30 000 personer håller andan och klappar frenetiskt sina händer när hon efter en färgsprakande flygtur äntligen landar på scenen iförd en minimalisk klänning i svart. Konserten bara flyger förbi, men bäst måste jag ändå säga var extranumret när hon flyger runt över publiken i en lilaglittrande kroppsstrumpa och sjunger samtidigt som hon styr med vana över sin mackapär hon hänger i. Man får tacka för showen miss Alecia Moore. Kvällen skulle avslutats på Park Lane men i denna underbara stad finns det ett så vackert ord som: SOMMARSTÄNGT. Detta ord hade ägarna tagit fasta på, troligtvis (och förhoppningsvis) omedvetna om inkomstförlusten som kommer följa i och med att Götet är en sommarstad. Gänget går vidare med goda förhoppningar om en fortsättning av kvällen på den lokala kvarterskrogen istället. Som något slagna hjältar trampar vi oss till Johanneberg för att där mötas ev ett annat konstigt ord: STÄNGT. Det var bara att ta våra tappra själar och lägga oss med en påse chips i näven och Jason Mraz på Spotify och tungt falla in i dvalan.

... ha följt med mamma till City Gross. Jag har precis varit med om handlingen från helvetet. Jag tyckte väl att det gick lite för bra när vi var inne i butiken. Det skulle ju straffa sig visade det sig. Det första som händer är att mamma börjar packa upp grejer på bandet när vi kommer till kassan, efter några sekunder kommer hon på att hon har satt streckkoderna på "fel håll" och SLÄNGER sig på bandet för att rätta till dom, expediten undrar vad fan hon håller på med och mitt i alltihopa står jag som ett jävla UFO och skäms fötterna av mig. Men mamma blir som en kyckling som precis blivit hashuggen och ska ändra om precis ALLT som ligger på bandet innan hon kan fortsätta lägga upp grejer. Sen är väl den pärsen är över så händer nästa grej. När mamma skall sätta tillbaka korgen bland de andra korgarna välter hon ALLA korgar så de trillar över halva City Gross. Ni som känner min mamma vet hur hon blir när någonting sådant händer. Hon får panik och skriker ord som "Nejmen oj", "Jösses" och "Nämeh nämeh" medan korgar flyger till höger och vänster. Här kan man ju tycka att min tripp till helvetet skulle slutat, men icke. Förnedringen fortsätter. När väl alla korgar är där de ska vara så skall mamma betala. Hon drar kortet, och får hela maskinen att falla sönder. Jag vet inte hur hon gör det eller varför någon ville straffa just henne, men jag packar i alla fall ner grejerna snabbt som fan och försvinner ut ur affären innan mamma "råkar" sätta på brandlarmet eller något. Då vet jag inte om jag hade överlevt.

Ibland så gillar jag inte mig själv särskilt mycket. Som typ nu. Fattar inte varför jag sparar på en massa papper och skit som jag aldrig kommer behöva? Och jag som är BÄST på att rensa ut saker och slänga skit. Tydligen så är papper min enda svaghet ( ;) ) Men nu när jag väl satte mig ner och började rensa hittade jag en ganska kul  konversation som jag och Em hade under en väldigt "rolig" naturkunskapslektion på gymnasiet:

DC och jag har filosoferat fram att om jag någonsin skaffar katt så ska den heta SATAN!, det måste vara med stora bokstäver och med ett utropstecken. Fatta kul när man ska skrika på den och bara "SATAN!" eller det kanske inte var så kul. Eller jo det var det, fan nu måste jag ju nästan skaffa katt bara för att...

En kvinnas VECKA PÅ GYM

"Kära dagbok.
Till min födelsedag i år köpte jag en veckas personlig träning på det
lokala gymet. Även om jag fortfarande är i fin form sedan jag blev korad
till skolans främsta gymnast på gymnasiet för 43 år sedan bestämde
jag att det vore en bra idé göra ett försök.

Jag ringde till gymet och bokade upp mig med en personlig tränare som
heter Christo, som identifierade sig som en 26-årig aerobicsinstruktör
och modell för idrotts- och badkläder.

Mina vänner verkade nöjda med min entusiasm att komma igång! Klubben
uppmuntrade mig att föra dagbok för att kartlägga mina framsteg.
________________________________
Måndag:
Inledde min dag klockan 6:00. Svårt att komma ur sängen, men tyckte det
var väl värt det när jag kom till gymet och fann Christo väntandes på
mig. Han är något av en grekisk gud - med blont hår, underbara ögon
och ett bländande vitt leende. Woohoo!

Christo gav mig en rundtur och visade mig maskinerna... Jag njöt av att
titta på det skickliga sätt på vilket han instruerade sin aerobicsklass
efter min träning idag. Mycket inspirerande!

Christo var uppmuntrande när jag gjorde mina sit-ups, men min mage
värkte redan från att ha gått och hållit in den hela tiden han var i
närheten.

Detta kommer att bli en fantastisk vecka!
________________________________
Tisdag:
Jag drack en hel kanna kaffe, men jag tog mig tillslut ut genom dörren.
Christo fick mig att ligga på rygg och pressa upp en tung skivstång i
luften och sen satte han vikter på den! Mina ben var lite vingliga på
löpbandet, men jag klarade de två kilometrarna. Hans belönande leende
gjorde att det var värt all möda. Jag mår toppen! Det är ett helt nytt
liv för mig.
_______________________________
Onsdag:
Det enda sättet jag kan borsta mina tänder på är genom att lägga
tandborsten på handfatet och flytta min mun fram och tillbaka över den.
Jag tror jag har ett bråck i båda bröstmusklerna. Bilkörningen är OK
så länge jag inte försöker styra eller stoppa.

Christo var otålig med mig och insisterade på att mina skrik störde
andra gymmedlemmar. Hans röst är lite för KÄCK så tidigt på morgonen
och när han skäller blir det ett nasalt gnällande som är mycket
irriterande.
Det gjorde ont i bröstet när jag klev på löpbandet, så Christo satte
mig på trappmaskinen. Varför i helvete skulle någon uppfinna en maskin
som simulerar en aktivitet så gammalmodig som hissar? Christo sa att det
skulle hjälpa mig komma i form och njuta av livet. Han sa något annat
skit också.
_______________________________
Torsdag:
Rövhålet väntade på mig med sina vampyrliknande tänder som
exponerades då hans tunna läppar drogs tillbaka i ett hajleende. Jag
kunde inte undgå att bli en halvtimme försenad - det tog så lång tid
att knyta mina skor.
Han tog med mig för att träna med hantlar. När han inte såg det,
sprang jag och gömde mig på toaletten. Han skickade nån spinkig
kärring för att leda reda på mig.
Då, som straff, satte han mig på roddmaskinen - som jag sänkte.
_________________________________
Fredag:
Jag hatar den där jäveln Christo mer än någon människa någonsin har
hatat någon annan människa i världshistorien!!! Dumma, spinkiga,
anorektiska lilla skitaerobicsinstruktör! Om det fanns nån del av min
kropp jag kunde röra sig utan outhärdlig smärta skulle jag slå honom
med den.
Christo ville att jag skulle jobba med mina triceps. Jag har inga triceps!
Och om du inte vill få bucklor i golvet, ge mig för fan inte en
skivstång eller något som väger mer än en smörgås!
Löpbandet kastade av mig och jag landade på nån slags kost- och
hälsoinstruktör. Varför kunde det inte ha varit någon mjukare, såsom
dramaläraren eller körledaren?
________________________________
Lördag:
Satan lämnade ett meddelande på min telefonsvarare och undrade med sin
retsamma, gälla röst varför jag inte dök upp idag. Bara ljudet av hans
röst fick mig att vilja slå sönder maskinen med min almanacka, men jag
saknade styrkan att ens använda fjärrkontrollen och tvingades ligga elva
timmar i sträck och se Väderkanalen...
________________________________
Söndag:
Jag har bett kyrkans taxi att hämta mig för gudstjänsten idag så jag
kan gå och tacka Gud att denna vecka är över. Jag hoppas också att min
man kommer att välja en rolig present till mig nästa år - som en
rotfyllning eller en livmoderoperation. Jag säger fortfarande att om Gud
hade velat att jag skulle böja mig, hade han spridit ut diamanter över
hela golvet!

Tänkte på det att alla meteorologer har gått och sagt att det ska bli en sjuhelvetes sommar, och titta vad fan vi får? Var det denna veckan som vi hade 10 grader, blåst och regn? Det är ju för fan inte midsommar nästa vecka, det är all helgona som det ser ut på vädret. Undrar vad man ska ha på sig på midsommar/all helgona? Det är ett tufft val mellan pumpadräkten och den gamla studentblåsan. Skitsnack är vad de där jävlarna håller på med! Fattar väl att de inte kan vara lätt och sitta och räkna moln hela dagarna med polarna och dricka kallnat kaffe i SOMMARVÄRMEN! Men lura inte oss svenssons med ert shit då så man får upp förhoppningarna. Sur är vad jag blir.

En lördagsnatt på Södra vägen kan verkligen låta på alla sätt och vis. I lördags lät den såhär: FÖR VI HAR TAGIT STUNDENTEN, FÖR VI HAR TAGIT STUDENTEN, FÖR VI HAR TAGIT STUDEEEEEENTEEEEEN. OCH DET ÄR TVÅ ÅR SEN...  Det var egentligen inte så uppiggande eftersom alla började känna sig gamla som satan. Och inte blev det bättre av att E fick köpa ut cig åt några 14 åringar och en annan fick ta emot käftsmällar som "jaha, är du inte lite för gammal för att vara här. Alltså egentligen?" På onsdag är det lillebrors tur att springa ut från skolan, bli full som en kastrull och hoppa in i vuxenlivet. Välkommen säger jag, det är ganska mysigt i vuxenvärlden också. Här får man dricka vin på en tisdag utan att oroa sig över matteprovet dagen efter till exempel. Sen suger det mest. Men just det där med vinet är ganska mysigt. Och päron, päron är gott.

Min lillebror har istället för husdjur skaffat tre solrosfrön som han noggrant planterat i tre små svarta krukor. När han planterade dom så stod han en stund och kollade på påsen som jorden legat i och frågar "Sanna, vad är jord gjort av?" Han hävdar att det enda de här solrosorna behöver är kärlek. Därför kommer han nu in i mitt tillfälliga boende varje kväll och skriker argt på mig "FAN DU GER DOM JU INGEN KÄRLEK SÅ NU KOMMER DOM DÖ". Jag vet inte riktigt hur jag ställer mig i denna fråga så jag, kanske naivt, trodde att de som behövdes var vatten, sol och koldioxid? Eller kanske jag som missade den lektionen på naturkunskapen när vi varit på sjösjukan en gammel tisdag? I alla fall får inte solrosorna längre bo hos mig för idag ansökte visst tiny brother om ensam vårdnad i sitt fönster... Ibland vet inte jag om jag ska skratta eller gråta över honom?

Jag har ett problem. Jag gillar egentligen inte det här med Facebook. Får mig att tänka på "loggen" på Lunarstorm, kommer ni ihåg den? Jävla tragiskt det där med Lunarstorm förresten, fan precis innan man slutade använda det där så fanns det ju bara pedofiler och våldtäktsmän som letade efter, och hittade, lämpliga offer i åldrar waaaay below the appropriate age. I alla fall så gillar jag inte den här idén att man ska lägga ut sitt liv till allmän beskådan på internet egentligen, eller "Idag har jag varit i skolan, det var kul". I don´t want to know liksom. Det är typ som att skriva "är på jobbet" som status på FB. Otroligt störande och vem fan bryr sig? Det förstår väl normala människor att folk i vanliga fall är på jobbet under arbetstid? Jag ska inte säga att jag har så jävla roliga statusuppdateringar jag heller, just nu har jag lagt ut en sån där"jag vet att ingen bryr sig och just därför kommer jag skriva den IN YOUR FACE" uppdatering. Jag är fan alldeles för ironisk för FB egentligen. Finns det inget community för oss som har ironi som andraspråk? Där alla FATTAR att det är ironi och bara driver med tråkjävlar som vissa på FB. Där man inte behöver sköta hela sitt liv genom "nya händelser" och där folk inte bara kommunicerar genom Chatt, Wall eller nämner " ja jag vet, jag såg det på Facebook" varje gång man träffas IRL. Fuck a duck, jag är ju ett jävla rovdjur på jakt när FB ploppar ett mejl i inboxen som nämner "X har taggat dig i en post". VA? VEM? VARFÖR? VAD HAR X SKRIVIT? och kanske allra viktigast, vem och hur många har kommenterat. För alla ni FB människor vet ju att all, all, ALL status egentligen ligger i hur många som kommenterat dina poster, eller poster du är med i. Om ingen kommenterar=FAIL! Man I hate Facebook. Men I'm hooked och vet i fan hur ett liv utan FB hade sett ut. Hur skulle jag veta vem som gjort slut med vem, eller vem som gjort vad under helgen?

Sista natten i lägenheten på Helsingforsgatan är avklarad. En hyfsad lugn natt med mamma och jag liggande på liggunderlag i rummet och pappa liggandes på en luftmadrass i korridoren... På så sätt minskade snarkningarnas uppiggande effekt på oss i rummet. Jag köpte också något jäkla medel till farsan igår som han ska svälja innan han somnar så de där timmerstockarna ska dras lite tystare, det funkade nog banne mig! Lycka lycka!

Har fortfarande vattenblåsor från i lördags. Tänkte vara smart och ta de "sköna" klackarna för en gångs skull och plockade fram dom ur den redan nerpackade ICA-påsen. Fan fick jag. Kvällen började helt fantastiskt hos Elina med vin (vin och massor av vin...), pastasallad och spel på balkongen. Ett tag gick det ganska hett till i spelet med skrik och gester, men det slutade ganska snart när jag bara kom på en enda film som Cameron Diaz var med i och det liksom dödade stämningen av någon anledning? Hon är faktiskt svår att placera! Sen bar det av in till stan med Roslagsbanan (har blivit tillsagd att inte bara säga "tåget") och möta upp Tomas och bröderna. Dansade till slutet av ESC och mycket mer sedan fick jag gå hela vägen tillbaka till slussen från där vi var plus gå hem i regnet från T-banan. Så mina fötter såg ut som om de hade herpes och påssjukan på samma gång när jag lade mig i sängen den kvällen. Fy så mysigt det var.

Jaha då var det slut på det roliga. När man vaknade idag så var det till ljudet av regn som smattrade mot fönsterbläcket. Eller nu ljög jag. Jag vaknade av ljudet av min mobil som ringde, det var mormor.

Som man säger, släkten är värst men familjen är värre. I mitt fall stämmer inte det riktigt, i mitt fall är det så att alla är precis helt jävla galna. Fast alla är inte sådär "titta-jag-kan-ta-ut-ena-ögat-och-lägga-det-på-axeln" galna, det är typ bara jag som är det. Och kanske min bror... De flesta som kommer hem till mina föräldrar får inte bara träffa mina föräldrar och min bror som faktiskt bor där. Varför nöja sig med bara det menar jag? Nej vi drar på med lite släktingar till när vi ändå är på g. De som oftast frekventerar hos "familjen i vaniljen" som Erikssons/Anderssons kallas internt. Förklaringen till detta är att under vår uppväxt har min mamma haft STORA problem med att välja färg på huset och har just nu bestämt sig för att det ska vara vaniljvitt (som egentligen är mer gult, därav det sarkastiska med familjen i vaniljen). Och efter denna senaste ommålning av villan så signeras nu alla etiketter på julklapparna alltså "Från Familjen i Vaniljen". För att återgå till flanörerna i mina föräldrars hus tänkte jag att ni kunde få en liten inblick i hur min underbart helt galna crazy (som Hemglass-hunden hade sagt) familj på mammas sida ser ut:

Får väl börja med en utvärdering av erotikmässan i fredags. Det blev väl lite hetare än vad både jag och Vindruvan hade väntat oss kanske... Kvällen börjar med en BIB och ett glädjetjut från min sida när jag märker att jag läst fel adress och upptäcker att mässan ligger i Alvik och inte Alby, lyckan var total kan jag upplysa er om. Det var en del creepy typer när vi kom in så Vindruvan och jag bestämmer oss ganska snabbt för att spela lebbar med tre b. Efter ett tag får vi SMS från Vindruvans pojkvän "Jaha hoppas ni får det skoj, är det något lustigt folk där då? Förutom två låtsaslesbianer" Vet inte om han uppskattade våra försök att undvika sliskiga typer genom att hålla handen? Vi går runt och kollar på lite allt möjligt och får erbjudanden om både det ena och det andra där inne i mässhallarna. Smaka på glidmedel med kaffesmak, nej tack. Smaka på glidmedel med vattenmelonsmak, NEJ tack sa jag. Vill du tutuera dig för 4000 spänn, nej tack. Vill du in och kolla på en naken brunett i två minuter för 40 spänn, eh förlåt vad sa du att jag skulle göra? Som sagt, både det ena och det andra...

Vindruvan sitter på bussen från Kalmar till 08-land as we speak så ska snart dra mitt feta arsle ner till stationen och hämta henne. För en vecka sedan tänkte jag tvinga henne att ta T-banan upp hit, men sen var det någon som så snällt upplyste mig om att idag hade vi LEDIGT! Det är så jäkla underbart att bli positivt överraskad av såna där grejer! Så nu slipper hon i alla fall dö av ett knivbråk på tunnelbanan själv, nu kan vi dö tillsammans.

Det var en fin dag i Akalla, solen sken och termometern stod på 17 grader celsius (62.6 grader farenheit). Ute på gården lekte barnen med sina hink och spade i sandlådan, men inne på Helsingforsgatan 41 (bottenvåningen, där det står Kashani på dörren. Det är inte jag som är Kashani, men det är jag som bor där. I alla fall i två veckor till) där sken inte solen och där fanns inga lekande barn. Där fanns bara mörker, mörker och åter mörker.